The end is the beginning

Oops, sorry for being M.I.A. the last couple of days. Lämnade in hemtentan i fredags, en lättnad både psykiskt och fysiskt. Psykiskt for obvious reasons, fysiskt för sweet holy hell, vet ni vad den sammanlagda kurslitteraturen vägde till den kursen? Seriously, jag kommer få skolios för att ha släpat runt på de böckerna i tre månader. Beskattningsrätt ger men för livet, you mark my words. Nej men på riktigt, det där var min sista kurs i ett ämne som jag egentligen inte riktigt var intresserad av, till hösten blir det all marketing, vilket känns mycket, mycket roligare.

I fredags var jag på mysig vin, kex och ostkväll hos Anna W, med även Emma och Karin, dvs gänget från the infamous night in Copenhagen. Detta blev en mycket lugnare tillställning, bland annat såg vi på klipp från den grönländska versionen av Cops (hee, ja det finns en sån), där klipp från Annas flygkrasch var med. Ja, ni läste rätt, jag känner en flygplanskrasch-överlevare. Lost-nörden i mig kan inte låta bli att vara lite avundsjuk, men thank heavens för att det gick bra!

I lördags var det sedan avslutningsfest för civilekonomprogrammet, där jag var med och firade av Class of 2011. Det var kul att se så många bekanta ansikten varav vissa jag knappt hade sett på flera år. Festen hölls i skolan, vilket kändes lite märkligt, men samtidigt väldigt rätt. It ended where it all began, vi kunde titta rakt ut genom fönstren och se bakgården där vi alla samlades allra, allra första gången för att delas in i våra nollegrupper. Det var en rolig, härlig och nostalgisk kväll, och jag passade på att ha på mig mina älsklingsskor, som för övrigt råkar vara de snyggaste skorna i världshistorien. No, really. Har upptäckt att Charles & Keith, affären i Singapore där jag köpte dem, (för att sedan släpa runt på dem genom hela Asien, men TOTALLY worth it) inte bara finns i Asien utan även i Baltikum, så nu har jag ännu en anledning att åka och hälsa på Doville, som redan har åkt till Litauen för sommaren. You tell me these are not the prettiest shoes in the history of shoes, I tell you you're crrrrazzzy. Vet ni för övrigt hur svårt det är att fota sina egna fötter från sidan medan man balanserar i tolvcentimetersklackar?




Jag och Sofia gjorde oss i ordning ihop och hade väldigt kul med Hipstamaticen och PhotoBooth under tiden.

Idag har jag haft en underbart härlig måndag, som har spenderats på en filt i parken med solsken, picknick, och the ever lovely Soraja. Det blev till och med lite bubbel, och helt enkelt riktigt mysigt kompishäng. Life as it always should be.


In other news, jag har börjat bli härdad vad det gäller mitt nya TV-serie-projekt, Supernatural. Numera blundar jag bara kanske 20 % av tiden, jämfört med de initiala ca 60 procenten... Hade föredragit om de hade kunnat skippa allt det läskiga övernaturliga och bara filmat Jensen Ackles och Jared Padalecki åkandes runt i sin Impala och bråkandes syskonkärlek-igt varje avsnitt, men man får ganska mycket av det i vilket fall. Bästa castingen någonsin, de känns verkligen som bröder och är tydligen bästisar i verkligheten. Så yes, jag har utökat mitt redan imponerande CV ytterligare; Potterhead, Twihard, Lostie, Delena shipper och nu även Deangirl. Och lite Samgirl. De är bäst tillsammans. Men don't worry! I'm not going batshit! I don't think! Fast jag börjar acceptera det faktum att jag alltid måste ha en liten, liten populärkulturell obsession i mitt liv. Det är vid det här laget en så integral del av min personlighet att jag tror att jag skulle bli katatonisk annars. We all have our weak spots, men hey, det är bättre än drogberoende eller rökning. I mean, seriously, right? Mycket bättre.


Sweet dreams are made of this

Bedtime you guys. Ska bara bjussa på en skön cover först. Sweet dreams!


Ready for abduction

Ugh, om det någonsin hade funnits ett bra tillfälle att bli kidnappad av aliens hade det varit nu, så där är motiveringen till dagens låt. Hemtentahelvete. Sorry, jag sprider negativ energi. I wish you all sunshine and daisies and rainbows and I dunno, motherfrickin'... puppies? You know what, I'm just gonna go now.


