Working girl

Har nu jobbat fyra dagar på Stena Metal International, eller SMI som det kallas, eftersom ungefär en arbetstimme per dag skulle försvinna om vi hela tiden uttalade det fulla namnet. Idag har jag för första gången suttit själv och lärt mig systemet genom learn by doing. Börjar faktiskt komma in i det lite grann, även om det är på en rätt så grundläggande nivå än så länge. Alla är supertrevliga och det är ett jättemysigt kontor, plus att jag är orimligt lycklig över att ha mitt eget kontorsrum! Världens snabbaste kick när dagen känns seg är att trycka lite på knapparna som justerar skrivbordet uppåt och neråt. (Alla ni som har skämtat om att jag börjar bli vuxen; lol no.)
 
Hade en riktigt kul helg också, jag och Maria var på stor inflyttnings-slash-födelsedagsfest hos Helena i lördags. Det var en sån där sjukt lyckad fest så som det kan bli ibland, som bland annat omfattade ett mycket utstuderat musik- och triviaquiz, utgång på Pustervik, filosofiska eller möjligtvis kvasi-kvantfysikiga diskussioner kring filmen Looper, absurda omvägar hem p.g.a. total avsaknad av lokalsinne, och många nya bekantskaper. Och nästa helg blir nog inte heller fel, på lördag ska vi på Halloweenfest vilket är min favorit av alla de "obligatoriska" festerna eftersom det är mer chill än nyår och midsommar. (Fast i år lär förstås nyår bli all kinds of awesome eftersom vi ska fira hos Sofia i Berlin!) Anyhow, naturligtvis är det utklädnad som gäller på lördag, antingen ska vi vara enhörningar, eller spöke och ghost hunter. There will be pictures.
 
Jag har haft så konstig musiksmak det sista, har tröttnat lite på mina vanliga spellistor och pendlar istället mellan Disneymusik, old school rap, och hockeyfrillerock. Mestadels det senare faktiskt. Totally Dean Winchesters fel. (Ey, bara för att alla mina gifs är borta betyder det inte att bloggen kommer bli helt Supernatch-fri)
 

Taking care of business

Hallå(-lå-lå-lå)? Är det någon kvar här(-är-är-är)? Nah, just kidding, jag kan se att ni är ett par lojalisar som kikar in här varje dag trots att det var ungefär 300 år sedan jag bloggade sist. Jag uppskattar det, tack! Vill försöka ge något tillbaka så här får ni lite goda nyheter; min externa hårddisk kraschade, så min stolta gif-samling är ett minne blott. Det vill säga, det blir mindre Supernatural här framöver! Yay, right? Kommer nämligen inte hinna återställa gifarna inom den närmaste tiden eftersom jag har fått ett jobb! Yes indeed, redan på torsdag börjar jag på Stena vilket ska bli väldigt spännande! Första riktiga jobbet liksom. Så jag antar att jag tekniskt sett är vuxen nu? Tekniskt sett alltså. I vilket fall kommer jag nog att få prioritera ner mitt gif-samlande ett par snäpp.
 
Så, ja, what else is new? Vi hade en intensiv men rolig helg med besök från Klara, fest hos Natalie och söndagsbrunch här hemma. Igår var sedan jag och Maria på bio och såg Looper med Bruce Willis och Joseph Gordon-Levitt. Väldigt cool och annorlunda film, och Joseph är ju absolut fantastisk i allt han gör. Han spelade en yngre version av Bruce Willis och rent bortsett från alla ansiktsproteser de hade utrustat honom med var likheten slående i både röst, ansiktsuttryck och kroppsspråk. Amazeballs.
 
Nu ska jag väl ägna de närmaste två dagarna åt att förbereda mig för det stundande yrkeslivet, och shoppa häcken av mig för att få ihop en garderob som Donna i Suits. Det här med inkomst är ju en himla trevlig grej faktiskt.
 

Just bust a move

I kväll kommer Maria hem efter en vecka i Barcelona! För någon som bodde själv fram tills för en månad sen har jag vant mig väldigt snabbt vid att dela lägenhet och det ska bli jättemysigt att ha min roomie hemma igen.
 
