Confessions of a shopaholic

Vi har nu varit i Singapore tva dagar, och det ar en toppenstad! Allt ar valdigt rent, frascht och fargglatt, det finns en massa coola, moderna byggnader, och basta av allt, shoppingen ar helt fantastisk! Efter att vi alla tre har skickat runt boken Confessions of a shopaholic som reselektyr, samt sett filmen pa dvd, lever vi nu ut den i verkligheten. Singapore maste vara den shopping mall-tataste staden i varlden, och da har vi inte ens varit i shoppingdistriktet Orchard Road annu. (Det star dock pa agendan for imorrn...) Ett stenkast bort fran hostelet har vi helt nybyggda City Square Mall, och precis bredvid ligger galna shoppingmeckat Mustafa, dar de saljer precis allt mellan himmel och jord och har oppet 24 timmar om dygnet. Tur att vi bara ar har i fyra dagar, hela resebudgeten kommer att vaporiseras...

Ikvall ska vi dock istallet frascha till oss sa gatt det gar nar man lever backpackerliv, och bege oss till legendariska Raffles Hotel for att dricka Singapore Sling. Darefter ska vi till skybaren i Swissotel-skyskrapan och spana in utsikten fran 74e vaningen. Vi ar fortfarande lite slitna efter var absurt tidiga flight igar, sa idag har vi latat oss och akt turistbuss, for att kunna checka av alla sightseeingdestinationer utan att behova lyfta ett finger. Ibland ar den enklaste satten de basta.


Action and adventure

Eftersom vi var lite sega i starten med aktiviteter och dylikt har pa Bali har vi tagit igen detta de sista dagarna har i Kuta. Vi borjade med surfing, som vi alla testade for forsta gangen. Och jag har nog en liten australiensare i mig, for jag lyckades sta upp sa lange att jag var tvungen att hoppa av nar stranden narmade sig, tva ganger! Daremellan ramlade jag forstas av en massa ganger och svalde halva oceanen, men det behover vi ju inte prata om... Himlans kul var det i alla fall, det dar vill jag gora om!

Hastridning pa stranden var dock mindre lyckat. Redan i bilen sag vi att morka moln tornade upp sig, och nar vi val stod dar med hjalmar a la forsta varldskriget pa huvudena insag jag plotsligt att hastar ar ganska stora djur, och att jag, trots nagot ar av ridlektioner i min barndom, inte har en susning om hur de funkar. Har alltid haft latt for alla sporter jag har provat pa, men hastridning raknas nog lite mer som fordonskorning, och tillhor darmed inte mina talanger.

Det gick anda bra till en borjan, vi som var nyborjare fick varsin guide, och min (som antagligen noterade att jag sag ganska blek ut hogt, hogt daruppe pa hasten) ledde den i en... eh, grimma? Whatever, ett snore, nastan hela tiden. Dock varkade hastarna lite nervosa, och nar vi narmade oss utsiktsplatsen som var vart mal borjade min att braka lite. (Guiden tyckte att jag sparkade den i sidorna, men jag nuddade den bara lite, det guppar faktiskt jattemycket sa det ar svart att lata bli, och vart fasen ska man gora av fotterna anyway?)

Jag klarade mig anda med blotta forskrackelsen, men Maria, som ar mycket battre ryttare an mig och som hade ridit sjalv storre delen av turen, hade en hast som var totalt labil, da den kom fram till malet fick den totalt frispel och kastade av henne! Hon klarade sig bra som tur var, bortsett fran omma knan. Efter det blev alla hastarna heltossiga och sprang runt i vild galopp ett tag innan guiderna lyckades lugna dem.

Turen blev inte heller battre da det strax borjade sporegna (och jag kommer aldrig anvanda det ordet om en svensk liten skur igen, for det har var i en klass for sig, aldrig sett nat liknande). Vi tryckte ihop oss i en liten grotta (fladdermoss, check) och vantade ut regnet, men hann anda bli genomdrankta da vi borjade ta oss tillbaka. Inga incidenter mer for oss pa hemvagen, men en annan tjej blev ocksa avkastad. Hela grejen var ratt misslyckad fran borjan till slut, och jag ar officiellt fardig med hastar for ett bra tag framover...

