I declare vår

Plötsligt händer det. Idag var det vår i Lund, och jag menar inte svensk låtsas-vår när man biter ihop i en tunn jacka bara för att det är lite soligt ute (trots att man egentligen fryser häcken av sig) jag menar riktig vår där folk sitter ute på trappan till UB och solar utan jacka, och där man plötsligt inser att shit, det är faktiskt så att man kommer att kunna gå utomhus i bara t-shirts och shorts inom en inte allt för avlägsen framtid. Jag blir lika förvånad varje år.

Vädret gjorde säkert sitt, men det har varit en bra dag i största allmänhet. Jobbade på bra med uppsatsen, hade ett snabbt möte med Björn inför handledarträffen på torsdag, tog en sväng på stan, följde med Anna W på hennes danskaföreläsning (nej, jag är fortfarande inte säker på att danska innehåller faktiska ord) och sedan körde vi hårt på ju-jutsun ikväll. Vi börjar bli rätt duktiga jämfört med när vi började!

Ville lägga upp en vår-aktig låt och den här var den första jag kom att tänka på, längtar efter soliga roadtrips när jag hör den. Japp, it's official, I declare vår.


And the nominees are...

Eftersom jag inte har sett varken The Artist eller Hugo, som tydligen svepte det mesta på Oscarsgalan i natt, har jag snokat upp röda mattan-bilderna och tänkte ägna mig fullständigt åt att bedöma klänningar istället. Som vanligt var det väldigt blandad kompott, några floppar men även en del tiopoängare.


Emma Stone
Betyg: Ja okej då
Rött brukar ju vara ett säkert kort och även om jag inte personligen är ett fan av färgen så var det här en väldigt snygg, hallonröd nyans. Dessutom är skärningen klassisk och elegant. Så låt oss kisa med ögonen och låtsas att vi inte ser den muterade julklappsrosetten som på något vis lyckades hoppa upp och sno sig runt halsen.


Angelina Jolie
Betyg: Ja för tusan
Den här klänningen känns väldigt Angelina, klassisk femme fatale och coolt dramatisk i skärningen, vilket räddar den från att vara tråkig fastän den är svart. Slitsen är väl egentligen lite over the top, men är man Angelina Jolie så är man.


Michelle Willliams
Betyg: Sorry, but no cookie for you
Jag går lite mot strömmen här, för dels är det coolt att gilla Michelle Williams och dels verkar de flesta vara överens om att det här klänningsvalet var en hit, men nope, I ain't buying. Jag gillar inte alls de frilliga lagren och inte heller den lilla rosetten i midjan från Glitter för 39.50. Pluspoäng för modigt färgval, men ingen favorit i min bok.


Natalie Portman
Betyg: Noooooooo!!
Den här axelbandslösa modellen är i princip så basic man kan tänka sig, men hade ändå kunnat funka om den hade varit i någon riktigt snygg färg. Det är den inte. Och den är... prickig. Prickig. På Oscarsgalan. I can't even. Och helt bortsett från klänningen, vad tusan hände med luggen?! Är det 1991 igen? (Ha, hur ofta får man tillfälle att använda den repliken? Det är kul att kritisera Oscarsoutfits!)


Jennifer Lopez
Betyg: Näe du
Det är inte direkt chockerande att se J.Lo. dyka upp i något tight och absurt urringat, men det här är helt enkelt inte snyggt. Mönstret på ärmarna ser ut som såna där varning för kurva-skyltar (ha, pun intended!) och varför det är cut-outs på överarmarna är och förblir ett stort mysterium. Faktum är att om klänningen hade varit ärmlös hade den faktiskt varit mycket snyggare. Jag hörde för övrigt att det blev en liten nipslip under kvällen. Oopsiedaisy.


Rose Byrne
Betyg: Ja men jo, faktiskt
Jag kunde inte riktigt bestämma mig för vad jag tyckte om den här looken. Å ena sidan ser det ut som att hon helt sonika har tagit ett stort stycke paljettyg och knutit ihop det på ena axeln. Å andra sidan är det glammigt, lite annorlunda och classy, det ser nästan lite japanskt ut när hon står ihop med fötterna sådär. Jo, det får bli godkänt.


Octavia Spencer
Betyg: MVG
Snyggt som bara tusan, smickrande, stilrent, sparkly och dessutom i trendfärgen vitt. Riktig fullträff.


