Wouldn't you like to see something strange

Har typ inte alls märkt av att det har varit Halloween idag, känns lite tråkigt. Men får ta igen det på lördag istället. Idag får jag nöja mig med den obligatoriska halloween-video för att komma in i rätt mood.
 

Working girl

Har nu jobbat fyra dagar på Stena Metal International, eller SMI som det kallas, eftersom ungefär en arbetstimme per dag skulle försvinna om vi hela tiden uttalade det fulla namnet. Idag har jag för första gången suttit själv och lärt mig systemet genom learn by doing. Börjar faktiskt komma in i det lite grann, även om det är på en rätt så grundläggande nivå än så länge. Alla är supertrevliga och det är ett jättemysigt kontor, plus att jag är orimligt lycklig över att ha mitt eget kontorsrum! Världens snabbaste kick när dagen känns seg är att trycka lite på knapparna som justerar skrivbordet uppåt och neråt. (Alla ni som har skämtat om att jag börjar bli vuxen; lol no.)
 
Hade en riktigt kul helg också, jag och Maria var på stor inflyttnings-slash-födelsedagsfest hos Helena i lördags. Det var en sån där sjukt lyckad fest så som det kan bli ibland, som bland annat omfattade ett mycket utstuderat musik- och triviaquiz, utgång på Pustervik, filosofiska eller möjligtvis kvasi-kvantfysikiga diskussioner kring filmen Looper, absurda omvägar hem p.g.a. total avsaknad av lokalsinne, och många nya bekantskaper. Och nästa helg blir nog inte heller fel, på lördag ska vi på Halloweenfest vilket är min favorit av alla de "obligatoriska" festerna eftersom det är mer chill än nyår och midsommar. (Fast i år lär förstås nyår bli all kinds of awesome eftersom vi ska fira hos Sofia i Berlin!) Anyhow, naturligtvis är det utklädnad som gäller på lördag, antingen ska vi vara enhörningar, eller spöke och ghost hunter. There will be pictures.
 
Jag har haft så konstig musiksmak det sista, har tröttnat lite på mina vanliga spellistor och pendlar istället mellan Disneymusik, old school rap, och hockeyfrillerock. Mestadels det senare faktiskt. Totally Dean Winchesters fel. (Ey, bara för att alla mina gifs är borta betyder det inte att bloggen kommer bli helt Supernatch-fri)
 

Taking care of business

Hallå(-lå-lå-lå)? Är det någon kvar här(-är-är-är)? Nah, just kidding, jag kan se att ni är ett par lojalisar som kikar in här varje dag trots att det var ungefär 300 år sedan jag bloggade sist. Jag uppskattar det, tack! Vill försöka ge något tillbaka så här får ni lite goda nyheter; min externa hårddisk kraschade, så min stolta gif-samling är ett minne blott. Det vill säga, det blir mindre Supernatural här framöver! Yay, right? Kommer nämligen inte hinna återställa gifarna inom den närmaste tiden eftersom jag har fått ett jobb! Yes indeed, redan på torsdag börjar jag på Stena vilket ska bli väldigt spännande! Första riktiga jobbet liksom. Så jag antar att jag tekniskt sett är vuxen nu? Tekniskt sett alltså. I vilket fall kommer jag nog att få prioritera ner mitt gif-samlande ett par snäpp.
 
Så, ja, what else is new? Vi hade en intensiv men rolig helg med besök från Klara, fest hos Natalie och söndagsbrunch här hemma. Igår var sedan jag och Maria på bio och såg Looper med Bruce Willis och Joseph Gordon-Levitt. Väldigt cool och annorlunda film, och Joseph är ju absolut fantastisk i allt han gör. Han spelade en yngre version av Bruce Willis och rent bortsett från alla ansiktsproteser de hade utrustat honom med var likheten slående i både röst, ansiktsuttryck och kroppsspråk. Amazeballs.
 
Nu ska jag väl ägna de närmaste två dagarna åt att förbereda mig för det stundande yrkeslivet, och shoppa häcken av mig för att få ihop en garderob som Donna i Suits. Det här med inkomst är ju en himla trevlig grej faktiskt.
 

Just bust a move

I kväll kommer Maria hem efter en vecka i Barcelona! För någon som bodde själv fram tills för en månad sen har jag vant mig väldigt snabbt vid att dela lägenhet och det ska bli jättemysigt att ha min roomie hemma igen.
 
