Cause we're the ship of fools

Trots november, mörker och höstrusk har jag haft en massa energi det senaste, vilket är tur eftersom jag fortfarande satsar på att rulla mig ur sängen kvart i fem varje morgon. Min chef och min närmaste kollega är på affärsresa idag och i morgon, så jag har haft en både soft och komplicerad dag på jobbet, lite lugnare än vanligt, men samtidigt fastnar jag på småsaker när jag inte har någon att fråga hela tiden. Learn by doing, I guess! Tur att jag inte är hjärnkirurg.
 
Ännu mera Rock of Ages-addictions, i början störde jag mig på den här mashupen eftersom den byter låt precis när "We built this city" blir som bäst, men nu har jag vant mig och tycker att den är superbra. Russell Brand har äntligen validerat sin existens i mina ögon, så grattis till honom antar jag!
 

And I know you like it too

Jag tror att jag redan innan bloggpausen hann nämna att min musiksmak har ändrats lite det sista; jag har blivit helt tokig i gammal 70- och 80-talsrock! Den här låten har jag haft på repeat i flera veckor. Har för mig att den även var med i filmen Rock of Ages som vi såg för ett tag sen, en rockmusikal med bland andra Tom Cruise och Catherine Zeta Jones som gick ganska obemärkt förbi på biograferna i somras. Kan rekommendera den varmt, om inte för handlingen så för grymt bra musikmix - Def Leppard, Journey, Twisted Sister, Guns n' Roses, och inte minst BON JOVI. Och så Poison förstås.
 

Darling you give love a bad name

Okej, så här långt blogguppehåll har jag nog inte haft sen the great skrivkramp of 2009 (som tog slut när jag upptäckte Twilight. Good times, right?). Det är jättetrevligt att ha ett jobb (och en inkomst, hello lönehelg), men nackdelen är att det allvarligt inkräktar på mina andra viktiga aktiviteter, till exempel kolla på serier, vidda, spendera två fyra sju timmar i rad på tumblr, och ja, att blogga. Så jag gör som jag brukar göra när jag inte har bloggat på länge - short cuts!!
 
 - Jag har jobbat lite drygt en månad på Stena nu, och det funkar väldigt bra. Men min gamla dygnsrytm där klockan tre var en jättebra tid att gå och lägga sig och snoozeknappen var till för att missbrukas är ett minne blott, vi kan lägga upp arbetstiderna lite som vi vill och jag har kommit på att 7-16 är min favorittid - vilket innebär att jag går upp vid kvart i fem på morgnarna. I know, skulle kunna sova lite längre egentligen, men jag tycker om att ha gott om tid på morgonen. Någon gång ska man ju hinna gå igenom sin twitter-feed.
 
My home away from home.
 
 - Jag var hemma i Lidköping en sväng för ett par helger sen. Sa inget förväg utan överraskade mina föräldrar, som var trötta efter en resa och blev mycket överraskade indeed. Vilket innebar att det tog mig ungefär tretton försök med ringklockan och två gånger med telefonen innan jag fick någon av dem att vakna till liv och släppa in mig i huset. Men efter det hade jag en väldigt mysig helg med familjen, gick även bärsärkagång i garderoben och fick med mig ungefär sex gånger så mycket kläder tillbaka till Göteborg som jag hade med mig dit. Och ändå hittar jag aldrig något att ta på mig på morgnarna. Siiiigh.
 
 - Play with fire, min favorit-Stones-låt, försvann tillfälligt från Spotify för ett par veckor sedan, men jag upptäckte precis just nu att den är tillbaka igen, thank baby Jesus. Den är speciell för mig because of reasons.
 
 - Apropå musik, jag och Maria har bokat biljetter till BON JOVI i maj!!! Ståplatser också, it's going to be legen-dary. Fram tills maj kommer BON JOVI därför ha honorary Caps Lock-status. Get used to it.
 
 
 - Jag har börjat kolla på Homeland! Kunde inte hålla emot längre eftersom typ alla andra i hela världen verkar kolla på det, och jag har inte behövt ångra mig för det är riktigt bra, spännande och välgjort. I början var jag varken overwhelmed eller underwhelmed utan bara whelmed, men tycker att det har blivit bättre och bättre. Tyvärr har jag hunnit ikapp nu, så att jag måste vänta på nästa avsnitt. My life is so hard.
 
 - I fredags hade vi fest här, Marias syster Sofia hade fyllt 25 och vi lånade ut vår lägenhet som festlokal. Det var riktigt kul, mycket folk och bra stämning hela vägen, även om jag var så trött efter en lång och konstig dag på jobbet att jag vid ett tillfälle tror att jag somnade mitt i en konversation. It happens, right? Jag lyckades även med konststycket att komma sent till en fest som hölls en halvmeter utanför mitt eget rum. Har aldrig kommit i tid till en fest i hela mitt liv, varför börja nu liksom?
 
 - Maria och jag var på premiären av Breaking Dawn Part II också förstås! Förutom en påstridig biovärdinna som ville leka publikuppvärmare och försökte få alla att skrika lite innan hon gick med på att starta filmen (vilket jag och Maria prompt vägrade because seriously) så var det en väldigt trevlig bioupplevelse och filmen var mycket bättre än förväntat med tanke på att jag inte gillade sista halvan av Breaking Dawn-boken så mycket. Kristen Stewart får mycket skit, både privat och professionellt, men jag tycker att hon var fantastisk. Pattinson var oväntat rolig och lite mindre stel än i de tidigare filmerna (han var nog bara jäkligt glad att det snart var över, det är vida känt att han inte är något fan av sin egen franchise) och Lautner... tja, han hade en rolig scen. Men bäst av alla var som alltid Bellas pappa Charlie. Marry me, Billy Burke.
 
 - Och just det, sist jag bloggade utlovade jag ju bilder från Halloweenfesten! (Jag slår vad om att ni har väntat otåligt varje dag sedan dess.) Anyhow, det var en trevlig fest med många roliga utklädnader bland annat ett hallon, Indiana Jones, och en två meter lång Draco Malfoy. Men enhörningsklubben var bäst så klart, för det man kan om livet, det lärde man sig av tvillingarna i Sweet Valley High.
 
 
 
 
 
 
 
 

Imma Unicorn!

Jag undrar hur bra insyn vi har i vår lägenhet från fönstren på andra sidan gården, för jag har gått omkring i köket och lagat tacopaj klädd i rosa från topp till tå, ett silvrigt horn i pannan och en regnbågsfärgad svans. Japp, vi är enhörningar ikväll och det är all in som gäller. Fler bilder kommer imorrn, men nu ska här fokuseras så gotta go!
 

RSS 2.0