Stacy Keibler
Betyg: Oh my god what happened to your hip?!
Här är några teorier: 1. Keibler har en jättestor böld på höften som hon dolde genom att vira in den i tyg och sedan svepa runt resten av tyget till en klänning. 2. En liten, liten, väldigt lokal tornado. 3. Hennes dejt George Clooney, ökänd skämtare, fick för sig under middagen innan galan att ta sin gaffel och snurra till Stacys klänning lite, precis som han gjorde med sin egen spagetti. Oh Clooney, you so silly.


Meryl Streep
Betyg: Let the protocol state that I approve
Jag gillar verkligen draperingen vid midjan, men jag kan inte säga att jag är helsåld på skärningen och färgen. Dock verkar det finnas någon universell lag som säger att man inte kritiserar Meryl Streep. Det gör man bara inte. Till och med Samuel L. Jackson blir en fangirl när han pratar om henne. Jag vet inte ens vad som händer om man gör det, men jag tar inga risker, så eftersom jag inte vill födas som en kackerlacka i mitt nästa liv: Jättefint Meryl! (Och grattis till Oscarn!)


Tina Fey:
Betyg: Njäeaoae okej då
Min första tanke när jag såg den här bilden var 'oj vad elegant Kristen Stewart ser ut', så det borde ju vara en komplimang eftersom Tina är ganska många år äldre än Kristen. Fast lyssna inte på mig, en gång såg jag en bild på Måns Zelmerlöw och trodde att det var Daniel Radcliffe. True story. Anyhow, det finns inte mycket att klaga på med den här klänningen utom att den är tråkig och lättglömd, och jag tycker att tyget ser lite väl kraftigt ut på den nedre kjolen. Ingen höjdare.


Cameron Diaz
Betyg: Jorå
Ingen spektakulär klänning men nudefärgen är snygg till hennes solbränna, och övergången till paljetter och volanger är cool, det ser nästan lite ut som något ur the Hunger Games. Cameron Diaz brukar vara pålitlig på röda mattan och det här är inget undantag. I like.


Kristen Wiig:
Betyg: Yes!
Det här ser ut som något Hillary Duff skulle kunna dyka upp i, och jag menar det på ett bra sätt. Coolt med de svarta naglarna till den latte-färgade klänningen och håret är jättefint. Ungdomligt, fräscht och snyggt.


Penelope Cruz:
Betyg: Victoria?!
Från ungdomligt och fräscht till tantigt och präktigt. Förlåt Sofia, jag vet ju att du gillar Penelope och hon är jättevacker egentligen, men det här är inte en look jag gillar. Färgen, modellen, håret, allting ser ut som något en lite äldre skådespelerska skulle välja för att se lagom sedesam ut, och det är synd eftersom Penelope hade kunnat bära upp något mycket häftigare. Klänningen skulle kunna vara snodd ur kronprinsessan Victorias garderob. Det är inte en komplimang.


Sandra Bullock
Betyg: What the...?!?
Det gör lite ont att kritisera Sandra Bullock, för jag gillar ju henne egentligen, men vad sjutton hände här? Det ser ut som att hon har tagit en oversize t-shirt, dragit upp en svart långkjol över, och sedan limmat på några glitter-applikationer för att dölja sömmen. Osmickrande, formlöst och inte snyggt. Förlåt Sandra!


Gwyneth Paltrow
Betyg: Surprisingly awesome
Det här borde inte funka, det borde det verkligen inte, jag vet inte vad det är för konstig cape Gwyneth har fått tag på. Men konstigt nog tycker jag att det är skitsnyggt. Hon ser ut som en futuristisk alvprisessa, Arwen à la 2050. Minimalistiskt coolt och mycket snyggare än vad det har rätt att vara.


Rooney Mara
Betyg: Pas mal du tout
Egentligen är det här inte alls i min smak, men Rooney är söt och vän på det där Audrey Tatou-sättet i sin vita klänning, vilket är något av en accomplishment för någon som har spelat Lisbet Salander, så det får bli godkänt.


Lara Spencer
Betyg: Full pott
Ärligt talat vet jag inte alls vem det här är, men klänningen är sjukt snygg! Jag är svag för det asymmetriska, och silverfärgen är jättefin. Kudos to you, Lara Spencer.


