This is Halloween

Happy Halloween, people! I traditionell tro är det här den dagen på året då den synliga och den osynliga världen är som närmast. Keep your rock salt close and your Winchesters closer.


A thriller night

Har haft en riktigt bra lördag, och ännu bättre lär den bli. För det första är lördag lika med nytt Supernatural-avsnitt, och även om jag kan medge att säsong 7 inte lever upp till the former glory days of the show, hade det här avsnittet något som gjorde det bättre än genomsnittet - evil doppelgangers. Jag älskar evil doppelgangers. Särskilt om de råkar se ut som Sam Winchester.

Förmiddagen ägnades sedan åt observation i Saluhallen med min grupp i Understanding Consumption, Anna B, Jenny och Oskar. Vi ska undersöka hur folk rör sig, hur de fattar sina beslut och hur konsumtionsmiljön är, och vet ni vad det innebär i praktiken? Spy game!! Vi cirkulerade i Saluhallen hela förmiddagen och spionerade på hur folk rörde sig därinne, och jag har inte haft så kul med ett skolprojekt sedan... Ever. Tyvärr upptäckte jag att jag skulle vara en väldigt dålig spion, jag kunde inte sluta nynna Rosa Pantern-låten i huvudet och jag började fnissa varje gång jag såg någon av de andra. Men jag var lycklig som ett barn på julafton, och på tisdag ska vi dit igen. Borde skaffa en trenchcoat tills dess. Alla spioner har trenchcoat.

Ikväll kommer det över lite folk på Halloween-fest, och visserligen är det inte officiellt Halloween förrän den 31 oktober, men vädret verkar vara med på noterna, för det är en fantastisk, spöklik dimma över hela Lund idag. Jag har förberett med en Halloween-spellista, en Jack O'Lantern och en Devil's Trap innanför dörren (för att stoppa eventuella demoner) och är redo för en superrolig Halloween.


Kaalmauh

Whaaat, redan måndag och kursstart igen? Oh well, fick i alla fall en riktigt härlig Kalmarhelg innan allting snurrade igång igen med nya kurser. Kalmar var en intressant och dynamisk upplevelse, där undgomar slängde sig på marken för att demonstrera för oss att de kunde tända eld på en fis (jag ångrar SÅ att jag spelade vuxen och tittade bort, jag har aldrig sett någon tända eld på en fis i verkligheten!) och där man råkade springa på Marias superreligiösa lärare i just samma ögonblick som vi båda sa helvete väldigt högt (dessutom var det en skämt-svordom över att vi skulle missa en Taizé-gudstjänst, där jag och Maria var på konfirmationsresa, vilket knappast gjorde saken bättre).

Vi hade en jättemysig fredags-filmkväll med tacos och The Adjustment Bureau, shoppingdag på lördagen och sedan partay på Palace med Daniel Adams-Ray på kvällen. Eller ja, han var väl mest på scenen och så, men vi var så nära att det räknas som att vi festade med honom.


Marias nyshoppade handväska. Except that just kidding, det är faktiskt en vinbox in disguise.


It-bag of the season


Utsikten från Marias fönster. Enda sättet hon hade kunnat bo centralare skulle vara om hon flyttade till en låda mitt på Laaamtååjet.


Shoppinglördag


Stay classy, Kalmar...


Luchdags och SUSHI! Yum.


Allt blir bättre med soja.


Sedan kaffe på maten på Kullzénska caféet. Där jag fick världens déjà vu tills jag insåg att jag faktiskt hade varit där förut, när jag och au pair-tjejerna hälsade på Terese för ett par år sen.


Utsikt från andra hållet i Marias lägenhet.


Förfest med Disneymusik! Don't judge us. Jag, Maria, Marias klasskompis Natalie och pumpan Klaus hade en jätterolig förfest, och förresten spelade Daniel Adams-Ray Lejonkungen-låten senare under kvällen, så jag tror att vi var supertrendiga i vårt musikval.


Klaus hade en toppenkväll.


Inne på Palace efter en sjuhelvetes kö. Dock ingen skymt av lokalkändisen Palacemannen, very sad indeed.


Men det var fint därinne!


Daniel Adams-Ray in action! (Jag visste inte riktigt hur han såg ut, så jag har ungefär trettio kort på någon annan person som jag hann ta innan Maria lyckades förklara att det var den lilla killen som var Daniel. Seriously, tre äpplen hög, max.)