In other superexciting news, jag har rensat och organiserat bland mina spellistor på Spotify och har nu så mycket bra musik jag vill lyssna på att jag inte vet vart jag ska börja. Överväger dock att stämma Spotify för att de har tagit bort min absoluta Stones-favorit Play With Fire. Mänskliga rättigheter liksom. Men annars har det blivit ganska mycket hip-hop i veckan. Jo, på riktigt. Jag skyller allt på Jimmy Fallon. (Som jag för övrigt avgudar. Han är definitivt med i topp fem på min frikortslista.)
 

Into the wild

Det har varit strålande väder i Göteborg i helgen, och jag har utvecklat en thing för att hänga i Slottsskogen. Eller ja, jag tror i alla fall att det också hör till Slottskogen, jag menar alltså inte den sidan med sälar och frisbeegolf, utan den andra sidan som är ett big ass naturreservat där man typ kan klättra uppför berg och sånt (nej mamma, of course I didn't...). Seriously though, stigar är överskattade.

Botaniska trädgården
 
Okej, douche-pic, men jag gillar att mitt hår blev blonde and shiny i solen don't judge me!
 
Utsikt från "typ vilse men det är åtminstone fint här"-berget.
 
Alltså, jag brukar redigera mina bilder tills färgerna ser ut som en Disneyfilm lite grann, men den här är helt oredigerad. Pretty cool.
 
 
Kom hem till fyrverkerier från säsongsfinalen på Liseberg. Helt okej avslutning på söndagskvällen.

The family business

Minns ni den där känslan man hade dagen innan sin födelsedag när man var liten? När man för en gångs skull frivilligt gick och la sig tidigt för att man skulle ville sova bort de sega timmarna som var i vägen, men det kvittade för man kunde inte somna anyway, och när man väl gjorde det så drömde man om och om igen om allt det förväntansfulla som skulle hända nästa dag så att man vaknade på morgonen och var lite förvirrad för man visste inte riktigt om det roliga redan var över, tills man kom på att det ju bara var en dröm och insåg att man fortfarande hade det framför sig? Den känslan?
 
 
Japp, efter mycket otålig väntan var det äntligen säsongspremiär för Supernatural i onsdags! (För övrigt, har ni sett att jag har ändrat beskrivningen på bloggen däruppe till höger? Den känns lite ärligare nu. Just so everyone knows what they're in for.) Eftersom jag är en av ungefär 9 personer i Sverige som överhuvudtaget vet om att den här showen existerar tänkte jag inte tråka ut er med detaljer...
 

Yes I am. Yay, detaljer! Och out of the goodness of my heart tänkte jag börja med att göra det här inlägget till en enkel Supernatural for Dummies-guide, så att ni alla kan hänga med innan jag ger mig in på säsong åtta. Aw shush, ni kan tacka mig senare.
 
Så, the basics. Det här är Sam:
 
 
Och det här är Dean:

 
Och de är inte, som man skulle kunna tro, Calvin Klein-modeller eller Hollywoodhunkar, utan två bröder som hela sitt liv har blivit tränade till att jaga spöken, demoner, och allting annat som goes bump in the night.
 
De är inte heller gay, oavsett vad LiveJournal säger, men Heathcliff and Cathy can suck it, för the story of Sam and Dean är ändå the most co-dependent, desperate, monumentally epic love story ever told.
 
 
Det här är deras bil. Det är en Chevrolet Impala från 1967, även kallad Baby, och den är the most important object in pretty much the whole universe. Kan tyvärr inte förklara varför, men se de första fem säsongerna så kan vi diskutera det sen. 
 
 
Impalan är det närmaste bröderna någonsin har kommit att ha ett hem. Annars bor de mest på sunkiga motellrum eftersom de ständigt reser kors och tvärs över USA i jakten på ovannämnda bumps in the night.
 
Det här är Castiel. Han presenterar sig bäst på egen hand.
 

Castiel dyker inte upp förrän i säsong 4, men har blivit en väldigt populär karaktär. Egentligen nämner jag honom bara för att jag använder så många gifs med Cas.
 
Pojkarna har en massa daddy issues som vi inte ska gå in på för det skulle ta 300 år att gå igenom, men det kan vara värt att i förbifarten nämna att pappa Winchester är väldigt lik Izzies döda pojkvän från Grey's Anatomy, om det gör någon mer intresserad.
 
 
Och så själva showen då. Jag har gjort något liknande förut men det var typ ett år sen, så humor me. Supernatural handlar om:
 
Syskonkärlek

 
Badassness
 
 
Urkundsförfalskning

 
Saving people...
 
 
...hunting things...
 
 
...the family business.