Glenn Close
Betyg: Badass
Seriously, hur snyggt är inte det här?! Färgen passar henne jättebra, urringningen och livet på klänningen är skitsnygga och kavajen är cool till. Dessutom älskar jag det avslappnade, busiga håret. Inte för undomligt och inte tantigt, mycket snyggare än många av de yngre förmågorna. Imponerande!


Maya Rudolph:
Betyg: Stolpe ut
På plussidan, jag gillar modellen på klänningen, hon bär verkligen upp den väl, och pärlbroderierna på ärmarna och i midjan är jättevackra. Men vad tusan är det för tyg i klänningen egentligen? Tråkigaste plommonfärgen och material helt utan lyster. Det ser ut som någon av stuvarna från högsta hyllan i syslöjden, de som låg och blev dammiga för att alla ville ha det neongula meshtyget istället. Så nära men ändå inte.


Milla Jovovich
Betyg: Hells yeah!
Ladies and gentlemen, we have a winner. Det gick verkligen bra för de vita klänningarna i år, de flesta av dem var fullträffar. Anyhow, jag älskar allt med den här looken, från den asymmetriska axeln, till det böljande paljettmönstret, till de knallröda läpparna och den mjuka uppsättningen. Inte för att jag vet vad Milla Jovovich gör på Oscargalan (gör inte hon mest filmer baserade på tv-spel?) men hon var lätt årets snyggaste på röda mattan, åtminstone om jag får bestämma. Vad tycker ni andra?

I'm easily amused

Att skriva uppsats är ärligt talat inte särskilt roligt, om man inte är en akademikernörd som blir till sig i trasorna över semikolon och högtravande formuleringar. I'm not. Därför får man ta vad man kan få när det kommer till att roa sig under tiden. Min räddning är att ha kul åt namnen på författarna bakom de sju trillioner artiklar vi dagligen läser (eftersom akademiker tydligen är hjärndöda och inte får påstå minsta ord om det inte backas upp av fjorton andra källor), och föreställa mig hur de ser ut när de sitter och är akademiska. En variant är när det dyker upp namn som författarna delar med kändisar eller fiktiva karaktärer. Till exempel har jag läst artiklar av Hartnett (Josh), Sweeney (Todd, demon barber extraordinaire) Forester (Dean, Jareds karaktär i Gilmore Girls) och Jensen (Ackles, duh). Ännu roligare är det dock om namnen är skojiga i sig själva. Till exempel öppnade jag precis en artikel av Snoj, Korda och Mumel. Do NOT try tell me att de inte är karaktärer från Mumintrollen.

Dear God, om jag klarar mig igenom den här terminen med min mentala hälsa i behåll är det ett litet mirakel.

Btw Oscarsgalan gick ju av stapeln i natt! Jag var alldeles för trött för att hålla mig vaken, men jag inväntar rapport från Mia senare idag. Det enda jag vet hittills är att my boy Clooney blev snuvad på bästa manliga huvudroll igen, goddammit.


Who watches over me?

Gfagaklfhfbdh, jag tänker inte ens låtsas att jag inte är superexalterad över min senaste youtubevideo! Det är en trailer för en fantastisk fanfiction-story, baserad på the Bodyguard fast bättre, och med J2 i huvudrollerna. Basically, Jensen är Kevin Costner och Jared är Whitney Houston. Mer specifikt, Jared Padalecki är en framgångsrik Hollywoodstjärna som får hotbrev och motvilligt går med på att anställa en bodyguard. Enter Jensen Ackles, före detta navy seal med ett mystiskt förflutet, som får kämpa hårt med att skydda Jared, eftersom Jared tycker det är viktigare att gå på fester och leva Hollywoodliv än att tänka på sin egen säkerhet. Hijinks ensue. I ett par biroller ser vi Mike Rosenbaum (Smallville) som Jareds manager och Chad Michael Murray (One Tree Hill) som Jareds chaufför.

Det var sjukt mycket svårare att få ihop den här trailern än något annat jag har viddat förut, eftersom jag försökte berätta en story som det inte fanns videomaterial till egentligen. Jag har jagat klipp över hela Internet, och manipulerat ihop material från Supernatural, Smallville, Dark Angel, Seven, The Bodyguard, House of Wax, Friday the 13th, Gossip Girl, Entourage, Drive, Collateral, Speed samt en hel hög olika intervjuer och andra klipp med Jared.

Om det låter weird, tja, it's fanfiction. Of course it's weird. Men det blev en bra trailer av det!