On the floor


Var tvungen att lägga upp den här bilden, för hur skum är inte den där handen som kommer från ingenstans?! Och som gör exakt samma gest som Daniel! Da Vinci-koden-vibbar!! Och lite Jesus-på-en-tortilla-vibbar! Jag menar, det ser lite grann ut som något Gud skulle göra, right?


Fin utsikt från ett skitigt tågfönster på väg hem till Lund, efter bästa helgen på länge.

Look into my eyes and I'll own you

Bara för att göra era liv mer komplicerade, kära bloggläsare (muoahahha #evillaughter), har jag börjat umgås med ännu en Anna. Bortsett från mig själv, Anna S, har vi ju veteranen Anna W, som är världens bästaste utom när hon skrattar åt folk med less fortunate taste in music, newbien Anna B som drar med mig på allmänna galenskaper på Helsingkrona, och nu även bubblaren Anna M, after work-partner in crime extraordinaire. Efter att idag ha gjort en sista presentation som avslutning för kurserna jag har läst under första halvan av terminen mötte jag upp Anna M på stan för ett (två) glas vin på Mynta. Det blev en jättetrevlig after work, vi pratade dingominnen från våra respektive Australienresor, hjälpte en bordsgranne att göra handstilsanalys, och diskuterade viktiga TV-serie-frågor. (En fantastisk grej med alla mina Annor är att de to some extent kollar på Supernatural allihop! Okej, i två av tre fall har jag ett litet finger med i spelet, men i alla fall!)

I morgon sticker jag iväg till Kalmar över helgen för att hälsa på Maria (som för övrigt också heter Anna i förstanamn egentligen). Jag hoppas få se den berömda lokalkändisen Palace-mannen, samt att jag får många tillfällen att säga armbåge, rullator och error, eftersom jag helgen till ära har pluggat in dessa ord på Kalmaritiska.

Armbåge: Aahmbouge
Rullator: Ållaatooh
Error: Ääååh

Bonusord: Kååkah: Kan betyda kåkar, korkar eller kråka! Tre ord i ett!

Det har tagit mig ett tag att bli hooked på den här låten, men japp, jag föll dit till slut. Mamma, om du inte redan har sett musikvideon så gör det, du kommer gilla den.


Padalecki Picspam!

So this is what happens när jag inte riktigt vet vad jag ska göra av alla trevliga bilder jag hittar på weheartit. Eftersom Jared Padalecki är pretty much the perfect human being och alldeles för få personer känner till detta, gjorde jag en liten (okej, ganska omfattande) picspam-kampanj med 12 anledningar att gilla Jared.

1. That smile

You already know this one. Dimples. That is all.











2. The Super Special Puppy Dog Eyes Of Pleading And Doom

You know this one too. Och ja, det ska vara stora bokstäver hela vägen, det är ett egennamn goddammit.













3. The J2 Bromance

Jag är inte into slash eller wincest (I don't even wanna explain those, och jag rekommenderar inte att googla dem heller, Supernatural fans are crayyyy-zee, här är en länk till Sam och Deans egen förklaring istället), but I do love J2's (Jared + Jensen = J2) bromance. De är så söta tillsammans att det är löjligt. (Men nej, de är inte kära i varandra! Även om ungefär 50 % av Supernatural-fansen gärna vill tro det.)
















4. The Winchester bromance

Det här är en helt annan sak än Jared och Jensens bromance. Sam och Dean är bröder på riktigt (eller ja, ni vet vad jag menar) och de skulle dö för varandra. Eh, har dött för varandra. Ganska många gånger. It's hard to explain. Anyhow, jag är den första att erkänna att Supernatural har sina svaga punkter och avsnitt (the racist killer truck och the haunted kidney till exempel) men relationen mellan Sam och Dean, särskilt i de första fem säsongerna, är något helt unikt och den är så väl uppbyggd på vilka karaktärerna är och hur de har växt upp. Välskrivet, absolut, men också sjukt välspelat tack vare kemin mellan J2. Jag tror på fullaste allvar att om Sam och Dean hade spelats av några annan än Jared och Jensen, vilka andra som helst i hela världen, hade Supernatural överlevt max tre säsonger.























