Leave a message after the beep

Hej det är Anna. Jag kan inte prata just nu, eftersom min hjärna precis exploderade i tusen småbitar. Är tillbaka när jag har samlat upp och pusslat ihop dem till en någorlunda fungerande enhet igen. Har ni klagomål på min frånvaro, vänligen vänd er till Kevin Williamson och Julie Plec, som är ytterst ansvariga för den inträffade hjärnexplosionen. Om inte, lyssna gärna på en sång under tiden, eller lämna ett meddelande efter signalen. Beep!


The holy trinity

När jag ändå är inne på min Antiken-bana kan jag lika gärna löpa linan ut. En sak jag glömde nämna förut som jag också älskar med antiken är förstås mytologin, de grekiska gudinnorna är fascinerande inspirationskällor. Mina personliga favoriter är de tre A:na, Afrodite, Artemis och Athena.

Aphrodite



Artemis



Athena

Anciently enchanted

Fick för mig i går kväll att streama det antika dramat Ben Hur. Dock inte den klassiska versionen från 50-talet (shame on me), utan nyinspelningen med Joseph Morgan från 2010. Det var tre timmars veritabelt ögongodis, och då menar jag inte huvudsakligen Mr Morgan (även om han också är very easy on the eyes) utan scenografin och kostymerna. Jag älskar antiken som tidsperiod, älskar älskar älskar. Kläderna, miljöerna, kläderna, omvärldsfaktorerna, kläderna, allt. Nämnde jag kläderna? Tror ni att folk skulle tycka att jag var konstig om jag började klä mig i toga varje dag?

Modern goddess

Grecian goddess


Urban warrior

Cause there's nothing else to do

Ugh, jag vet att rubriken i gårdagens inlägg var 'Back in the game', men jag känner mig inte back in the game, jag känner mig jetlagad. Tyvärr kan jag nog inte skylla på det efter en inrikes resa rakt söderut. Gruppmöte om en timme, pucker up for heaven's sake.


Back in the game

Hello people! Ledsen att jag har varit AWOL under påsklovet, jag tog... påsklov. Har haft en mysig helg hemma; jag har spelat årets första golfrunda, med några inte-för-att-skryta-men-jävlar-vad-jag-slår-långt-ibland--utslag (vilket jag förstås kompenserade för med mindre awesome närspel), jag har dansat på Stadt, för att Stadt är ett svart hål som täcker hela Lidköping och hur man än gör hamnar man till slut där ändå, och jag har lyckats med det omöjliga, det som ingen människa någonsin trodde var görbart. Lite i klass med att sätta en människa på månen. Jag har fått min fantasyfrånvända och mycket vampyrskeptiska mamma till att titta på TVD, och rekryterat henne till Team Damon. Yes! Come to the dark side, we have cookies!


I will not bow

När jag var i Australien med Maria och Carro 2006 hade vi en dålig vana att börja hoppa upp och ner, och klappa i händerna när vi blev riktigt glada över något. Vi lyckades vänja oss av med det så småningom, men för fem minuter sedan fick jag ett återfall då jag hittade låten här nedan på Spotify.

Inget är värre än att hitta en låt man älskar på youtube och sedan inse att den inte finns på Spotify, och jag hade gett upp hoppet om att hitta den här. Det är en cover på Breaking Benjamins 'I Will Not Bow', och den är så haunting (jag försökte verkligen komma på ett motsvarande svenskt ord, men det gick inte) att jag får rysningar. Genren kallas tydligen Dubstep och är en experimentell form av elektronisk musik som kännetecknas av en ofta mörk karaktär. (Tack wikipedia.) Um, inte min normala musiksmak, men hur var det där om regler och undantag nu igen?


You make me smile like the sun

Har kört ett stenhårt tennispass med Sofia, vi var helt slut båda två när det var över. En härlig avslutning på en i största allmänhet riktigt underbar dag. Det var riktigt varmt och fint väder idag, så efter föreläsningen satte sig vår grupp ute i solen och förberedde morgondagens seminarieuppgifter. Därefter åkte jag till Academic Work i Malmö för att skriva anställningskontrakt, har fått jobb som ekonomiassistent i sommar! Ska bli jättespännande, ser fram emot att börja så smått i maj.

As promised, lite foton från helgen. Först från Köpenhamn...








...och så från Macarons-bakningen.