There's a hundred-thousand streets in this city

Kollade på filmen Drive igår, efter att ha hört hur bra den skulle vara från alla möjliga håll och kanter, och den var inte alls tokig, även om jag inte hade väntat mig att den stillsamma, sävliga filmen plötsligt skulle övergå i übervåld. Men stämningen var riktigt skön med långa bilkörningssekvenser och härlig, åttiotalsaktig musik i bakgrunden. Det finns få saker jag älskar så mycket som att åka bil i en storstad på natten (hade en del nirvanamoments när vi åkte taxi runt i Shanghai på kvällarna förra hösten), och Drive har verkligen lyckats fånga den känslan.


No light, no light

Åkte inte till Asienbiblioteket för mitt andra pluggpass idag, istället inledde jag Operation: Studieplats 2012! Jag ska snoka runt på varenda fakultet och jämföra vart de bästa pluggplatserna finns. Idag testade jag Kemicentrum, som ligger på väldigt bekvämligt avstånd hemifrån. Det är stort men jag hittade en hyfsad, avskärmad plats ganska snabbt, dock var där lite mycket ljud från förbipasserande och hårda stolar. Betyg: Tre av fem toast.


Ikväll har jag sedan dansat till Jasmine Meakin här hemma, och eftersom jag har börjat lära mig ganska många av hennes koreografier tänkte jag att jag skulle höja ribban lite och ge mig på den här dansen också. Needless to say, jag kommer få jobba ett tag på den... Men helt omöjlig är den inte, första åttan sitter redan hyfsat. Baby steps. Har även pratat med Sofia borta i Berlin, det lutar åt att jag åker dit och hälsar på i april! Can't wait, om förra årets Berlinresa var toppen så lär den här bli ännu bättre nu när Sofia är en äkta Berlinare och allt.


Jag, Sofia och Stella under förra årets Berlinresa

Är rent löjligt trött för klockan kvart över tio, är det så här det känns att göra åttatimmars-pluggdagar? Oh well, det var ganska trevligt faktiskt. Imorrn blir det det gamla vanliga bordet på UB med Björn och på onsdag jobbar jag, men på torsdag fortsätter Operation: Studieplats 2012 med nya spännande äventyr!

Jag har för övrigt en väldigt Florence + the Machinig period just nu. Jag gillar hippie-flum-barfota-är-det-så-här-det-känns-att-röka-på-känslan. Shake it out är min favoritlåt, men den la jag upp ganska nyss, så här är min tvåa istället.


Sweet solitude

Bloggtorka i helgen, var dock på jättemysig inflyttningsfest i fredags i Ingrids fantastiska lägenhet precis vid Botulfsplatsen. (Badkar på fötter. Ja ä int' bitter.) Det var en väldigt trevlig kväll, frågan är bara hur i tusan så många konversationer slutar i djurs fortplantningstekniker. Seriously, det är ett mysterium (liksom många djurs fortplantningstekniker).

Idag släpade jag mig faktiskt iväg till UB, trots att jag inte hade möte med Björn. Passade därför på att ignorera vårt vanliga trista bord mitt i smeten och gå på upptäcksfärd. Jag älskar UB, med alla dess skrymslen och avkrokar, och har säkert nämnt förut att min högsta dröm i livet (okej kanske inte, men topp tio i alla fall) är att spela paintball därinne. Jag skrev till och med en halv actionscen som utspelade sig där en gång när andan föll på. Mission Impossible 5: Library Lockdown! (I'm kidding. Den hette bara UB.)

Hur som helst, allra längst upp och allra längst in i en vrå hittade jag en fantastisk liten hörna med utsikt över gården nedanför. Inte ens det trådlösa nätverket nådde dit, men jag surfade på mobilen, njöt av avskildheten och var lycklig i hågen. Fick visserligen sällskap efter någon timma, en tjej slog sig ner snett mittemot vid mitt lilla bord, packade upp sin väldigt omständiga matsäck, åt högljutt och levde farligare än hon någonsin anade i en kvart. Men eftersom hon därefter tittade i en bok i max tio minuter innan hon prompt somnade, så störde hon mig inte så värst mycket. Efter typ en halvtimme vaknade hon och gick igen. Hon måste ha varit väldigt nöjd med sin dagsinsats.