5. Sammy

Sam Winchester är en intressant karaktär. Å ena sidan är han the cute little brother who often ends up in trouble and has to be saved by big brother Dean. Å andra sidan är han en två meter lång totally badass hunter som dekaptiterar vampyrer med razor wire, skjuter crossroads-demons rakt i ansiktet och som obeväpnad kan ta ner en halv SWOT-styrka på egen hand. Kontraster är alltid intressanta, oavsett vad det gäller. Här är ett smakprov på några av the many, many faces of Sam Winchester.

Happyface


Angryface


Sadface


Bitchface


Puppyface


Scaredface


Thoughtfulface


Amusedface


Pokerface


Worriedface


Badassface


Chillface


Crazyface


Aaaaaand you know, all the rest


6. The good husband

Jag är vanligtvis inte den som får rosa skimmer i ögonen när jag ser ett förälskat par, men Jared och Genevieve är undantaget som bekräftar regeln. Dessutom ska de få en liten Padababy till våren.







7. The Padahair

Pada- [prefix] Används för att bilda sammansatta ord relaterade till Jared Padalecki. Ex. Padahair: Jared Padaleckis hår. Känt för att leva sitt eget liv och för att ha sitt eget gravitationssystem. Möjligtvis en av de mest omdebatterade kalufserna på hela Internet.













8. Evil Sam

Vanligtvis är Sam den mer empatiska av bröderna Winchester, men under seriens gång har Jared flera gånger fått spela andra versioner av Sam, som när han var besatt av demonen Meg, när han var besatt av Lucifer, och när han var utan själ under halva säsong sex. Det är svårt att tänka sig Jared spela känslokall och livsfarlig, men det råder inget tvivel om att han kan. Normal Sam is great and all, but Evil Sam? Holy shit.



















9. Funny Sam

Jared har sagt flera gånger att han inte är bekväm med att spela komedi, men jag hoppas att han har kommit över det efter snart sju säsonger av Supernatural, för det är en serie som täcker alla genrer, och vissa avsnitt är renodlad komedi. Dean må ha fler oneliners, men Sam är ofta minst lika rolig.











10. His fortunate genes... And awesome personal trainer

Jag hatar egentligen uppenbara "Nu jävlar ska det vara sexigt"-bilder, men jag kan liksom inte hoppa över det faktum att Jared råkar vara ganska nicely shaped, så vi nöjer oss med en sån "I'm too sexy"-bild och ett par fortunate screenshots, m'kay?







11. He hangs out with Jensen Ackles a lot

Because seriously, det är inget fel på honom heller...









12. Because he's Jared

Jared kommer att bli en fantastisk pappa för han är själv är som en åtta-åring. Han sitter aldrig still, han skrattar och skämtar hela tiden och han är ökänd för sina pranks under inspelningarna. Men samtidigt är han omtänksam och lojal, enormt ödmjuk och tacksam mot Supernatural-fansen (även om de är ökända för att vara batshit crazy och nej, jag räknar inte med mig själv för seriously, all things considered är jag i den normala änden av skalan) och han svarar alltid vänligt på även de konstigaste frågor han får under Supernatural convention panels. Like I said, pretty much the perfect human being.











I rest my case.


With your feet in the air and your head on the ground

Sitter i skolan och har tagit en paus innan den sista korrläsningen av grupparbetet i Brand Management. Har varit lite virrig över vilken veckodag det är det sista, eftersom vi hade gruppmöten både i lördags och i söndags känns det väldigt orättvist att det är måndag idag och en hel vecka tills nästa helg.

Men helt oäven var förra veckan ändå inte. I lördags var jag på internationell cocktailkväll hos Emma med Sofia, Stella, Stellas kinesiska vän och rysk svart vodka. Den blev riktigt god blandad med tranbärsjuice, soda och citron (men vi valde vist nog att nöja oss med en drink var) och vi hade en jättetrevlig kväll. Dessutom hade jag onsdagsmiddag med Anna W tidigare i veckan, något som nästan börjar bli en liten tradition. Också jättetrevligt, tills Anna hittade en gammal spellista som jag aldrig lyssnar på och inte ens kommer ihåg att jag har gjort så det är faktiskt orättvist att skratta åt den Anna, med svenska låtar, vilket i min tolkning tydligen betydde Claes-Göran Hederström och Electric Banana Band. Anna var vänlig nog att glatt påpeka sist jag pratade med henne att hon har skrattat åt mig hela helgen. Okay fine, I deserved that one.