 
Roadtrips
 
 
Klassisk rockmusik
 
 
och metahumor på en helt ny nivå,
 
 
Plus en massa andra mer seriösa och ångestiga saker som lojalitet, mod, vänskap och uppoffringar, sådant som inte går att visa med en gif, men som gör att man nästan kollapsar av emotional overload varje gång Carry On Wayward Son råkar komma på på Spotify när man inte är beredd på det.
 
 
Plus att vi har de bästa bloopersen.
 
 
Sammanfattningsvis:
 
 
(Ey, skratta inte åt den lilla tönten med floppigt hår, han växte upp och blev det här: )
 
 
Ähum. Vart var vi? Right, säsong 8!
 
 
Så, Supernatural har inte varit på topp sedan säsong 5, men eftersom serien fick en ny showrunner igen inför säsong 8 fanns det anledning att vara hoppfull, och premiäravsnittet levererade på flera nivåer!
 
För det första, jag har haft en personlig vendetta mot Jareds stylist de senaste säsongerna för att hon har låtit hans polisonger ta över halva ansiktet. Jag gillar det ansiktet, thank you very much. Men i säsong åtta har vi äntligen gått från det här...
 
 
...till det här! Huuuge improvement!
 

Ytligt? Fine, låt oss prata cinematografi då. I de tidiga säsongerna såg Supernatural ut ungefär så här i färgsättningen:

 
Mörkt, nästan lite grynigt, med dämpade, dova färger. Visst, ibland såg man inte riktigt vad som hände, men det var snyggt och coolt! I säsong 7 såg färgerna istället ut så här:
 
 
För ljust, för kontrastlöst, för mättade, klara färger. Utseendemässigt liknade det inte alls den serien jag började kolla på.
 
Premiäravsnittet till säsong 8 hade däremot grymt snygg cinematografi, och ljussättning som påminde mycket mer om de tidiga säsongerna:
 

 I believe you, Sammy!!!
 
Fortfarande ytligt? Fine, let's pretend I still watch for the plot then. Handlingen har också gått tillbaka till lite mer old school, allt om förra säsongens leviathans (don't ask) verkar vara bortglömt för att istället fokusera på demoner, mina favoritmonster i Supernatural-världen. Premiäravsnittet gav oss:
 
Gamla favoriter
 
 
Nya favoriter

 
Och en traditionell Epic Reunion Hug™, eftersom Dean och Sam hade varit isär ett år när avsnittet började.

 
Dean verkar ha haft ett väldigt intressant år som jag ser fram emot att få veta mer om
 
 
Sam har... inte jagat alls utan slagit sig ner och skaffat en tjej. Och en hund. Vad tycker vi om det?
 
 
Mestadels för att det under omständigheterna var sjukt out of character, och det lilla vi fick se av den nya flickvännen i premiären gjorde ingenting för att få mig att ändra åsikt om henne. Men no big, Sams tjejer har normalt sett en väldigt kort förväntad livslängd så hon är nog borta om några avsnitt. Undrar om han tänker behålla hunden.
 
 
Hur som helst får man känslan av att författarna (fingers crossed) vet lite mer vad de sysslar med och vart de är på väg den här säsongen. Jag kommer förstås att fortsätta kolla oavsett om det är bra eller inte, för det är något särskilt med Supernatural. Jag har haft många andra obsessions, men jag har aldrig förut känt mig så lojal mot en serie. Kanske beror det på att lojalitet är ett så viktigt tema, kanske beror det på att Jared och Jensen själva är så lojala mot serien, I don't know.
 
So hopes are high for season 8, but no matter what, I'm there until the very end, because that's the Winchester way. Amen.
 

So. Close.

Hey yo, what's up?! Är det höst hos er också? Här regnar det hela tiden utom när Anna W och Terese är på besök, för då har Göteborg vett nog att visa sig från sin bästa sida. That's right, vi hade mini-reunion med au pairerna i helgen och det var supermysigt! Helgens höjdpunkt var förstås att slå Anna W med en hårsmån i Popkult (sorry darling, that must hurt), men utöver det var vi på Röhsska muséet, hade ost och vin-kväll, promenerade i Haga, festade med nostalgimusik, och var ute på Lounge.
 
Hösten må vara less than awesome i vissa avseenden, men den har förstås sina poänger också, nämligen att tv-säsongen börjar! (Okej, det där kanske var felaktig plural-användning.) Supernatural har premiär på onsdag, och från de journalister som har sett förhandsvisningar verkar det som att säsongen börjar väldigt starkt! Lord knows att säsong 7 inte var mycket att hurra för, så jag håller tummarna och hoppas på det bästa inför säsong 8. Så nära nu!
 

RSS 2.0