Kiss my eyes and lay me to sleep

Phew. Nyss hemkommen från min vanliga kvällspromenad, och för första gången på evigheter var det faktiskt läskigt. Lyckades med konststycket att hoppa till av rädsla vid synen av en hög med hästbajs på vägen. Note to self; No more Supernatural, at least not right before my evening stroll. Sorry Jensen Ackles, you're pretty and all, men mina nerver klarar inte av din serie. Nu ska jag försöka sova utan att drömma mardrömmar, så att jag är laddad för hemtentan i morgon!


Where the freaks all come around

Barnkalaset var riktigt roligt i fredags, jäklar vilken lyckad kväll! Den spenderades mestadels på dansgolvet, precis som jag hade hoppats på. Det tog dock ut sin rätt, så igår var jag helt seg hela dagen, och idag har jag i ärlighetens namn inte fått mycket vettigt gjort heller. Det är skönt med såna helger ibland. Lugnet före stormen, imorrn klockan nio får vi ut hemtentan i beskattningsrätten, och jag räknar kallt med att flippa ut och få panik. Know thyself.

För övrigt, hur är det möjligt att jag fortfarande inte har tröttnat på Keshas 'Take it Off'?! Jag har lyssnat på den dygnet runt det senaste, för att inte tala om dansat till den, work-out-dansat alltså, vilket efter ett tag brukar förstöra lite av glädjen med en låt. (Jag kan fortfarande inte höra Aaliyas 'Try Again' utan att tänka på uppvärmningen från fredags-hip-hopen.) Och jag gillar den inte mindre efter att FatallyxFragile, youtubes mest begåvade viddare, nyss reuploadade min favoritvid någonsin i youtubes historia, vilken råkar vara till just 'Take it Off'. Awesomesauce i kubik, seriously. Om den inte hade varit tillfälligt försvunnen pga upphovsrättstjafs så hade den varit med i raddan av vids jag la upp när jag tog farväl av TVD, så det här är bara en retroaktiv addition, okej? Jag håller mitt löfte! Sort of! Oh shut up.


Tonight we gon' be it on the floor

Hörrni, jag försöker på riktigt att släppa min obsession med you-know-what, men jag håller fortfarande på och kämpar mig igenom Stephenie Meyers tegelstenstjocka the Host, och en av karaktärerna har rufsigt mörkt hår, rak näsa, porslinshy, "vivid blue eyes" - och heter Ian. COME ON! That's just not even funny.

Ikväll är det sittning på Hallands med tema barnkalas! Är supertaggad, för trots att jag tycker att jag har haft en väldigt rolig och händelserik termin har jag faktiskt inte varit på nation en enda gång. Så det ska bli väldigt kul, och dessutom är jag så danssugen så att jag knappt kan sitta still. Hade lite problem med att tolka temat, så jag vet inte hur bra min outfit är, men är mycket nöjd med min idé att våffla håret! Har inte gjort det sedan danstävlingstiden, och det är den härligaste känslan som finns. It's so fluffy I'm gonna die! Nu ska här peppas!


Michael Bolton, we're really gonna need you to focus up

Sista seminariet i beskattningsrätten är över! Yay! Höll på att somna hela tiden, men jag får skylla mig själv. Gårdagskvällen gjorde verkligen skäl för sin status som lill-lördag, först var jag och Annica på mysig och jättegod middag hos Soraja, och sedan fortsatte vi till N-korridoren för bytisfest. Det var mycket blandade nationaliteter vilket alltid är kul, och jag fick tillfälle att visa upp mina fantastiska italienska-kunskaper - Pizza, Pasta, Piazza, Ferrari, Salvatore. (Vad?! Det är ett riktigt ord!) Även om det inte blev särskilt sent hade jag den dåliga idén att vakna och inte kunna somna om vid kvart i jävla fem i morse, fastän jag åtminstone hade kunnat sova till halv sju egentligen. Det var ju dumt.

Snart blir det fika, eller eventuellt picknick om vädret tillåter, med Sofia och Emelie, det gamla kärngänget från nollningen. Innan dess ska jag försöka ta tag i nästa story, alternativt läsa lite i beskattningsrättsboken. Börjar plötsligt bli lite nervös inför den där hemtentan nästa vecka...