Holy Macaroni

Vilken bra helg det har varit! Hade en fantastiskt rolig utekväll i Köpenhamn igår med Anna, Karin och Emma. Yes indeed, Born to Run-karaoke fanns med på schemat, bara det hade räckt för att göra min kväll. Men dessutom hann vi med att äta Annas goda köttfärssås utan lök (jag lovar att jag inte brände vid den med flit), barhoppa på Ströget och dricka Gajolshots, samt röja dansgolvet på en klubb i meatpacking district. Halv åtta i morse gick jag äntligen och la mig, och mina fötter kommer nog aldrig att hämta sig, men damn, that was a fun night.

I dag kom Sofia över, och vad som började med kladdkakebakning slutade med att varenda yta i min 25-kvadratiga lägenhet var täckt med ugnsplåtar, hushållsmaskiner eller disk, eftersom vi fick för oss att hoppa upp ett snäpp i svårighetsgrad på bakningsskalan och göra egna macarons. Kids, do not try this at home... Vilket projekt! På cirka fyra timmar närmare bestämt. Men de blev ändå... ganska bra. Och vi hade åtminstone riktigt kul under tiden!

Är för trött för att lägga upp några bilder i kväll, men de kommer imorrn. Nöjer mig istället med att lägga upp den mysigaste låten i världshistorien, Smile med Uncle Kracker (han med Follow Me om ni minns). Normalt sett är det väldigt få saker som kan få mig att bli kär i kärleken, men den här videon lyckas. Squee!


Born to run

Här kommer något som ni minsann inte är bortskämda med i den här bloggen hörrni! Jajamen, det är en dagens outfit ni skådar. (Ni skådar även min obäddade säng i bakgrunden, men det behöver vi väl inte bry oss om...) Om jag ser väldigt koncentrerad ut så beror det på att det är jäkligt svårt att sikta med iPhonen utan att hålla den precis framför ansiktet, särskilt med Hipstamaticen.

Ikväll blir det förfest hos Anna W och sedan utgång i Köpenhamn. Jag är superexcited! Har inte varit där på evigheter. Och inget är bestämt än, men det kan bli så att det vankas karaoke under kvällen... I så fall vet jag exakt vad jag ska sjunga! "In the day we sweat it out on the streets, of a runaway American dream..."




There's a place downtown...

Jag skaffade aldrig något kort på Gerdahallen i år, som annars är det självklara träningsstället för studenter i Lund. De har ett bra utbud, men tyvärr är danspassen alltid knökfulla, och ibland blir koreografin lite väl mycket aerobics för min smak. Som tur är har jag hittat lösningen på min dansabstinens på annat håll, och hon heter Jasmine Meakin, en dansskolelärare i Melbourne som lägger upp sina koreografier på youtube. De är jätteroliga och inte särskilt svåra att lära sig. Körde några vändor av den här dansen igår och har sinnessjuk träningsvärk i dag som följd. Men kul är det!


Children behave

I dag hade beskattningsrättsläraren fått ordning på bilen, men återigen slapp jag redovisa under seminariet. Det börjar göra mig nervös, hur länge kan jag klara mig undan egentligen? Inte för att det vore världens största katastrof att få redovisa, men uppgifterna är rätt knepiga och det är ju alltid tråkigt att känna sig korkad in public.

Efter seminariet åkte jag in till stan för att uppdatera min sminknecessär (ett av livets stora mysterier är hur allt smink alltid tar slut på samma gång), och för att fixa mina slingor. Gjorde nya för bara någon vecka sedan, men frisören liksom missade en fläck. Nu ser det mycket bättre ut, bortsett från att det fortfarande är alldeles för uppklippt. Jag hatar att byta frisör.

Efter lunchen åkte jag till Annica en sväng och blev bortskämd med nybakade croissanter, innan vi högg in på veckans TVD-avsnitt. Pure awesomeness som vanligt. Bäst av allt, Elijah är tillbaka! Yay! Eller som han själv uttryckte det i promon för nästa veckas avsnitt (med torrt sofistikerad röst och tekopp i handen, inklusive spretande lillfinger): "I believe the term you're looking for is 'OMFG'".

Jag hade hoppats på lite bra ny musik från avsnittet, men istället hittade jag lite gammal bra musik eftersom det var skoldans med 60-talstema. Hade totalt glömt bort den här gamla pärlan, och covern slår originalet.


Gymnasieflashbacks

Minns ni den där känslan av absolut lycka man uppfylldes av i gymnasiet när man gick mot den sista lektionen för dagen, bara för att inse att den var inställd? Man blir lite överrumplad, känner sig lite skyldig, och samtidigt uppfylls man av en fantastisk frihetskänsla. Anledningen till att jag minns känslan så väl är att vår föreläsning blev inställd idag. Och jag behövde inte ens ha dåligt samvete över att glädjas åt en sjuk lärare, för han var inte sjuk, bilen hade pajat.