When you were young

Idag passerade min allra första youtube-vid 30000 visningar! Vilket är både väldigt mycket mer än något av mina andra klipp, och väldigt märkligt, eftersom den i ärlighetens namn är rätt dålig. Däremot blir jag nostalgisk när jag tänker tillbaka på hur jag kämpade med Windows Movie Maker, som ständigt hängde sig och fick tvångsavslutas bokstavligt talat var femte minut. Those were the days. Once you go Mac, you never go back. Anyhow, vidding är en fånig liten hobby, men i statistiken för det här videoklippet kan jag se att människor har tittat på det i nästan alla länder i världen utom Kina, Bolivia och ett tiotal länder i Afrika. Gotta be honest, I think that's pretty cool. Fast jag skulle ju föredra om någon av mina bra vids var lika populär.


One (kinda long) Day

Lång dag idag! Grupparbetena ska in nästa vecka, så allt är på slutspurten. Idag satt vi en heldag och gick igenom arbetet i Brand Management, det är svårt att få ihop fem olika personers idéer och stilar! I båda grupperna har jag blivit fixer-upper när det kommer till formuleringar och sånt, och visst jag gillar att skriva, men då menar jag skriva själv, från scratch. Att städa upp någon annans märkliga formuleringar - not so much. Källhänvisningar är dessutom en alldeles egen typ av ondska. There's a special place in hell for whoever came up with the Harvard referencing system.

För att rensa våra much abused brains spontanbokade jag och Anna B biobiljetter till kvällen, så vi har varit och sett One Day, filmen baserad på boksuccén med samma namn (som jag har i min bokhylla och har sneglat på ganska länge men liksom inte riktigt öppnat). Kan dock mycket väl tänka mig att läsa den nu, filmen var charmig och vacker, och Anna B intygade att boken (som alltid utom med Sagan om Ringen) är ännu bättre. Mamma, gå och se filmen, du kommer gilla den.

Kvällen avslutades perfekt med ett nytt avsnitt av the Vampire Diaries. TVD har hamnat lite i skymundan här det sista, så i rättvisans namn vill jag påpeka att det fortfarande är en helt fantastisk och gravt underskattad serie. Det finns inte minsta skymt av säsong 3-förbannelse så här långt, tvärtom. Tempot är högre än någonsin, med halsbrytande vändningar flera gånger i samma avsnitt, och trots det tas alla plotlines till vara på och vävs samman till ett komplicerat nät av relationer och motivationer som på något sätt alltid passar ihop och får handlingen att gå på ett ut. Författarna Kevin Williamson och Julie Plec keep taking it to the next level, de har galna skills och är mina största skrivaridoler efter JK Rowling. (Så finkulturellt av mig, eller hur?) Skåderspelarna är också fantastiska, och jag är i stort sett över min Damon-crush, så jag är helt objektiv här... Ganska i alla fall.


Things have changed


Padababy on board

Så här i efterhand har jag bestämt mig för att det var kul att Sverige gick vidare till fotbolls-EM. Mitt nyårslöfte (nr 243) nästa år ska bli att göra en conscious effort att förstå grejen med fotboll.

In other news...





Aw, somebody is going to be a great daddy! Hoppas bara att de inte tänker låta den titta på Supernatural:



Light up the sky

Ibland tror jag att jag är en tolvårig pojke rent mognadsmässigt. Jag har varit fnissig över en jättefånig double entendre som hände på gruppmötet idag i flera timmar. Men till mitt försvar tar jag ett visdomsord jag såg på en kompis facebook nyligen; Never regret anything that made you smile. Även om det betyder att jag är en tolvårig pojke.

Anyhoo, jag har inget spännande att berätta, det är verkligen gruppmöten varje dag nu, precis som jag förutspådde. On the pro side har jag bra grupper, i båda är vi hyfsat effektiva och har dessutom rätt kul ibland. Har precis fått reda på mina kurser för nästa halva av terminen, jag fick två av mina tre val, men den tredje kursen jag ville ha var full så jag åkte på en kurs i distributionskanaler istället. (I slowmotion:) Nnnnnnoooooooo! No likey very mucho. Nåja, kunde varit värre, jag lyckades hålla mig undan från statistikkursen i alla fall.

Hatar den här cheesy sleazy musikvideon (ska fixa en egen så fort jag hinner, den är redan halvklar in my mind), och kände mig sjukt cheated när jag plötsligt började lyssna ordentligt på texten och insåg att den handlar om Gud (min egen tolkning är mycket bättre), men trots det är jag helt tokig i den här låten just nu.