En aktivitet som daremot ar kul pa Bali ar shopping. Visserligen ar forsaljarna skitjobbiga (med betoning pa varenda stavelse), men vissa ar mer okej an andra, och man kan verkligen fynda. Jag har kopt 37 dvd-filmer for samma pris som man far en film for hemma, har testat dem i en dvd vi hyrde, och varenda en, till och med de nyaste som Toy Story 3 och Eclipse, var i bra kvalitet med fungerande engelska subtitles. Var helt lycklig i sjalen efterat, vilket superkap! Har en enda ledig plats i mitt nyinkopta CD-fodral, och den ar tillagnad Inception, hoppas pa att hitta en bra version i Thailand. Lite armband och annat skrufs far ocksa folja med hem i vaskan. Ja, trots vissa drawbacks sa gillar jag anda Bali har jag bestamt mig for.

Nu ska vi till TJ's och ata de basta kycklingfajitas jag nagonsin smakat! Singapore nasta, aker tidigt, tidigt imorrn.

Tyvarr var det jattesvart att ladda upp bilder aven har, sa tyvarr blir det bara ett par stycken idag. De basta bilderna finns i Marias kamera, den har varit med pa bade hastridningen och delfinsimningen, hoppas kunna snika at mig nagra dar snart.


I botaniska tradgarden, slash regnskogen, i Sanur


Herbert som bodde utanfor vart hotellrum i Sanur.


I en ap-park, nar man skulle ga in till templet var man tvungen att kla sig sedesamt (for sa mycket har inte vart fashion sense skadats har pa Bali att vi gar omkring sadar till vardags.)


Pa balinesisk dans i Ubud, en marklig upplevelse, och nagon dans tycker jag inte diret att jag sag, lite markligt skuttande bara.


Malet for kvallen, fajitas pa TJ's! Later bros!

Go Dolphins

Ah horrni, nu ar det definitivt snart dags att ladda upp lite foton igen, for vi har kamerorna fulla med bilder fran delfinsimningen vi var pa i morse! Det var riktigt haftigt, vi var i en pool och delfinen simmade precis under en (sa att man blev lite som en strandad val ovanpa den medan instruktorerna ropade "keep swimming, keep swimming", typ latt for dem att saga) ocksa fick man pussa pa den, vilket sakert ar jatteohygieniskt men himla mysigt.

Annars har dagarna gatt fort har pa Bali. Vi har tagit oss upp till Lovina, pa norra andan, men imorrn aker vi tillbaka till Kuta, dar vi borjade. Tanken ar att vi ska hinna med att surfa och rida toto pa stranden innan det bar av mot Singapore den 30e. Lite civilisation ska bli trevligt, framfor allt att slippa odlorna, som det kryllar av har. Och jag vill helst slippa se fler spindlar, visserligen var Albert och Herbert, som satt i varsitt nat utanfor vart hotellrum i Ubud, fredliga av sig sa lange man inte var en fjaril, men de var ocksa en bra bit over decimeterlanga, och jag ar inte helt okej med det. Jag bavar for Kambodja, dar det tydligen kryllar av ofarliga, men fan sa ackliga, fagelspindlar. Nej, delfiner ar trevligare djur.


Ooh, heaven is a place on earth

Long time no see, eh? Om ni undrar var jag har hallit hus sa har jag spenderat tva dygn i himmelriket och ett par dagar i Kuta har pa Bali. Himmelriket ar aven kant som Sheraton Imperial Kuala Lumpur (och har manga fler filialer varlden over, sa rent tekniskt ar heaven several places on earth). Inte for att gora er avundsjuka eller nanting (hehe), men rummet pa Sheraton var verkligen helt fantastiskt, det lag pa 37e vaningen med utsikt mot Petronas Towers och kandes superlyxigt i jamforelse med vara tidigare budgethostels. Faktum ar att vi inte kande oss sarskilt manade att ga manga meter utanfor hotellet overhuvudtaget under var vistelse dar.