In other superexciting news, jag har rensat och organiserat bland mina spellistor på Spotify och har nu så mycket bra musik jag vill lyssna på att jag inte vet vart jag ska börja. Överväger dock att stämma Spotify för att de har tagit bort min absoluta Stones-favorit Play With Fire. Mänskliga rättigheter liksom. Men annars har det blivit ganska mycket hip-hop i veckan. Jo, på riktigt. Jag skyller allt på Jimmy Fallon. (Som jag för övrigt avgudar. Han är definitivt med i topp fem på min frikortslista.)
 

Into the wild

Det har varit strålande väder i Göteborg i helgen, och jag har utvecklat en thing för att hänga i Slottsskogen. Eller ja, jag tror i alla fall att det också hör till Slottskogen, jag menar alltså inte den sidan med sälar och frisbeegolf, utan den andra sidan som är ett big ass naturreservat där man typ kan klättra uppför berg och sånt (nej mamma, of course I didn't...). Seriously though, stigar är överskattade.

Botaniska trädgården
 
Okej, douche-pic, men jag gillar att mitt hår blev blonde and shiny i solen don't judge me!
 
Utsikt från "typ vilse men det är åtminstone fint här"-berget.
 
Alltså, jag brukar redigera mina bilder tills färgerna ser ut som en Disneyfilm lite grann, men den här är helt oredigerad. Pretty cool.
 
 
Kom hem till fyrverkerier från säsongsfinalen på Liseberg. Helt okej avslutning på söndagskvällen.

The family business

Minns ni den där känslan man hade dagen innan sin födelsedag när man var liten? När man för en gångs skull frivilligt gick och la sig tidigt för att man skulle ville sova bort de sega timmarna som var i vägen, men det kvittade för man kunde inte somna anyway, och när man väl gjorde det så drömde man om och om igen om allt det förväntansfulla som skulle hända nästa dag så att man vaknade på morgonen och var lite förvirrad för man visste inte riktigt om det roliga redan var över, tills man kom på att det ju bara var en dröm och insåg att man fortfarande hade det framför sig? Den känslan?
 
 
Japp, efter mycket otålig väntan var det äntligen säsongspremiär för Supernatural i onsdags! (För övrigt, har ni sett att jag har ändrat beskrivningen på bloggen däruppe till höger? Den känns lite ärligare nu. Just so everyone knows what they're in for.) Eftersom jag är en av ungefär 9 personer i Sverige som överhuvudtaget vet om att den här showen existerar tänkte jag inte tråka ut er med detaljer...
 

Yes I am. Yay, detaljer! Och out of the goodness of my heart tänkte jag börja med att göra det här inlägget till en enkel Supernatural for Dummies-guide, så att ni alla kan hänga med innan jag ger mig in på säsong åtta. Aw shush, ni kan tacka mig senare.
 
Så, the basics. Det här är Sam:
 
 
Och det här är Dean:

 
Och de är inte, som man skulle kunna tro, Calvin Klein-modeller eller Hollywoodhunkar, utan två bröder som hela sitt liv har blivit tränade till att jaga spöken, demoner, och allting annat som goes bump in the night.
 
De är inte heller gay, oavsett vad LiveJournal säger, men Heathcliff and Cathy can suck it, för the story of Sam and Dean är ändå the most co-dependent, desperate, monumentally epic love story ever told.
 
 
Det här är deras bil. Det är en Chevrolet Impala från 1967, även kallad Baby, och den är the most important object in pretty much the whole universe. Kan tyvärr inte förklara varför, men se de första fem säsongerna så kan vi diskutera det sen. 
 
 
Impalan är det närmaste bröderna någonsin har kommit att ha ett hem. Annars bor de mest på sunkiga motellrum eftersom de ständigt reser kors och tvärs över USA i jakten på ovannämnda bumps in the night.
 
Det här är Castiel. Han presenterar sig bäst på egen hand.
 

Castiel dyker inte upp förrän i säsong 4, men har blivit en väldigt populär karaktär. Egentligen nämner jag honom bara för att jag använder så många gifs med Cas.
 
Pojkarna har en massa daddy issues som vi inte ska gå in på för det skulle ta 300 år att gå igenom, men det kan vara värt att i förbifarten nämna att pappa Winchester är väldigt lik Izzies döda pojkvän från Grey's Anatomy, om det gör någon mer intresserad.
 