Apropå gymnasieflashbacks, äntligen har jag hittat en bra version av den bästa kärleksscenen i världshistorien. Acknowledge me now or lose me forever. Åh Seth.


Let's go to the mall

Berlinresans temalåt var, kanske något otippat, Let's go to the mall (från How I met your mother). Vi varierade den även med att sjunga Let's go to the Wall istället (trumsolo på den tack), så den var användbar i många situationer. Nästa steg är att lära in dansen. Musikvideon är... priceless.


Hallo aus Berlin

Har haft en riktigt härlig weekend i Berlin med ett gäng fina tjejer. Eftersom jag insåg vid första fototillfället vad jag borde ha insett ages ago - min kamera suger - har jag dokumenterat resan med iPhonen istället, mer specifikt med kamera-appen Hipstamatic, som jag verkligen rekommenderar! Det blir jättecoola ljuseffekter och kanter på bilderna, och jag tycker verkligen att det förstärker hela Berlinkänslan. Det var mitt första besök, och det var en väldigt trevlig stad, särskilt de gamla östtyska delarna, där vi bodde. Dessutom var vädret på vår sida, åtminstone de första dagarna.

Sara och Sofia, trötta men glada efter att vi anlänt med nattåget.

First sight av det berömda tevetornet, precis där vi kom upp från vår tunnelbanestation Senefelderplatz.

På upptäcktsfärd bland bohemiska hus i våra kvarter.

Kapitalism står inte högt i kurs.

Breakfast time! Joggers frühstück, och vårt första möte med den yogurtliknande, krämiga kvargen som verkar vara populär till frukost här.

Shoppingdags, jag och Sara tar ett break på Mango

Vi strosade runt lite på måfå och råkade hamna i gay-kvarteren. Kreativiteten hos produktutvecklarna i sexoutfitsbranschen är imponerande, I'll tell you what. Det här var långt ifrån det märkligaste vi såg. Långt ifrån.

Kreativ marknadsföring för ännu en sexshop.

I slutet av gay-gatan hittade vi en fantastiskt härlig park där vi satte oss en stund och njöt av solskenet.

Detta är nog min favoritbild från hela resan. Note to stadsplanerare världen över, mer grekisk-inspirerad arkitektur åt folket!

Solglasögonen var på plats hela dagen, vädret var helt underbart. Sara...

...Sofia...

...och jag.

Random foto bara för att jag hade börjat inse hur rolig min nya kamera-app var.

Kycklingsallad i världsklass. Vi hittade en jättebra lunchrestaurang, ända tills vi skulle betala. Efter att ha bett om notan två gånger och väntat i nästan en halvtimme fick vi till slut ändå gå in och betala. Maten däremot fick vi jättesnabbt. Märklish.

Graffittiskuggor på U-bahn.

Redo för girls night out.

Jag och Sara...

...och Sofia och Stella, som joinade oss först på kvällen eftersom hon hade varit i Leipzig över dagen.

Jag gillar inte ens öl, men when in Rome...

Det var mycket retrokänsla på barerna i gamla öst, med en särskild förkärlek för 70-talet.

Enda kortet jag lyckades ta på nattklubben vi besökte, men jag kände mig ändå rebellisk för egentligen var det fotoförbud.

På hemväg igen.

Sofia och Stella väntar på tåget.

Jag har sett piggare ut...

Sara vid vårt tunnelbanestopp. Hemma igen efter ett långt men härligt första dygn i Berlin.

Vårt hotell, ett riktigt bra och prisvärt ställe! Rekommenderas å det varmaste, fanns tydligen även i en del andra europeiska städer.

Fiiiina blommor och varma vårkänslor.

Bara i Berlin. Varför sätter man en läskig docka på en glasåtervinningsstation?

Söndagen spenderades på en marknad i en park (okej, jag borde ha bättre koll på namn, sorry). Bland annat fanns där den här skräpmarknaden, där man kunde hitta varenda pryl mellan himmel och jord, dock smutsig och trasig förstås. Igen, bara i Berlin.

Hela parken var full med hipsters som var ute och njöt av solen.

Och vi ville ju inte vara sämre. Sofia och Sara...

...jag och Stella.

Konstnär in action iförd grisdräkt. Say it with me, ett, två, tre; Bara i Berlin.

En fin kyrka. Jag råkar gilla kyrkor, dock bara av ytliga skäl. They're pretty.

Sofia på promenad längs med...öh... Vattnet.