Senaste låten från the Lonely Island, featuring Michael Bolton. Too epic for words.


Born this way

Oj, jag skulle inte ha klagat på vädret i går, för i dag är det dubbelt så pissigt. Som tur är har jag inga föreläsningar eller gruppmöten överhuvudtaget i dag, och jag tvivlar på att jag ens kommer pallra mig ut på en promenad. I gengäld har jag svettats häcken av mig här hemma, återigen tack vare Jasmine Meakin. Kan Take it Off ganska bra vid det här laget så jag har gått vidare till Born This Way, riktigt rolig koreografi!

Har lagt märke till att bloggen betett sig lite märkligt det sista, menyraden har hoppat ner längst ner på sidan och texten blir pytteliten på alla gamla inlägg. Men frukta inte, jag tänker lösa detta på samma sätt som jag brukar lösa icke-akuta problem; blunda och hoppas att det försvinner. Fingers crossed, för källkoder är inte min starkaste sida...


Turn to stone

Vart har det fina vädret tagit vägen? För en vecka sen låg jag ute och solade i bikini, och idag småfryser jag i min vårjacka. Blä. Med nu ska jag precis iväg och fika med Martina, som jag inte har träffat på jättelänge, så jag har i alla fall något som lyser upp den här gråa måndagen, även om solen inte gör det.


What about my dreams

Det där jag sa igår om att jag ser Eurovision för att skratta och peka? Att man kollar med lite ironisk distans sådär, och egentligen tycker att hela arrangemanget är fånigt? Total bullshit. När det väl gällde under röstningen igår satt vi allihop längst ut på soffkanten med ögonen klistrade på skärmen och jublade respektive skrek åt TV:n medan poängen delades ut. Vi var åtta tjejer som kollade tillsammans, och det var totalt kaos i Sofias korridorkök. Och 'Popular', som jag i början skämdes för å Eric Saades vägnar, var plötsligt en sjukt bra låt som självklart förtjänade att vinna! Den svenska patriotismen sitter långt inne, men den finns visst där ändå. Och seriöst, vilken rysare det var! Credit where credit is due, well done Saade. Däremot var jag besviken över att min personliga favorit Ungern fick en så dålig placering. Kom igen, det är ju så här schlager ska låta! (Pluspoäng för att introt låter som Red Hot Chili Peppers 'By the Way'.)


Follow-up

Minns ni hur jag sa att jag inte skulle kunna gå efter alla splithoppen? Total overstatment. Jag kan visst gå, bara det att jag ser ut som en 93-årig reumatiker. Lesson learned, inga mer splithopp på ett tag.

Lite uppföljning på det perfekta dygnet då! Björn var fantastiskt rolig på Mejeriet i torsdags. Tyvärr verkade han ha tröttnat på sina blonda lockar och skaffat sig en mörkröd frisyr med slickad sidbena, eller som han själv kallade det, Hitlerfrisyr. Tråkigt när blondiner känner ett behov av att färga håret för att bli tagna på allvar.

Björn var bara en av sex stycken Göteborgskomiker som uppträdde, varav en kille vid namn Niklas Andersson (är han känd? jag kollar aldrig på TV längre, är helt out of the loop) var nästan lika rolig som Björn, och Per Andersson, som avslutade showen, var ovanligt rolig för att vara han. Där var även tre kvinnliga komiker, varav en rolig, en dålig och en som var ett fullständigt slöseri med femton minuter av mitt liv. Men trots att kvaliteten varierade var det väldigt kul att gå på stand up, hade aldrig gjort det förut.

Och så säsongsfinalen av the Vampire Diaries då. Vad kan jag säga? Ni vet redan vad jag tycker om den här serien, och det är definitivt ingen ändring på den punkten. Jag vet att vissa av er tittar men har inte sett alla avsnitt än, så don't worry, jag skriver inga spoilers.