 
Och så själva showen då. Jag har gjort något liknande förut men det var typ ett år sen, så humor me. Supernatural handlar om:
 
Syskonkärlek

 
Badassness
 
 
Urkundsförfalskning

 
Saving people...
 
 
...hunting things...
 
 
...the family business.

 
Roadtrips
 
 
Klassisk rockmusik
 
 
och metahumor på en helt ny nivå,
 
 
Plus en massa andra mer seriösa och ångestiga saker som lojalitet, mod, vänskap och uppoffringar, sådant som inte går att visa med en gif, men som gör att man nästan kollapsar av emotional overload varje gång Carry On Wayward Son råkar komma på på Spotify när man inte är beredd på det.
 
 
Plus att vi har de bästa bloopersen.
 
 
Sammanfattningsvis:
 
 
(Ey, skratta inte åt den lilla tönten med floppigt hår, han växte upp och blev det här: )
 
 
Ähum. Vart var vi? Right, säsong 8!
 
 
Så, Supernatural har inte varit på topp sedan säsong 5, men eftersom serien fick en ny showrunner igen inför säsong 8 fanns det anledning att vara hoppfull, och premiäravsnittet levererade på flera nivåer!
 
För det första, jag har haft en personlig vendetta mot Jareds stylist de senaste säsongerna för att hon har låtit hans polisonger ta över halva ansiktet. Jag gillar det ansiktet, thank you very much. Men i säsong åtta har vi äntligen gått från det här...
 
 
...till det här! Huuuge improvement!
 

Ytligt? Fine, låt oss prata cinematografi då. I de tidiga säsongerna såg Supernatural ut ungefär så här i färgsättningen:

 
Mörkt, nästan lite grynigt, med dämpade, dova färger. Visst, ibland såg man inte riktigt vad som hände, men det var snyggt och coolt! I säsong 7 såg färgerna istället ut så här:
 
 
För ljust, för kontrastlöst, för mättade, klara färger. Utseendemässigt liknade det inte alls den serien jag började kolla på.
 
Premiäravsnittet till säsong 8 hade däremot grymt snygg cinematografi, och ljussättning som påminde mycket mer om de tidiga säsongerna:
 

 I believe you, Sammy!!!
 
Fortfarande ytligt? Fine, let's pretend I still watch for the plot then. Handlingen har också gått tillbaka till lite mer old school, allt om förra säsongens leviathans (don't ask) verkar vara bortglömt för att istället fokusera på demoner, mina favoritmonster i Supernatural-världen. Premiäravsnittet gav oss:
 
Gamla favoriter
 
 
Nya favoriter

 
Och en traditionell Epic Reunion Hug™, eftersom Dean och Sam hade varit isär ett år när avsnittet började.

 
Dean verkar ha haft ett väldigt intressant år som jag ser fram emot att få veta mer om
 
 
Sam har... inte jagat alls utan slagit sig ner och skaffat en tjej. Och en hund. Vad tycker vi om det?
 
 
Mestadels för att det under omständigheterna var sjukt out of character, och det lilla vi fick se av den nya flickvännen i premiären gjorde ingenting för att få mig att ändra åsikt om henne. Men no big, Sams tjejer har normalt sett en väldigt kort förväntad livslängd så hon är nog borta om några avsnitt. Undrar om han tänker behålla hunden.
 
 
Hur som helst får man känslan av att författarna (fingers crossed) vet lite mer vad de sysslar med och vart de är på väg den här säsongen. Jag kommer förstås att fortsätta kolla oavsett om det är bra eller inte, för det är något särskilt med Supernatural. Jag har haft många andra obsessions, men jag har aldrig förut känt mig så lojal mot en serie. Kanske beror det på att lojalitet är ett så viktigt tema, kanske beror det på att Jared och Jensen själva är så lojala mot serien, I don't know.
 
So hopes are high for season 8, but no matter what, I'm there until the very end, because that's the Winchester way. Amen.
 

So. Close.

Hey yo, what's up?! Är det höst hos er också? Här regnar det hela tiden utom när Anna W och Terese är på besök, för då har Göteborg vett nog att visa sig från sin bästa sida. That's right, vi hade mini-reunion med au pairerna i helgen och det var supermysigt! Helgens höjdpunkt var förstås att slå Anna W med en hårsmån i Popkult (sorry darling, that must hurt), men utöver det var vi på Röhsska muséet, hade ost och vin-kväll, promenerade i Haga, festade med nostalgimusik, och var ute på Lounge.
 