Att ta sig till Sheraton fran BackHome hostel var dock nagot av en pars. Vi hade kort forbi Sheraton under en tidigare taxiresa och visste darfor att det skulle kosta ungefar 4 ringgit att aka dit pa taxameter. Tyvarr hade vi oturen att haffa Malaysias (och kanske varldens) mest forvirrade, inkompetenta, aldsta och mojligen senildementaste taxichauffor. Jag hade tydligt skrivit upp 'Sheraton Imperial' pa ett papper med stora bokstaver och visat honom, sa vi var inte helt nojda da han efter en alldeles for lang korning svangde in med sin gamla skruttbil framfor Mandarin Oriental. Trots vagbeskrivning pa sitt eget sprak av portieren pa Mandarin och nagra mobilsamtal dar han uppenbarligen fragade nagon mer person om vagen till Sheraton var det till sist Mikaela som fick syn pa byggnaden och avslutade var allt mer frustrerande taxifard. 16 ringgit slutade notan pa (och vi protesterade inte eftersom vi tankte att han kanske forsokte forsorja sin cancersjuka fru eller nat).

Men det var som sagt vart parsen. Efter att ha testat gymmet och poolen hade vi fest pa rummet, och bestallde upp middag och ostbricka med roomservice. Det var precis sadar harligt som man forestaller sig att det ar att festa i ett femstjarnigt hotellrum, oh yes vi hoppade i sangarna, och oh yes vi hoppade runt i morgonrockarna. Vi hade inlett festandet ganska tidigt, sa nar vi borjade krokna tog vi en taxi till Chinatown och kopte med oss lite dvd-filmer tillbaka till hotellet, Knight and Day var en utmarkt avslutning pa kvallen.

Den foljande dagen sag ungefar likadan ut. Det var inte jattsoligt, men tillrackligt for att det skulle ta anda vid poolen, och kvallen blev lite lugnare da vi bestallde upp glass och kollade pa Sex and the City 2. Det var inte utan lite angest som vi checkade ut dagen darpa och tog oss till flygplatsen. Resan gick smidigt och vi anlande i Kuta pa kvallen. Dar letade vi oss fram och kryssade mellan mopederna i de tranga granderna innan vi till sist hittade vart hotell. Det var riktigt mysigt, och intrycket skot annu mer i hojden dagen efter, da vi insag att en stralande frukost med omelett och fruktdrink ingick i priset. Inget skapar lycka sasom en god frukost.

Vi spenderade tva lata dagar i Kuta som mest bestod av sol, bad, god mat och lasning (antligen klar med Hypnotisoren, den blev visst bra precis dar jag slutade lasa forra gangen). Idag tog vi oss till Sanur, som ar lite lugnare och inte riktigt sa Playa del Inglesigt som Kuta. Jattemysigt hotell har ocksa med fin pool, har blir vi kvar i ett par dagar innan vi drar oss mot Ubud, dar det vankas cykeltur bland annat. Man kan ju inte ligga pa stranden precis hela dagarna, aven om man ar pa Bali. 

Apropa stranden, jag kanner att jag samlar pa mig sa himla mycket visdom under den har resan, och har kommer den senaste lardomen; Att slarva med solskyddsfaktorn nara bikinikanterna for att inte kladda ner den far smartsamma, rosafargade konsekvenser. Och att inte smeta ut den ordentligt ger roliga handavtryck. Tur att man han nagra veckor kvar pa sig att jamna ut brannan...


Cultural quarrels

Igar da vi skulle ut och ata middag pa Reggae Bar fick vi sallskap av en pakistansk kille fran vart hostel, som oblygt bjod in sig till att joina oss. (De fa poang han hade plockat i min bok tack vare morka Sayid-ogon tillintetgjordes genast.) Vi var inte helt overlyckliga over tillskottet, och muttrade lite over att ofrivilligt tvingas socialisera med en framling hela kvallen, men resignerade sammanbitet, inriktade pa att genomlida middagen och mojligen en drink innan vi skulle kunna ursakta oss for kvallen.

Inledningsvis blev det precis sa stelt som vi hade fruktat, men stamningen lattade lite efter att Maria och Mikaela hade acklat J, som han kallade sig (antagligen for att vi inte ens var i narheten av att uttala hans namn ratt), med historier om avhuggna tummar i Mongoliet och andra sjukskoterskeincidenter; efter att alla skrattat at historien om mina tafatta forsok att skymma solen med handerna da Mikaela svimmade i liftkon i Huangshan (jag glomde visst att blogga om det, men i efterhand har jag insett att det maste sett ratt roligt ut); samt efter nagra omgangar av traditionella isbrytaren arga leken.