Finalavsnittet var precis som jag trodde ett slags epilog, men om jag hade trott att den skulle vara seg jämfört med förra veckans actionspektakel (det trodde jag i och för sig inte, jag lärde mig för längesedan att inte underskatta manusförfattarna bakom TVD) så hade jag haft fel. Så mycket hände i de sista två avsnitten, som helt ändrade förutsättningarna för säsong 3. Spelarna är utplacerade, insatsen höjd, och allt är redo för en ny spelomgång. Och upplägget är bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på! Säsong 3 har redan enorm potential, ser verkligen fram emot det. Fram tills dess tänkte jag dock göra er alla en tjänst and shut up about it. Japp, ni läste rätt. Jag kan inte svära på att jag klarar av det, men jag ska försöka hålla mig obsession-free fram tills nästa säsong. Det är något av ett experiment, och jag kan inte svära på att det funkar, men jag ska göra ett ärligt försök!

Igår kväll var jag även på en jättemysig grillkväll i Doviles korridor, som så småningom utvecklades till spontanfest. Ikväll blir det lugnare däremot, schlagerkväll hos Sofia står på menyn, och jag vill passa på att påpeka att enda anledningen till att jag kollar är för det trevliga sällskapet och för att skratta och peka. Fast å andra sidan, är inte det den anledning alla har för att kolla på Eurovision Song Contest?

Som en sista indulgence slänger jag upp ett par favoritvids från TVD. Bye for now show, I'll miss you!






Colorful cravings

Om jag var miljonär skulle jag vara på Zara just nu och gå bärsärkagång. Seriously, hela hemsidan är en underbar färgexplosion, och jag är så sugen på starka färger nu när solen tittar fram, och jag för en gångs skull har lyckats bli brun relativt tidigt för säsongen. Tack för det, grundbränna från Bali! (Och Mikaela, om du undrar, ja, jag kan fortfarande se dina fingeravtryck på höften efter att du smorde in mig på ryggen med solskyddsfaktor 300 den där allra första soldagen för typ sju månader sen. Är du säker på att det inte var zinkpasta du råkade ta? ;p )

Men för att återgå till Zara, bara som ett exempel, om jag hade 4000 kr som låg omkring och skräpade hade jag lätt köpt den här väskan i alla fyra färgerna. Och då har vi inte ens börjat prata kläder än. Ska nog gå och köpa en trisslott nu.

Det perfekta dygnet

Tillåt mig att beskriva de kommande 24 timmarna i mitt liv för er. Först och främst har vi förutsättningen att jag är fullständigt ledig idag, inklusive seminariemöten. Däremot ska jag försöka skriva lite till Storytelling-kursen, men jag läste nyss omdömet på min senaste story, och det var väldigt positivt, så jag känner mig peppad att fortsätta.

Utöver det är det en mycket speciell dag här i Lund, eftersom Lidl öppnar, ett stenkast från min lägenhet. Nu tror ni kanske att jag är ironisk. Det är jag inte. Okej, kanske lite. Men jag gillar verkligen Lidl! Ska snart gå dit och shoppa märkliga tyska produkter, och låtsas att jag är utomlands.

Ikväll ska jag sedan gå på stand up på Mejeriet med Sofia, Karin och Ulrik. Vem som ska uppträda? Björn. Gustafsson. Min enda svenska celeb crush någonsin (Melodifestivalen 2008, jag och resten av Sveriges kvinnliga befolkning), och dessutom i mitt tycke en av Sveriges roligaste komiker. No biggie.

Därefter ska jag hem och sova. Mitt perfekta dygn besudlas något av ett tidigt seminarium på fredagsmorgonen, men så fort det är överstökat ska jag hem igen, och med hjärtat i halsgropen kolla på säsongsfinalen av Vampire Diaries. Det förra avsnittet kändes som en säsongsfinal, och detta avsnittet verkar vara något av en epilog. Vad kan de möjligen dra till med för att toppa förra avsnittet? Jag kan bara komma på en enda sak, och det har hintats en hel del i den riktningen. Oh please pretty please with a cherry on the top, make it happen!

Åh, och så har jag dansat lite här hemma för att jag var på så bra humör. Fick för mig att testa om splithoppen fortfarande sitter i ryggmärgen sedan discodansens härliga dagar. On the pro side, jajamen. On the con side, jag kommer inte kunna gå i morgon.

>

I like it

It's motherfriggin' boiling outside! Men jag klagar inte, dels är det härligt med sommarvärmen, och dels lär den värsta hettan lätta lite senare, eftersom det har utlovats åska ikväll. Jag hoppas att det brakar loss av bara tusan, ska tända ljus och krypa upp i min fåtölj för att läsa the Host i så fall. Lånade den härom dagen, den är rätt bra så här långt, men lite seg i tempot. Don't worry, I'm not gonna let Stephenie Meyer steal my sanity again.