Hösten må vara less than awesome i vissa avseenden, men den har förstås sina poänger också, nämligen att tv-säsongen börjar! (Okej, det där kanske var felaktig plural-användning.) Supernatural har premiär på onsdag, och från de journalister som har sett förhandsvisningar verkar det som att säsongen börjar väldigt starkt! Lord knows att säsong 7 inte var mycket att hurra för, så jag håller tummarna och hoppas på det bästa inför säsong 8. Så nära nu!
 

Yī lù shùn fēng, Kuang Kuang

Courtesy of all my international readers (one, hi Stella!) I will write today's post in English, because let's face it, I usually write them halfway in English anyway. I've had a lovely visit from Stella the last couple of days, hanging out for the last time in a while as she is going back to Shanghai next week! We've been having fika, gone shopping, watched Suits, been to a museum, talked and talked about lots of fun and interesting things, and had dinner in a lovely restaurant that seemed to cater mainly to romantic couples, lol. It was so great to have some final quality time, and I hope to see you again soon Stella, whether in Sweden, Shanghai or somewhere in between! (By the way, if the headline says anything weird, I totally blame google translations.)
 

I'm all out of love

Usch vad jag har tappat blogglusten det sista! Vi har ändå haft ganska mycket för oss i dagarna, men jag har ändå ingen inspiration för att blogga överhuvudtaget. Utom när det dyker upp såna här saker förstås. Ni vet hur jag har en undying omnipotent crush på Jared Padalecki? Ibland gillar jag Jensen Ackles precis lika mycket.
 

Starships were meant to fly

Jag har haft en riktig Fandom Friday idag. Äntligen släpptes bloopersen från säsong 7 på youtube så jag viddade snabbt ihop en egen version. Dessutom dök det upp en tackvideo från J2 eftersom Supernatural nyss har passerat 10 miljoner likes på facebook, och spoilers och bilder från första avsnittet från säsong åtta, som har premiär den 3 oktober. Bästa sortens fredag.
 
Voilà, senaste blooper-videon:
 

Say it with a gif - Thesis edition

Fick en impuls att jag ville blogga men kom inte på något kul att skriva överhuvudtaget, så istället drog jag fram ett gammalt utkast som jag gjorde medan jag skrev uppsats i våras men sedan glömde publicera. Det är en generell beskrivning av den mycket seriösa och vetenskapliga process som ledde fram till en färdig D-uppsats och civilekonomexamen. Okej, det är ganska random, men det var ändå mest avsett som terapi för mig själv medan jag skrev. Hm, kanske jag borde göra en jobbsökar-edition härnäst?

Januari:

16/1 - Okej, så vi ska skriva en uppsats!





20/1 - Projektplan? Vaddå projektplan?



Februari:

1/2 - Projektplanen klar!





2/2 - Underkända på projektplanen





3/2 - Okej, så den här astråkiga delen om metod är alltså viktig?



9/2 - Dags att börja sätta sig in i teorin och läsa en massa akademiska artiklar





13/2 - Mer akademiska artiklar



16/2 - Hm, undrar om vi borde läsa lite fler akademiska artiklar?



Mars:

1/3 - Första riktiga handledarmötet. Lite smånervöst.



5/3 - Ugh, skriva teoridelen. Källor och skit.





12/3 - Börjar på allvar fatta grejen med kaffe...



29/3 - Inför mellanseminariet. Förberedd på det värsta.

 
29/3 - Först ut på mellanseminariet. Går bättre än förväntat.
 


29/3 - Fortfarande på mellanseminariet. Detaljerade diskussioner kring de andra gruppernas uppsatser många, många, många timmar senare
 


April:


2/4 - Handledarmöte. Vår handledare tycker att vi ligger efter.



5/4 - Dags att göra intervjuer... Som förstås måste bli väldigt jäkla bra eftersom all empiri bygger på dem. No pressure.



24/4 - Får för första gången mestadels positiv feedback från vår handledare



27/4 - Överdrivet självsäkra till följd av den positiva feedbacken



Maj:

4/5 - Inser att deadlinen är en dryg vecka tidigare än vi trodde...