Nu har jag precis varit hemma och lunchat, och dessförinnan var jag förbi Barista en sväng och fikade med Anna B. Ska släpa mig ut igen nu och köra eftermiddagspluggpasset, blir nog Asienbiblioteket den här gången, det brukar vara rätt så lugnt där. Skulle verkligen behöva snoka upp lite fler bra studieplatser, har insett att jag inte precis högpresterar när jag sitter hemma (Tumblr! Youtube! Ska bara vidda i tio minuter sex timmar!), men jag får krupp och rage blackouts (som Summer i OC) om det är andra människor omkring när jag pluggar så det är svårt att hitta bra ställen.


My own little piece of study-heaven.

Och så några gratuituos februaribilder som jag tog häromdagen bara för att det var fint ute. Jag hoppas verkligen inte att jag inbillar mig, men det börjar kännas lite, lite vårigt i luften.









Ultimate dog tease

Åh just det, den här har jag glömt att lägga upp. Tips från Carro, och det är antagligen första och sista gången det dyker upp något hundrelaterat i den här bloggen, men grymt rolig.


We're half-awake in a fake empire

Jag älskar den här låten.


Lika som bär

Det droppade in två sista-minuten Alla hjärtans dags-kort, till Annica den här gången! Dessvärre är hennes beundrare såpass lika att det är svårt att skilja på dem. Som tur är har Elijah har klippt sig nu, så att det finns något att gå på. (Och jag tror att det är fullt möjligt att Daniel Gillies kapade svallet enbart för att inte bli förväxlad med Gale Harold.)

För övrigt får jag nog lägga min röst på Charles om man ska välja mellan dessa två, Elijah verkar ta det här med Alla hjärtans dags-kort lite väl... Bokstavligt.


Vidarebefordrat

CW-killarna var inte de enda som skickade Alla Hjärtans Dags-kort i år, men jag tror att de övriga jag har fått måste vara feladresserade...

Till mamma:



Till Anna W:



Till Sofia:



Seriously?! Um, sorry Sofia, jag tror att det där var Guillaumes första utkast som han råkade skicka med av misstag, för det fanns ett till kort från honom med i högen:



Tja, jag vet inte om det blev så värst mycket förbättring. Fransmän...

Till Mia:



Mitt tips: Acceptera förfrågan. Jag har sett The Notebook.

Så, det var nog alla som hade kommit fel hittills. Men det är möjligt att det trillar in fler under dagen (fast det här var alla celeb crushes jag kom på på rak arm hos er som läser, så i så fall behöver jag nog lite tips).

Happy Valentine's from the CW!

Det verkar finnas någon slags uppfattning att Alla hjärtans dag för singlar innebär att mima till All by myself i pyjamas och gråta i en bytta Häagen-Dazs (tack för det Bridget), men seriously. Det är ju så mycket bättre att slippa noja över romantiska presenter och istället glädja sig åt vad Alla hjärtans dag har att erbjuda även oss singlar. The CW har till exempel varit vänliga nog att se till att vi får Valentines cards från alla hotties vi kan tänkas vara intresserade av. Och det är också en fin sak med att vara singel. Man behöver inte välja!

Först några gamla bekanta från the Vampire Diaries. Hej Damon!



Stefan har blivit one hell of a badass nu i säsong 3, så han får också vara med.



Klaus är väl tekniskt sett the bad guy, men han är en mycket charmerande sådan och han pratar brittiska. He's in.



Och naturligtvis the Supernatural crew, som inte behöver någon närmare introduktion vid det här laget. Dean...





...Castiel (som fick en helt egen layout och en mycket bättre bild än de andra, någon på CWs PR-avdelning är en Misha-minion)...



...och Sam. Fast egentligen tyckte jag att de valde lite sleazy bilder (det är promo-bilder för respektive series senaste säsong och promo-bilder är alltid sleazy), så personligen föredrar jag kortet nedan istället. (Japp, han är täckt i glitter. Infoga valfritt Sam Winchester vs Edward Cullen-skämt. Fast egentligen var det två exploderande clowner som... Nevermind. Long story.)