In other news, jag har jobbat min första dag på Kraft Cosmetics! Har bokfört dagskassor och sorterat fakturor och varit lycklig över att ha ett jobb med ett eget skrivbord. Alla är väldigt trevliga och jag tror att jag kommer trivas jättebra. Dessutom får jag en ursäkt att åka till Malmö oftare! (Översättning: Zara, Monki och Anna W, weii!)


All the best of what we've done is yet to come

Var ute på promenad med Sofia förut, i över två timmar. Longest. Walk. Ever. Holy hell, vad trött jag var när jag kom hem, hamnade lite i koma här framför datorn. Det nyttigaste jag har gjort är att bidra till att få 'Poor Damon' att trenda på twitter - vilket det för övrigt har gjort i nästan ett dygn nu. Imponerande! Säsongsfinal på torsdag, varefter jag kommer att bli katatonisk till september. Men det är ett senare problem. Först och främst ska jag klara av min första arbetsdag på nya jobbet i morgon. Pirrigt!


Un weekend genevois

Som utlovat, här kommer bilderna från helgen i Geneve. I klassiskt Anna-fashion hade jag redan glömt bort hälften av vad vi gjorde, så det är tur att jag för ovanlighetens skull var på hugget och fotade en hel del. Det är alltså the Original Au Pair-crew, eller åtminstone en respektabel del av det, som reste ner för att få återse vår kära hemstad från 2005-2006.

Torsdagen var Malins födelsedag, vilket självklart skulle firas redan på Kastrup trots att vi var där i arla morgonstund.

Jag och Anna

Och Anna och Malin. Om någon undrar, nej man får inte ha på sig partyhatt när man går igenom säkerhetskontrollen. Antagligen räknas den som ett vapen. Flygplatser...

Framme i Geneve! På bussen in till stan, Anna...

...Malin...

...och jag.

I väntan på att få checka in på vårt hostel gick vi och satte oss på den lilla ön vid Mont Blanc-bron och njöt av solskenet.

Mont Blanc-bron

Framme på hostelet. Det var kanske inte Sheraton Imperial, men det var rent, fräscht och allmänt bra, och nog tusan hade vi sjöutsikt! Och, you know, brandtrappeutsikt, men det är ju tryggt att ha en sån nära till hands också.

'
På hostelet mötte vi upp med Terese, som hade anlänt några dagar tidigare. Självklart fick hon också en partyhatt.

Och Luisa (längst fram till höger), som numera bor i Geneve igen, skulle naturligtvis också ha en, när hon mötte upp oss efter att ha slutat jobbet.

Le jet d'eau! En av världens högsta fontäner och symbolen för Geneve.

På väg upp till gamla stan...

...där det är så otroligt vackert med backiga gator och lummiga gränder att inga bilder i världen kan göra det rättvisa tyvärr. Definitivt inte den här i alla fall, men här är i alla fall centrum i gamla stan, och här ligger flera mysiga uteserveringar.

Så vi passade på att ta helgens första glas rosé. Lollo och Tessan...

...och jag, Malin och Anna.

Home sweet sort of home.

På promenad längs vattnet.

Jet d'eau, igen. Men från ett annat håll!

Jag, Malin och Tessan.

Vi tog en petite navette, en liten pendelbåt, från ena sidan av sjön till den andra.

I can't stress this enough, Geneve är fiiiiint! Och som sagt, jag önskar att bilderna gjorde staden större rättvisa. Allt är tio gånger så vackert i verkligheten. Men den här båtutsikten är ändå helt okej.

Nåt slags minnesmonument som jag alltid har gillat men inte har en susning om vad det är.

Yeah, I don't know... I don't think I want to know.

Men Anna var mer nyfiken! Just kidding, det där är en annan tidning. Fikapaus på Starbucks.

Nostalgitripp på Coop, den där blå vodkan var den allra första alkohol jag inhandlade! Detta var alltså ett år innan jag fick handla på Systembolaget, så det var en stor milstolpe i livet. Vi blandade den med tranbärsjuice, till en drink som smakade Bamsetandkräm. Detta var alltså innan jag gick bartenderskola om någon undrar...

'
I Parc des Eaux-Vives.

