The Cabin in the Woods



Marty: Ok, I'm drawing a line in the fucking sand. Do NOT read the Latin!

Betyg: 3/5

Välkomna, vänner, till min första recension på evigheter! Idag ska vi diskutera skräckfilmen The Cabin in the Woods, även känd under sin alternativa titel "Vad Joss Whedon skrev när han rökte mexikansk hasch för att koppla av från pressen med att skriva the Avengers". På min uppmaning gick jag, Anna M och Anna W in i biosalongen helt oanandes om vad som väntade oss, eftersom jag hade hört att man skulle undvika recensioner och trailers och andra potentiella spoilers som bara tusan för att få ut mesta möjliga av den här filmen. Och jodå, as far as horror movies go får man väl hålla med om att man verkligen får ut det mesta möjliga av the Cabin in the Woods... Den som kallar filmen förutsägbar kan ta och dra fram brandsläckaren pronto, för liar, liar pants on fire!

En sak innan jag ger mig in på den här recensionen på allvar: Jag är sjukt stolt över mig själv, för jag kollar normalt sett inte på skräckfilmer och trodde på riktigt att jag skulle börja storgråta av rädsla och ringa mamma mitt i filmen. Men nähä då, jag höll mig stencool hela vägen igenom och blundade inte en enda gång! Okej jag blundade en gång, men jag är ganska säker på att en tjej fick armen avsågad i den scenen, and I don't do dismemberments thank you very much (utom den gången Anna W övertalade/tvingade mig att se 127 timmar med henne, tack för det förresten Anna, jag har mycket vivida minnen av den filmen), så jag är ändå nöjd med mig själv. 

Hur som helst. Här är en anekdot. Sen börjar recensionen på riktigt, jag lovar. (Bear with me, det var längesen jag gjorde det här. Och nu försöker jag att hålla tillbaka ett that's what she said-skämt, och det är nog bäst att vi går vidare innan det här spårar ur ännu mer. Ähum.) I den allra första scenen i Joss Whedons kultförklarade Buffy the Vampire Slayer visas ett hormonellt tonårspar som har tagit sig in i skolan efter stängning för att (kvalificerad gissning) hångla. Tjejen blir nervös av läskiga ljud och frågar killen om han verkligen tror att de är ensamma där. Han lovar att de är ensamma, på vilket tjejen prompt svarar 'bra', växlar till full-on vampire face, och äter upp honom. My point? Joss Whedon visade väldigt tidigt i sin karriär att han gillar att driva med förutsägbara klyschor. Och the Cabin in the Woods är en veritabel lekstuga för att göra precis just det.

The Cabin in the Woods börjar precis som alla andra skräckfilmer ever, ett gäng ungdomar ska åka ut till en öde stuga över helgen, och alla stereotyperna är representerade; bimbon, sportfånen, plugghästen, oskulden, och den ständigt höga flummaren. Dock inser man tidigt att allt inte riktigt är som vanligt i horror movie-land, för de blivande döda ungdomarna övervakas noggrant ifrån ett märkligt kontrollrum. För ungdomarna följer dock handlingen skräckfilmesformulär 1A, och efter att ha betat av den kryptiska varningen från en läskig främling, samt den obligatoriska BOOBIES!!™-scenen, drabbas de naturligtvis av faror som lurar i mörkret. Men vilka är det egentligen som styr över deras mardrömslika tillvaro, och varför?

Anledningen till att jag var så nervös inför att se den här filmen var att jag hade fått för mig att det var en psykologisk, krypande, under-your-skin, Inception-level-mindfuck type of movie. Det var långt ifrån vad the Cabin in the Woods visade sig vara. Här är det istället klassisk, våldsam, splattrig, what-you-see-is-what-you-get-skräckfilm som erbjuds, men med en twist som skruvas så hårt att toppen nästan trillar av. Är det sevärt? Tja, det beror på. Många frågetecken lämnas outrätade när filmen är över, och jag kan önska att vissa saker hade förklarats bättre. Men om man gillar skräckfilmer kan jag garantera att man får sitt lystmäte under den galet superflippade tredje akten, och dessutom är vägen dit rätt så underhållande - det är gott om comic relief in between the jump-scares. Mitt enda råd är detta; om ni ser den, var beredda på allt. Och tro mig, när jag säger allt, då menar jag verkligen allt. The Cabin in the Woods hade en viss charm, och jag kan rekommendera den varmt för skräckfilmsfantaster, men nja, personligen tror jag att jag hellre ser om the Avengers istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0