Bulletproof, nothing to lose

Screw Alla Hjärtans Dag i morgon, vet ni vad det är för dag idag? Det är den trettonde februari. 2-13 - 213. Japp, mitt stalker-number. Vet ni vad mer? Jag kunde inte sova igår, och när jag hade legat och vänt på mig i vad som kändes som trehundra år tog jag upp mobilen för att kolla på klockan - 2.13. Det var första och enda gången jag ens kollade tiden. Seriously, just idag av alla dagar? Det är ett tecken. På... jag vet inte. Har knappt ens varit ute idag så det har inte hänt något spännande hittills, men jag ska ut på min kvällspromenad snart, så vi får väl se.

Now do excuse me, mitt 'Mission: Get mah shizzle together' går sådär halvbra, så jag har lite metod-crap kvar att beta av till uppsatsen innan jag tar någon promenad. Som Anna W påpekade har jag ju en utlovad Mission Impossible-recension utestående också! I'll get there.

Titanium är mitt och Carros anthem från Stockholmshelgen och lätt min favoritlåt just nu. Dessutom har jag en liten crush på David Guetta efter att jag och mamma streamade Skavlan på svt play och såg vilken fantastiskt härlig och ödmjuk person han verkar vara.


Mission: Getting mah shizzle together

Gah, har inte bloggat på jättelänge! Har varit världens sämsta i helgen, har blivit helt uppslukad av ett nytt, annorlunda viddingprojekt och inte alls gjort vad jag borde göra. Jag har inte ens - håll i er nu - sett gårdagens avsnitt av Supernatural än (inte för att det är vad jag borde göra, men i alla fall). Nu ska jag snabbstäda min lägenhet på exakt 13 minuter, med Requiem for a dream på repeat för dramatikens skull, hård-skriva uppsats minst sex timmar i sträck, och sedan komma tillbaka och blogga ordentligt.


Girls be looking like damn he fly

Vet ni vilka som inte har synts till här på länge? I bet you do. Är det så att jag har kommit över min Supernatural-obsession och gått vidare med mitt liv? Um, no. Jag tyckte bara att det kunde vara trevligt att låtsas vara en normal människa ett tag. Men det får ju finnas gränser, när jag har viddat något nytt så kan jag inte låta bli att lägga upp det här på bloggen, och den här videon blev faktiskt inte så tokig. Trots titeln är den mer rolig än sexig, och jag har lekt lite mer med färger och effekter än vanligt den här gången. Titta nu, titta, titta! (När jag har gjort en ny video blir jag som en treåring på dagis med en ny teckning. Sorry, can't help it.)


Back south

Hemma Lund igen efter en härlig och rolig helg i Stockholm hos Carro. Jag kom fram sent i fredags, så då nöjde vi oss med en kopp te och lite uppdatering över vad som hänt sedan vi sågs sist. På lördagen tog vi sedan en lugn start och gjorde lyxfrukost med bland annat bake-up croissanter och cappuccino från Carros proffsiga kaffemaskin. Vi drog oss därefter in mot stan i kylan och strosade runt i affärerna i centrum, med fikapaus på café Bellman.

När vi började tröttna på shoppandet åkte vi hem igen och gjorde tacos, because 15 or 25, that's still how we roll. Fast när vi var 15 hade vi inte vin till. Med ett halvt öga på Melodifestivalen och David Guettas Titanium på repeat förfestade vi sedan innan vi tog oss in i stan igen till Carros kompis Jacob. Där hängde redan ett litet gäng som var mitt uppe i en omgång Alias. Sällskapsspel! Jag har sagt det förut men det tål att upprepas, jag tar inte ansvar för hur jag blir när jag spelar sällskapsspel. Reptilhjärnan tar över. Det blev en hård kamp men i slutändan tog jag och Carro hem segern (och varvade halva spelplanen medan de andra tävlade om andraplatsen, just sayin'), det var en jätterolig spelomgång, inte minst för att några av de andra gjorde väldigt minnesvärda intryck av att spela fulla eller deprimerade samtidigt som de förklarade orden.

Vid tvåtiden övergav jag och Carro de andras planer på att gå ut och ta en öl innan stängning, och tog oss istället hem till Nacka, i slutändan kom vi ändå inte i säng förrän vid halv fyra, men trots det vaknade jag tidigt, och underhöll mig själv och katten Selma någon timme medan Carro sov ut. Efter en repris av lyxfrukosten från lördagen tog vi en sväng till Nacka forum, ett riktigt bra shoppingcenter bara ett stenkast från Carro. Vet ni vad de har där? Boots. Jag älskar Boots. Okej, det är inte riktigt samma sak i Sverige som i England, men jag kunde ändå fylla på lagret av min favoritconcealer från Boots no 7 (och få seriösa London-cravings). Efter shoppingen lunchade vi på mitt favoritställe, kuddhörnan på Barista, innan Carro följde mig till tåget (för vi vet båda vad som händer när jag försöker hitta på egen hand - the Valencia story).