Jag vet inte vad de här blombuskarna heter, men jag älskar dem.

Hela parken var i full blom, med färgsprakande buskar överallt.

Och så havsutsikt på det så klart. Har jag nämnt att Geneve är en vacker stad?

Picknick i gröngräset med baguette, brie, Gruyere-ost, vindruvor, jordgubbar och Litchi-bubbel. Life doesn't get much better.

Fast det skadar ju inte heller om man har råkat snubbla över någon bra lektyr att läsa efter maten.

När det blivit kväll och picknicken sjunkit undan hittade vi en mysig indisk restaurang. Tessan och Anna...

...Anna och Malin...

...och jag och Lollo. Ja, jag vet att jag gör en konstig min. Shit happens.

På fredagskvällen var vi på fest med en massa FN-människor från Lollos jobb. Vi fick bland annat provsmaka kanadensisk Maple Syrup-whiskey (förvånansvärt gott!), men musiken var inte mycket att hurra för (hetaste låten var Bad Romance, kom igen), så vi bytte i smyg ut den tråkiga iPoden som försåg festen med musik mot min iPhone. Major improvement!

På förmiddagspromenad längs vattnet. Jag och Malin.

Picknick igen! I Jardin des Anglais den här gången, men menyn var exakt den samma. If it ain't broken...

Sofia, jag lovade ju att jag skulle äta en Macaron, men jag såg bara lyxversionen hos Ladurée, så jag nöjde mig med att fota, för de priserna är inte att leka med.

En välbekant syn! Min au pair-familj bjöd över oss alla på middag på lördagskvällen, och min nostalgitripp går inte att beskriva i ord. Det var som att vandra omkring i ett minne.

God, I'd missed this view.

Fördrink på verandan. Glömde fota under middagen tyvärr, men det var en jättetrevlig kväll, och roligt att träffa familjen igen, samt den nya au pairen.

Efteråt rundade vi av med ett sista glas rosé på Demi-Lune i gamla stan.

Fem år efter att vi alla lärde känna varandra, back where it all began. Same, same, but different.

Anna och jag promenerade hem och passade på att ta ett sista farväl av staden.

Bye for now, Geneva! Miss you already!

På flygplatsen...

...trötta men glada och nöjda efter en härlig weekend genevois.

Cut out all the ropes and let me fall

Förra veckan gick så hastigt att jag råkade glömma bort att berätta att jag skulle till Geneve över helgen. Men nu är jag hemma igen, var där med au pair-tjejerna och vi hade det toppen, hann även med att hälsa på min au pair-familj. I'll tell you all about it, photos included, men först är det seminariemöte. Have a song in the meantime, vackraste låten jag har hört på länge.


Water for Elephants


Life is the most spectacular show on earth

Betyg: 3,5 av 5

I måndags var jag och Mia på bio och såg Water for Elephants. Det var en intressant upplevelse för mig personligen, eftersom jag för ett år sedan skulle ha bloggat om filmen flera månader i förväg, kastat mig över premiärbiljetterna så fort de hade släppts och sedan sett gått hem och streamat den igen direkt efter att ha sett den, allt tack vare närvaron av en viss Pattinson. Things change, thank God. Jag menar, visst är han snygg, men det är skönt att hypen har lugnat sig. (Istället sitter jag mig visserligen numera frivilligt igenom b-filmer som splattriga the Tournament och skitläskiga Pulse på grund av en liknande anledning, men det är en helt annan historia.) Min poäng är att jag helt ärligt kan säga att jag hade en objektiv syn medan jag såg Water for Elephants. Vilket kändes lite märkligt, men ganska...sunt?

Anyhow, Water for Elephants är baserad på en bästsäljande bok med samma namn och utspelar sig i 30-talets USA. Robert Pattinson spelar Jacob (heh) Jankowski, en veterinärstudent som hoppar av skolan då hans föräldrar dör i en bilolycka. Dessutom förlorar han familjens hus, som var upplånat på grund av depressionen. Med sitt gamla liv helt utraderat tar Jacob sin lilla resväska och börjar vandra längs till järnvägen, där han så småningom hoppar på ett passerande tåg. Det visar sig inte vara vilket tåg som helst, utan cirkusen the Benzini Brothers - the most spectacular show on earth.