I need you like a heart needs a beat but it's nothing new



Jag vet att låten är gammal som gatan, men basically, I just felt like vidding some depressing shit och den passade. Tyvärr blev det inte så bra, hann tröttna mot slutet och ville bara få klart den. Haft gruppmöte idag, har två gruppmöten imorgon och sedan en hel vecka (antagligen inklusive helgen) som ska ägnas åt - you guessed it - grupparbeten. Vad är det nu jag tycker om grupparbeten igen? Oh, right. FMFL.

Så mycket negativ energi, ska vi göra en liten lista på saker som gör mig glad istället?

1. Leopard kittens



2. Den här bebisen



3. Dimples!!!



Okay, I'm good.

Break your heart

SAAB-caset är över och ordningen är återställd, den enda bilen jag kommer vidda inom den närmaste tiden är en svart '67 Chevrolet Impala. Men tack för all respons på reklamfilmen, har blivit överöst med komplimanger från alla håll och kanter, utom från läraren som verkade tycka att min strategi var för smal och ogrundad. Vilket den kanske i och för sig var. Whatever, jag vill ändå inte vara den som väljer målgrupp, jag vill vara den som försöker komma på hur man ska nå den (av någon annan) valda målgruppen.

Vad hände här liksom? Tja, jag började vidda med both Winchesters, men det visade sig snart att Dean tog över helt och hållet. Sorry Sammy, det här var inte din låt.


Drive your own way

Seriously, how committed am I to my studies?! Trodde aldrig att jag skulle få tummen ur och göra den där SAAB-reklamen jag pratade om, men tadaa! Och det var faktiskt ett rent nöje, jag älskar verkligen att vidda, till och med när inte Sam och Dean får vara med. Hade lite strul med att placera sloganen rätt i slutet, och klippen är gryniga nedladdade gamla reklamfilmer från youtube, så kvaliten är knappast den bästa, men det var ändå kul att kombinera lite nytta med nöjet för en gångs skull. Åh, och sloganen "Drive your own way" har jag hittat på själv, jag tycker att den är bättre än den flummigare "Move your mind" som de använder i nuläget. Thoughts?


Can you hear my call, are you coming to get me now

I had to make this vid. I just had to. Har precis upptäckt grejen med voiceovers, och de gjorde sig väldigt bra här. Dessutom är jag nöjd med mig själv över att för första gången ha gjort något med lite mer emotionell substans, inte bara ögongodis. Alla klipp är från säsong 7, handlingen är att (spoilervarning, om det nu skulle vara aktuellt för någon) Sam lider av hallucinationer om Lucifer och sin tid i helvetet medan Dean och Bobby försöker hjälpa honom att återfå greppet om verkligheten.


Just to get a glimpse beyond this illusion

Damn, vilket fint väder det har varit det sista! Man får passa på att njuta medan det varar, hur tusan kan det vara oktober redan? Idag har varit en slö dag, efter väldigt rolig utekväll igår. Jag och Anna B var först på Ariman och tog ett glas vin med Sofia, Karin & co, innan vi fortsatte upp mot Helsingkrona där vi körde hårt på dansgolvet hela kvällen. Har inte varit på nation på evigheter och det var riktigt bra musik, så det var lyckat, trots att nationsutgång annars har börjat kännas lite uttjatat efter fyra år i Lund.

Dagens insats består annars i att ha skapat en twitter tillsammans med Mia, där vi kollektivt ska häva ur oss alla våra popkulturella obsessions. Om det låter som något som intresserar er så hittar ni den här, och jag lovar att den inte kommer vara lika enkelspårig som min egen twitter... Speaking of, nytt avsnitt av Supernatural i morse, och säsong 7 verkar riktigt lovande so far! Det värsta är att för första gången sedan jag började följa serien måste jag vänta en vecka på varje nytt avsnitt, och de är inte direkt främmande för cliffhangers. Det näst värsta är att Sammy inte mår så bra för tillfället. Har aldrig sett så mycket puppy eyes i ett och samma avsnitt som idag. Nearly killed me.



P.S. Mark Pellegrino som spelar Lucifer är riktigt jäkla fantastisk.



Oh, uh... You're welcome, Lucifer. I guess.

RSS 2.0