Jag skaffade äntligen kameraappen Instagram i helgen, visserligen älskar jag min Hipstamatic, men Instagram är mer användarvänlig och dessutom kan man sudda bilderna! Så det har faktiskt blivit lite foton i helgen för en gångs skull.


Lyxfrukost på lördagmorgonen.



Carros katt Selma.



Carro i kylan ute på stan.



Och jag utanför Hollister. De har öppnat relativt nyss i Stockholm, och snack om konceptbutik, både utsidan och insidan var uppbyggt som ett kaliforniskt beach house. Visst ser jag lite malplacerad ut i mina vinterkläder?



Stockholm har liksom ingen särskild plats i mitt hjärta egentligen, men jag kan inte förneka att det är en fin stad.


Carro i slutspurten på shoppingrundan.



På väg till bussen med Alias-gänget.


Stockholm by night.



Stockholm by night 2.



Utsikt från Carros balkong på söndagsmorgonen. Snö är fint på avstånd.


Stockholm calling

Sitter på ett tåg i Hässleholm och väntar på att vi ska börja rulla iväg mot Stockholm. Varför Hässleholm? Ja, det undrar jag också. Åh SJ... Hur som helst, fram ska jag väl komma förr eller senare, och jag har en kul helg med Carro att se fram emot. Synd bara att det är så jäkla kallt att man nästan inte vill gå utanför dörren, och det blir ju inte bättre av att jag åker norrut. Men så länge det är soligt och fint kan man väl överleva ändå.


Blockbuster perfection

OMFG. Pardon my french (and blatant blasphemy), men Mission Impossible: Ghost Protocol är både den enskilt bästa actionfilmen jag har sett sedan Inception, och den enskilt bästa komedin jag har sett sedan, um, jag brukar inte gilla komedier så jag kommer inte ens på någon, och sammantaget den bästa popcorn-blockbustern sedan tidernas begynnelse. Den är hisnande, spännande, fartfylld och framför allt väldigt, väldigt rolig. Per-fek-tion. Recension kommer, be sure of it.


Anna S, 3B

Hade en lång dag på jobbet idag (myten om action i kopieringsrummet, tja, det är en myt, och newsflash, det är inte jättespännande att kopiera papper i tre timmar). Dessutom hade jag projektplans-kompletteringen att se fram emot när jag kom hem, så all in all, inte världens roligaste dag. Just därför var det extra kul att komma hem till inte bara ett utan två handskrivna brev i brevlådan! Det första var en inbjudan till 25-årsfest på påskafton, för att fira Lotta K och Sofia D, vilket jag redan ser fram emot. Men det andra var nästan ännu roligare, för det var från mamma, som på något vänster hade hittat en gammal kopia på dikter jag fick publicerade i skoltidningen i lågstadiet! Håll i er hårt nu för litterär excellens av högsta kvalitet.

Den kvarglömda solstolen
Det är höst. På stranden står en kvarglömd solstol. Träet är nästan grått och tyget är blekt. Om stolar kunde, skulle den här nog sucka och tänka tillbaka på familjen, som var här i somras. Pappan, som satt i badkalsonger med en vit blöt näsduk på pannan. Mamman med solglasögon och drink, som satt i en stol bredvid. Den lilla flickan och hennes bror som kastade boll.
Om stolar kunde, skulle denna nog gråta. Vinden, som plågat den länge, hade lyckats med att slita loss tyget. Ena benet är nästan sönder. Därför vill stolen gråta. Denna blåsiga höstdag.

Anna S, 3B

I swear to god, jag skrev bättre när jag var nio än vad jag gör nu, jag är alldeles för cynisk för att skriva emotional crap like that nowadays. Hur som helst, jag ska bespara er de trehundra haiku-dikterna som jag också hade skickat in och gå och lägga mig nu. Deadline för projektplanen i morgon, och vi har inte ens börjat med metodbeskrivningen än. Jag skriver mycket hellre om kvarglömda solstolar, emotional crap or not, men jag tror inte att min uppsatshandledare would approve.

RSS 2.0