Det dröjer inte länge innan cirkusdirektören August, spelad av Christopher Waltz, inser att han har fyndat en veterinär, och tar upp Jacob i sin innersta krets, där cirkuslivets goda sidor med champagne och fester flödar över. Men när Jacob faller för Augusts vackra fru Marlena (Reese Witherspoon), hästakrobat och cirkusens stjärna, börjar han spela ett farligt spel med den temperamentsfulle och hänsynslöse cirkusdirektören, och då denne köper en elefant till cirkusen, som Jacob ska träna och Marlena lära sig att uppträda med, driver han dem rakt i varandras armar.

Förbjuden kärlek har alltid varit ett populärt tema på film, och Water for Elephants bjuder på sådan av det klassiska slaget; vacker kvinna med elak man och godhjärtad älskare. Det finns en anledning att konceptet är väl etablerat, för när det utförs väl, som i till exempel Moulin Rouge och Titanic, skapas filmmagi av episka proportioner. Water for Elephants har goda förutsättningar att ta sig i den riktningen, med den sagoliknande cirkusmiljön som bakgrund för kärlekshistorien, men når bara halva vägen fram av någon anledning. Pattinson and Witherspoon, I'm looking at you. (Yes, literally.)


För att demonstrera vad jag menar tänkte jag nämligen ta till samma metod som Se & Hör, när de anser sig ha påtagliga bevis för att Victoria och David Beckham ska skilja sig. Jag tänker analysera kroppsspråk från en bild. För medan paparazzi-fotografer kan råka fånga vilket random ögonblick som helst på kort, så valdes bilden ovan mycket avsiktligt ut bland säkert hundratals andra för att användas på åtminstone de svenska bioaffischerna. Som de säger i Top Model; this is your best shot. This is their best shot? Really? Ta en titt på den. Ser ni ett älskande par där? Nope, didn't think so. Han ser ut att fundera på om Nietzsches tankar kring nihilismen innehåller budskap om politisk totalitarism, och hon ser ut att undra om det är fredag snart.

Jag vet inte om det beror på åldersskillnaden, eller möjligtvis det faktum att Witherspoon spelade Pattinsons mamma i Vanity Fair för några år sedan men huvudrollsparets kemi är så gott som obefintlig filmen igenom, vilket förstås får anses vara något av en miss i ett romantiskt drama. Pattinson är alltid en smula awkward i sitt agerande, vilket inte är helt fel för rollen eftersom han spelar en oerfaren ung man, men han är även lite väl introvert. Witherspoon ska spela en sval och ouppnåenlig cirkusprinsessa, vilket hon i och för sig gör väl, men just därför hade jag velat se en tydlig skillnad, något slags äkta och oförställda känslor, i scenerna med Jacob. Jag kan inte låta bli att jämföra med Moulin Rouge, där Ewan McGregors Christian sprudlar av naiv kärlek och Nicole Kidmans Satine tappar sin svala fasad när hon är med honom. Det här är inte ens i närheten.

Så vilka är filmens stjärnor då? Tja, varken Pattinson eller Witherspoon spelar egentligen dåligt. De gör sig bara inte särskilt väl tillsammans, utan kommer mer till sin rätt med andra motspelare. Först och främst briljerar Christopher Waltz, den oberäknelige och våldsamma cirkusdirektören som kan le strålande för publiken och samtidigt ha en kall glimt i ögat som sänder rysningar längs med ryggraden. Han äger varje ögonblick han syns på duken, och spelar med finstämda nyanser, trots att rollen som halvgalen cirkusdirektör lätt skulle ha kunnat locka till överspel. Filmens andra stjärna är elefanten Rosie, ett riktigt charmtroll som lockar fram mycket mer äkthet i Pattinsons agerande än vad Witherspoon gör.


Den tredje stjärnan är cirkusen själv. Nuförtiden har magin med cirkus så gott som försvunnit, men under 30-talet måste det ha varit ett av de häftigare nöjena man kunde uppleva. Scenografin och kostymerna är magiskt vackra, men samtidigt finns den hotande depressionen i bakgrunden som ett mörkt moln utanför den glittrande bubblan. Kameraarbetet är fantastiskt, och bjuder på både bländande skönhet och lågmäld realitetsmagi, som när kameran sakta zoomar bakåt från August och Jacob som hoppar från vagnstak till vagnstak medan tåget rullar framåt i natten. Gåshud.