8/5 - Får ett plötsligt genombrott med analysen och skriver ett helt genialiskt avsnitt som knyter samman allt



11/5 - Handledarmöte. Vår handledare förstår inte ett ord av mitt genialiska avsnitt som knyter samman allt.



13/5 - Genomgång av analysen. Igen.



16/5 - Försöker skriva slutsatsdiskussion



17/5 - Ledig dag för att samla krafterna inför slutspurten.



18/5 - Får äntligen ihop det sista till uppsatsen och kan anse oss vara färdiga
 
 
29/5 - Har planerat att snabbt och lätt läsa igenom de andra uppsatserna för att kunna opponera



31/5 - Seminariedagen! Generell inre sinnesstämning innan seminariet:
 
 
31/5 - På seminariet. Opponenterna anmärker i princip inte på någonting

 
 
31/5 - Resten av seminariet. Som inte handlar om min uppsats
 
 
 
 


31/5 - Seminariet är över
 




17/6 - Godkända. På. Uppsatsen.




Better run through the jungle

Hoppsan, luften gick vist ur bloggandet lite när jag hade kommit igång så bra! Eller okej, luften gick ur lite överhuvudtaget, har varit helt slut i helgen efter de intensiva första veckorna här i Göteborg. (För att inte tala om att den där träningsvärken satt i i flera dagar.)
 
Helgen har varit mycket lugnare, i fredags hade vi spontan champagnekväll här hemma (vilket ledde till att jag missbrukade min twitter hej vilt) och i lördags var jag och Natalie över hos Katarina på en martini. Har även sett så mycket How I Met Your Mother att jag riskerar att utveckla Barneyrettes och börja att säga "Suit up!" eller "Legendary!" till alla jag känner om vi så bara ska till Ica. Men nu blir det en fullspäckad vecka igen, så det är bara att ta upp farten.
 
Apropå ingenting måste jag inflika att jag hittade en sida igår där man kunde se vilken kändis man passar bäst ihop med, och det tragiska svaret var att min bästa celebmatch är en kanadensisk skådespelare som är mest känd för att ha spelat lille Timmy i en 90-tals remake av Lassie. Deprimerande.
 
Okej, dags att ta macheten och hoppa in i jobbsökardjungeln igen. Peace out!
 

Thunderstruck. Like, literally.

Ho-oly shit, vilket träningspass jag har genomlidit! Tänkte ju att jag skulle försöka mig på ju-jutsu här i Göteborg, även om jag var lite tveksam till om det skulle bli lika kul utan min kick-ass partner extraordinaire Anna W. Det var det inte heller, så jag har inte tänkt fortsätta, men det passet jag fick räckte nog för hela terminen, för det innehöll fysen från helvetet, y'all! När fysen normalt sett hade varit slut under ett genomsnittligt pass i Lund, var det i Göteborg dags att springa med höga knän genom hela AC/DCs Thunderstruck - och slänga sig ner och göra en armhävning och sedan ett upphopp varje gång de sjunger "thunder" eller "thunderstruck". Har ni en aning om hur många gånger det är?! Kunde på fullaste allvar knappt lyfta armarna när jag skulle schamponera håret efteråt. Och jag och Maria ska gå och klättra i morgon bitti...
 

Lunch break

Idag kändes det som att hösten började på riktigt och jag ser fram emot att komma in i lite mer disciplinerade rutiner, har tänkt att sitta och söka jobb åtminstone 9-16 varje dag. Okej, i runda svängar i alla fall. Um, jag bloggar visserligen just nu men, eh... jag har lunchpaus.
 
Lovade ju lite bilder från lägenheten, så voilà, here she is!
 
Mitt rum
 
Vardagsrummet
 
Lunchtime
 
Andra delen av vardagsrummet
 
 
 
Köket
 
Fina blommor som Maria fick i tackpresent på jobbet
 
Utsikt från köksfönstret (yes, det är AtmosFear som syns bakom huset.)
 
Vi är inte helt färdiga med inredningen än, fyndade ett par lampor på second hand i helgen som ska upp i hallen och vardagsrummet, och så ska vi fixa en lite större tv, men överhuvudtaget trivs jag redan jättebra, och det är ett klart uppsving från min lilla 25-kvadratare i Lund!