Blev lite kär i den här maffiga katedralen.

Vilket jag insåg när jag hittade ungefär tretusen sådana här bilder i mobilen vid dagens slut.

Sara på DDR-muséet. Roligaste muséet jag någonsin varit på, väldigt interaktivt och man kunde peta på allt. Bortsett från ett litet missöde där Sara och jag råkade låsa in oss i en Volvo-limousin var det ett mycket trevligt besök.

Sofia och Stella i en genomsnittlig östtysk lägenhet.

På hemvägen var tjejdockan borta, men den här hade dykt upp i närheten istället. Creepy.

Ett skyltfönster med en massa gamla trasiga Mac-datorer. Tja, det finns tydligen en marknad för sådana också.

Der Fernsehturm.

Obligatoriskt turistkort vid Brandenburger Tor.

Urban views.

Sara och Sofia vid muren.

Stella, jag och Sofia.

Anna was here.

So was Stella.

På en bar med det vackert klingande namnet Der Fleischmöbel - köttmöbeln. Gott vin hade de i alla fall.

Stella och Sara.

Någon känd grej.


På Burger King i väntan på nattåget hem. Skräpbyggartävling, och jag vann. God I'm talented in so many relevant ways that I can't even begin to count them...

Resan hem gick bra bortsett från att det var skitsvårt att sova på tåget, och att tyska gräns-polizei hade värsta razzian mitt i natten. De bankade på och kollade passen (som man väl egentligen inte ens ska behöva ha med sig inom EU?) jättenoga, de läste till och med upp våra födelsedatum i en walkie-talkie för någon som kollade dem mot något. Tydligen fanns vi inte i de tyska brottsregistren, för vi fick åka vidare.

Jag hade inte så mycket uppfattning om Tyskland innan den här resan, men Berlin, och särskilt de gamla öst-delarna hade verkligen sin charm. Stor eloge ska gå till Sofia, som var en helt fantastisk reseledare under weekenden. Är man alternativt lagd av sig lär man aldrig vilja åka härifrån, men även som relativ mainstreamare var det en rolig stad att uppleva. Klart värt ett besök om man ännu inte varit där.

Hell to the effing yeah!

JAG KLARADE REDOVISNINGSTENTAN! Never in a million years would I ever have thought... Okej, så det GÅR att läsa in en kandidatkurs på fyra dagar. Ska inte göra om det dock, det var nervpåfrestande.

Kom tillbaka från Berlin i morse, lite snurrig efter en natt på ett skumpigt tåg, med läskiga tyska gränspoliser som hade passkontroll mitt i natten. Men vi har haft det toppen, ska försöka få upp lite bilder från resan under dagen.

Vilken låt kan göra min lycka över tentan rättvisa? Spontant kan jag bara komma på en enda.


Ewig leben, ewig lieben

I morgon (notera den korrekta stavningen, jag gör snabba framsteg) är the official awesome-day of awesomeness. För det första, någon gång i natt (Rättstavat igen! I rock!) dyker det upp ett nytt avsnitt av TVD. Vilket innebär att, the moment I wake up, (before I put o-on my make-up), kommer jag att slänga mig framför datorn, på samma sätt som en fisk som hamnat på land slänger sig ner i vattnet, kippande efter luft. Lord almighty, was that ever a long hiatus. Sex avsnitt kvar innan säsongen är över, och det har redan avslöjats att tre - TRE - viktiga karaktärer kommer att dö! Min gissning är Jenna, Alaric och Tyler, kom ihåg var ni läste det först. (Jag skulle hellre se Bonnie på den listan än Jenna, men i så fall skulle hon bli den tredje döda flickvännen på raken för Jeremy, plus döda föräldrar, och allt på mindre än ett halvår... Han skulle få psykbryt och börja kladda marmelad på väggarna eller nåt.)

Men TVD är inte den enda serien som återvänder från uppehåll just i natt (Woohoo, rättsta... Ja okej, det börjar bli tjatigt). Direkt efter TVD kommer jag därför att fortsätta med det nya avsnittet av Nikita. Fiskjämförelsen är lite extrem i det här fallet, snarare kommer jag hugga in på det nya Nikita-avsnittet på samma sätt som en egentligen whiskas-mätt huskatt som bara jagade lite för skojs skull och ser sitt byte som dessert.

Efter den fenomenala starten på dagen kommer ett mindre fenomenalt mellanspel då jag ska plugga undan och packa. Men därefter kommer den största awesome-faktorn av dem alla, för 21.30 hoppar jag, Sofia, Sara och Stella på ett tåg i Malmö, och när vi vaknar dagen efter kommer vi att vara i Berlin! I fyra dagar ska vi göra Tyskland osäkert innan vi åker hem på tisdag kväll. It's going to be legendary!