Sammantaget var Water for Elephants en bra film, som jag rekommenderar varmt, trots min kritik mot huvudrollsparet. Möjligtvis satte jag förväntningarna för högt, för som jag redan har nämnt finns här potential för en ny Moulin Rouge eller Titanic, och så långt når man aldrig. Men det är definitivt en njutbar film, och när jag blev kissnödig en kvart in i filmen (jag skulle ha lyssnat när kassakillen frågade om jag verkligen ville ha en halvliters cola), funderade jag allvarligt på att knipa igen filmen igenom, eftersom jag inte ville missa något. (Jag gick visserligen på toa till slut ändå, men så var jag också väldigt kissnödig.) Det är lätt att låta sig svepas med in i cirkusens drömvärld, och visst har man fortfarande lite glitter i ögonen när man väl lämnar salongen.

The rest of the gang

Blev så inspirerad av att göra Polyvore-sets till det grekiska gudinnorna att jag gjorde några till av bara farten. De första tre får vara med igen eftersom jag fixade till dem lite.

Aphrodite

Artemis

Athena

Hera


Nike

Eos


Amphitrite

Iris
Selene


Valborg

Vilken härlig helg det har varit, med finbesök av the original backpackers crew, Maria och Carro. Carro kom redan på fredagen, så vi hade myskväll med vin, kycklingsallad, och yes indeed, ett avsnitt av Vampire Diaries. Det var inte ens mitt förslag, just pointing that out! (Jag må ha varit den som ursprungligen uppmuntrade både C & M till att ge TVD en chans, men eftersom de är intelligenta tjejer med fantastisk smak har de också insett vilken awesomesauce det är.)

På lördagen dissade vi Valborgshetsen till förmån för sovmorgon och lång frukost här hemma, och vid elvatiden dök även Maria upp och joinade oss. Inte förrän vid tretiden hade vi lyckats pallra oss ner till parken, men då hade vi haft en lugn och skön förmiddag och hunnit med både att promenera ner från Delphi i det gassande solskenet, fixa picknick-mat, och stärka oss med en glass vid Bantorget. Efter en stunds letande lyckades vi hitta en liten lucka i gräset i den som vanligt sanslöst överbefolkade parken, och lyxade till det med oliver, vindruvor och rosévin. Bortsett från ett kärlekspar hundra meter bort som möjligtvis kan ha producerat en avkomma just där och då (grattis, grattis), var det en mysig picknick, och det är alltid kul att uppleva festivalkänslan som hör Valborg till i Lund.





''



När vi blev lite slöa framåt femtiden återvände vi hem för vila och förfest. Vi vilade framför ett avsnitt TVD och sedan förfestade vi - också framför ett avsnitt TVD. Det var nämligen ett utmärkt tillfälle att testa mitt egenproducerade drinking game. Jag blandade somriga jordgubbsdrinkar av de likvida varorna jag fick med mig hem från Tyskland, och Damons "eye thing" såg till att glasen snart var tomma igen (i frekvensmässiga termer är den är motsvarigheten till "Drick varje gång Hurley säger 'dude'" i Lost, så det går åt en del). Därefter hade vi normal tjejförfest ett tag innan vi drog vidare mot Kämnärsrätten och hamnade hos Anna och Daniel på fest. Hade jättetrevligt och lyckades ändå komma hem i hyfsad tid, trötta men mycket nöjda med vår Valborg.


Idag tog vi vi oss ner till Espresso House för en avskedskaffe. Efter att vi sagt hejdå till Carro vid halv ett satt jag och Maria kvar och hade maratonfika, vilket påminde om våra härligt lata dagar på Starbucks i Bangkok i vintras. Efter ett tag fick vi även sällskap av Mia, som är i Lund den här veckan, och som jag inte har träffat på evigheter.

Helgen avslutades sedan med middag hos Stella, som bjöd på kinesisk hotpot. Det var en riktigt god gryta med ingredienser som lades i efter hand, allt ifrån grönsaker, alger och kinesisk svamp till falukorvs- och köttbullebitar, och för att mildra den heta kryddningen drack vi kinsesiskt flowertea med gojibär till. Hade vi lyckats hitta så god mat när vi var i Kina i höstas hade vi knappast levt på McDonaldsmat hela tiden.