Moosekateer

Vi hade en riktigt lyckad partykväll hos Natalie igår! Vad som från början skulle ha varit en honest to god äkta toga-fest blev istället en lite softare fest med tema huvudbonad. Maria hade stylat ihop söta muffinshattar åt oss som vi bar med stolthet, men när det plötsligt anslöt sig ett älghuvud till festen blev jag överlycklig och bytte genast till mig det. Ägnade sedan säkert en kvart åt att få en bra älgbild på mig själv, vilket var väldigt, väldigt viktigt because of reasons. Kvällen innehöll även en improviserad fotokurs, en hel del buggande (utan älghuvud), och may or may not ha avslutats med en demolerad vägskylt. (Vilket vi som tur var inte hade något att göra med.)
 
 
 
 
 
Ibland kan jag fatta varför folk så ofta tror att jag och Maria är systrar!

Texas, hi y'all!

Typiskt, precis när jag hade börjat få sån klass på bloggen och lägga upp kul saker från verkliga livet så att ni alla hinner tro att Göteborg är början på en helt ny era och slutet för min lilla fixering vid en viss tv-show, så kommer Vancon och underminerar alltihop. Vid frukostpanelen fick Jared för sig att sjunga en sång med alla USAs stater i bokstavsordning, och jag känner att jag verkligen, verkligen måste lägga upp den. I utbildningssyfte alltså. Det här är faktiskt allmänbildning. (Seriously, ge mig en kvart så kan jag dem garanterat utantill sen.)
 

Liseberg

We did it! Jag och Maria tog tjuren vid hornen, den där väldigt höga tjuren som vi ser från vårt köksfönster varje dag, och åkte AtmosFear! Det var... lite antiklimaktiskt, men ändå väldigt kul och man såg ända till Mariannelund! Men det var inte därför vi var på Liseberg från början, vi var där för att möta upp Sara och Simon och kolla på Soundtrack of our lives. Vilket var väldigt trevligt, en liten stund, tills vi insåg att vi inte riktigt hade koll på låtarna anyway, och det var då idén om AtmosFear föddes. Efter mitt och Marias våghalsiga åk (medan de andra fegade på marken) gick vi vidare till ett Tysklandsinspirerat beerhaus (hej Sofia, jag saknar dig) och hängde där tills karusellerna skulle sova. Det var en jättetrevlig kväll och det är fantastiskt mysigt att vara på Liseberg när alla lamporna lyser, som en egen liten sagovärld fem minuter hemifrån.
 
 
 
 

Every time she closed her eyes

Och så var det ju den där andra lilla grejen jag ville blogga om, nämligen COLDPLAY! Tidigt i tisdags morse åkte jag neråt mot Skåne igen, förutom konserten skulle jag även passa på att städa det sista i min lägenhet och få den besiktigad. Holy shit, vilken pärs det var! Efter att ha moppat taket, putsat fönstren typ fyra gånger eftersom jag gjorde nya vattenfläckar lika fort som jag torkade bort de gamla, kallat in Emma för konsultering om hur man öppnar fönstret för att putsa mellan glasen, insett att det övergick vår förmåga och hoppat över det steget, råkat välta ut en hink med (smutsigt) vatten, panikskurat golvet, och torkat de sista köksluckorna hängandes i ena armen från dörrkarmen för att inte trampa på det blöta golvet så hann jag klart preciiiiiis innan husvärden skulle komma. Hade hört från flera håll att det är rena nazi-fasonerna när afb besiktigar, men min snälla, fina husvärd tog en snabb koll, sa att det var okej, och att duschen behövde kalkas av men att han kunde fixa det själv! Patrik, om du av någon outgrundlig anledning skulle råka läsa det här så ska du veta att du är en god människa och jag önskar dig ett långt och lyckligt liv, solsken varje dag, välskapta mensa-barn och högsta vinsten på triss när du minst anar det.
 
Okej, det blev en lång utläggning om min flyttstädning och min hyresvärd, så låt oss gå vidare till det som verkligen är relevant här, det vill säga COLDPLAY! (Dagen till ära har jag beslutat att COLDPLAY stavas med caps lock because they've darn well deserved it, so like it or get used to it.) Fortfarande lätt chockad över att ha klarat besiktningen hoppade jag på en buss till Malmö och mötte upp Anna W för att som hastigast dumpa av mina väskor innan vi fortsatte vidare mot Köpenhamn. Väl där följde vi den väl beprövade metoden "följ strömmen" för att hitta till arenan Parken, där konserten skulle hållas. Utrustade med var sitt armband som alla fick vid ingången gick vi sedan upp på läktaren och hittade våra platser, som hade kanonbra utsikt över hela arenan.
 