Ville egentligen lägga in det här klippet - dubbad tyska är alltid roligt! Men det gick inte, så musiken från scenen får duga. Notera att bandet heter An-BERLIN. Ja, lite långsökt, jag vet, men jag gjorde vad jag kunde för att hitta ett klipp med koppling till både TVD och Tysklandsresan.

PS. Kom på att jag gärna vill påpeka, om någon undrar, att min TVD-obsession inte i första hand beror på min tv-boyfriend-crush på Damon. Till 90 % älskar jag den här serien helt enkelt för att den är riktigt jäkla bra. Framförallt är den otroligt välskriven, både karaktärerna, dialogen, och tempot i handlingen, som är helt out of control. Varje avsnitt känns som en säsongfinal för att det händer så mycket. Rekommenderas å det allra varmaste, för tro mig, det här är bra skit. (Okej, inte de två första avsnitten. Men efter det så är det pure gold.)


Lunchpaus i Bregottfabriken

Det är underbart väder i Lund idag! Soligt, vårigt och varmt. Sånt väder som gör att man blir sugen på en road trip!
Road Trip

We just had a near life-experience, fellas

Hörrni, kikade precis i min statistik och blev lite rörd. Den är lika låg och konstant som vanligt, och det var precis det jag plötsligt reagerade på. Jag går inte in för att tillfredsställa läsaren. Jag satsar inte på någon målgrupp och går inte in för att skriva jag tror att andra vill läsa. Jag skriver vad som faller mig in, när det faller mig in. Trots det är ni en lojal liten skara som troget kikar in tillräckligt ofta för att min lilla statistik ska hålla sig flytande, som står ut med mitt meningslösa svammel och mina på-gränsen-till-vad-som-är-hälsosamt (och ibland långt över) populärkulturella obsessions. Tack hörrni. Det förvånar mig, men det betyder mucho.

Okej, enough with the sentimental crap already. Är uppe i arla morgonstund eftersom jag hade en alldeles för trevlig helg för att plugga undan det jag skulle, så jag får lida för det nu istället. Plugg, föreläsning, grupparbete, mer plugg, och sedan tennis ikväll. Hade varit en helt okej dag om jag inte hade drömt mardrömmar om spökande barn i natt och sovit typ tre timmar. Jag får köra en Tom & Jerry och tejpa upp ögonlocken. (Eller måla dit ögon på ögonlocken så att det ser ut som att jag är vaken och sedan sova på föreläsningen, vilket som verkar funka.)

Dubbelfesterna i lördags var riktigt roliga, och bäst var att överraska Lotta, som jag misstänkte skulle vara på den andra festen, men som inte hade en aning om att jag skulle komma. Framåt natten började vi alla köra sanning eller kånka, och det märks att vi börjar bli gamla, för det var den snällaste versionen jag någonsin har spelat. Pussar på pannan var en vanligt förekommande konsekvens. Men det är ju å andra sidan trevligt.

Som sagt, det blir favoriter i repris den här veckan. Men jag hittade i alla fall en ny video till den här låten. Bring it on, Tyler Durden.


Saturday nights in neon lights

Glöm vad jag sa om lugn helg, det ser ut som att det blir dubbelfest i kväll. Det gillar vi. Vet ni vad vi inte gillar? Stavfel. Så länge jag kan minnas har jag skrivit ihop orden idag, ikväll, igår och till och med imorgon, röda understrykningar till trots. Dålig vana, dags att ändra på.

Bortsett från att jag håller på att avlida av TVD-abstinens finns det ett annat problem med uppehållet. Jag hittar ju ingen ny bra musik! Vilket innebär att det får bli favoriter i repris fram tills fredag.


Losing your memory


&#€%*!

Här har man äntligen börjat acceptera att det inte är så farligt långt kvar tills Vampire Diaries börjar igen, och så släpper de nåt sånt här. Jesus Christ, show, are you trying to kill me? Isobel är tillbaka, Matt vet allt, Jenna vet allt, Klaus är på ingång, och vad sjutton är det som har hänt i den sista scenen?! En vecka känns plötsligt oändlig.


Tur att jag kan distrahera mig med filmkväll ikväll, Dovile och Cecilia kommer över för en chick flick snart. Annars lär det bli en lugn helg, vilket passar bra så att jag kan ladda upp för Berlin nästa vecka!

RSS 2.0