Vi var tidigt på plats, och länge såg det ut som att Parken bara skulle bli halvfull, både när uppvärmningsartisten (eller vad det nu heter, är inte så rutinerad konsertmänniska, så jag improviserar lite) Charli XCX spelade, och när det riktiga förbandet Marina and the Diamonds drog igång. Hon var för övrigt en show i sig, riktigt bra scenartist som både såg ut och lät som the love child of Florence Welch and Lady Gaga.
 
Efter Marina and the Diamonds följde en spänd väntan på huvudattraktionen, allt medan en av scenarbetarna gick så många vändor fram och tillbaka på scenen att vi började tro att han försökte trampa in den för Chris Martin så där som katter gör innan de lägger sig ner. Till sist, under stort jubel, släcktes arenan ner och skärmarna vid scenen började blinka i olika färger. Med ett rejält fyrverkeri kom äntligen COLDPLAY ut på scenen och körde igång! Samtidigt lyste de mystiska armbanden upp och vid det här laget var Parken helt fullsatt, så plötsligt såg publikhavet ut som en enda stor mångfärgad stjärnhimmel. Kan inte ens beskriva hur häftigt det såg ut, så här, se själva istället!
 
 
Konserten var fantastisk hela vägen igenom med hitlåt efter hitlåt, och effekterna bidrog också väldigt mycket, både ljussättningen, skärmarna och även armbanden som lyste upp emellanåt. Bästa låtarna i mitt tycke var Viva la Vida, Paradise och Fix you, som alla ledde till allsång så att det ekade i arenan, men nivån var hög hela tiden och stämningen var verkligen på topp inne på Parken. Här är ett till klipp från the Scientist, en annan av mina favoritlåtar.
 
 
Inte för att jag har varit på så värst många konserter i mitt liv, men det här var verkligen svårslaget, och det var definitivt en av de bästa födelsedagspresenter jag har fått någonsin i mitt liv, så igen, för säkert för femtioelfte gången, TACK Anna W!!! You're awesome and I love you very, very much.
 
Här är lite fler bilder från showen:

 
 
 




 
 
 
 
 

Kräftskiva

I lördags hade vi alltså kräftskiva hos mig och Maria, och det var en riktigt lyckad tillställning! Våra fina kräftbröd blev visserligen kanske aningens för kompakta (fast fina att titta på!) men annars var det mycket god mat, kul sällskap, snapsvisor som ingen kunde melodin till, och 80-talshits hela kvällen.
 
 


 
 

Where the freaks all come around

Oj, vilket tempo det har varit de senaste veckorna, först flytten förstås och allt med det, sen har det varit kräftskiva, en vända till Lidköping, mellanlandning i Göteborg igen, en ny vända neråt Skåne, städa ur det sista i lägenheten med några sekunders marginal innan besiktningen, och sedan COLDPLAY med Anna W i Köpenhamn!
 
Idag har jag lunchat på Stortorget med Anna B, och snart ska jag träffa Emma och Stella för att fira att de båda har presenterat sina uppsatser idag! Men innan dess tänkte jag försöka blogga lite, och med allt som har hänt får det nog bli separata inlägg, så håll tillgodo med min senaste video så länge, så kommer mera deets och bilder snart!
 

Domestic goddesses

Det är fortfarande mycket på gång här i Göteborg, i torsdags var mamma här över dagen och fick se lägenheten, och igår var jag och Maria i full fart med att förbereda kräftskivan vi ska ha i kväll. Maria hade inspirerats av Ernst och ville baka kräftbröd, så sagt och gjort, efter en hel del kladdande, kreativitet och ofantliga mängder mjöl hade vi lyckats baka ihop, en stor kräfta (som ser lite ut som en kanin), två lite mindre som pussas (fast de flöt ihop lite i ugnen och blev siamesiska tvillingar istället), och en sjöstjärna (som faktiskt blev ungefär som vi hade tänkt). Vi har inte provsmakat dem än så det är bara att hoppas att de är ätliga, fast det är väl å andra sidan mindre viktigt när man har så snygga bröd!




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0