Riktigt uppsluppet blev det dock forst nar J berattade att "Hej" i Pakistan, dar man tydligen pratar urdu, heter "Salaam". "Salaam!" svarade jag, glad i hagen, med en gest som enligt min ryggmargsreflex horde ihop med halsningen och i mitt tycke sag valdigt kulturell och vordnadsfull ut. Den gick ut pa att nudda forst pannan och sedan hakan, och sedan fora handen lite framat. Synd bara att J reagerade med ett gapskratt och ett "Whaaaat?!" Nar han upprepade gesten (dock helt olikt fran den vordnadsfulla rorelsen jag hade gjort forstas) sag det plotsligt mycket mer ut som en blandning av den italienska vaffanculo-gesten, samt det brittiska "up yours"...

Efter att alla (inklusive jag sjalv, men anda) skrattat sig till tarar pa min bekostnad borjade jag dock dra mig till minnes att detta var nagot jag hade snappat upp fran Morgan Freemans karaktar i Robin Hood - Prince of Thieves. Sa jag borjade ivrigt forsvara mig, och en livlig debatt foljde dar jag a det bestamdaste havdade att Morgan Freeman minsann ar en serios, respekterad skadespelare av rang, som sakerligen gor ordentlig research infor sina roller och minsann inte plockar handgester ur tomma intet sadar. Sjalvklart var detta en traditionell morisk 1200-tals (eller nat) -halsning, som J inte alls per automatik behovde kanna till.

Argumentationen fortsatte anda hem till hostelet, dar jag efter manga om och men lyckades lokalisera scenen ifraga pa youtube. Tyvarr rackte det inte for att vinna debatten, eftersom den envisa manniskan havdade att det inte alls var samma gest som jag hade gjort, medan jag vidholl att det enbart var insignifikanta skillnader i handvinkeln som skilde min gest fran Morgan Freemans. Nar debatten overgick i... 
 - Admit that you were wrong
 - No I wasn't
 - Yes
 - No
 - Yes
 - No
 - Yes
 - No
...tyckte jag plotsligt att det var time to rest my case och ga och lagga mig. (Maria och Mikaela hade trottnat redan da youtube-jakten borjade.) Sa jag vann tyvarr aldrig debatten officiellt, men jag skulle latt ha segrat infor en opartisk jury, och dessutom har jag inte skrattat sa mycket sen jag av misstag hamnade pa frivillig befalsutbildning 2002. Dagens laxa dock; Man bor vara forsiktig med kulturella handgester man har snappat upp fran tvagetingarsfilmer. Duly noted.

Appendix; Bevismaterial A, det aktuella youtubeklippet. Gesten i fraga ager rum vid ca 1.10 in i klippet.


Animal planet

Mycket djur har det blivit de senaste dagarna har i Kuala Lumpur. Vart animal planet-tema inleddes i forrgar, da vi klamde in bade fagelpark och fjarilspark inom loppet av ett par timmar. Fagelparken skrot med att vara varldens storsta free flight aviary. Fordelen med det ar forstas att eftersom faglarna gar fritt kan man komma nara dem (om man nu vill det). Vet ni vad nackdelen ar? Standig skrack att bli bajsad pa. Det var rejalt nara ett par ganger, men vi kom undan med blotta forskrackelsen. Fjarilarna var fredligare, men lite trottsamma att forsoka fota, da de ar extremt svarregisserade djur.

Igar foljde vi sedan upp med utflykt en bit utanfor staden, dar forsta anhalten var apmatning. Vad vi inte var helt forberedda pa var att detta skulle innebara narkontakt av bade tredje och nastan fjarde graden, de var inte blyga av sig de dar sma rackarna. Sarskilt inte det paret som tog en quickie mitt framfor ogonen pa oss. 

Efter apmatningen foljde middag pa en trevlig fiskrestaurang vid vattnet, samtidigt som solen gick ner och fargade himlen i rosa och ljusblatt. For att vara lokal mat var det ovantat gott (vi ar skeptiska av oss efter Kina), men krabborna vagade ingen peta pa. Istallet munderade vi oss i varsin knallorange, latt moglig flytvast och hoppade i en bat for att aka pa eldflugeskadning. Det var mysigt att se de sma ljusen flyga runt i buskarna som levande julgransljus, men vi blev trotta ganska snabbt och halvsov gott i vanen pa vagen hem. 

Var snalla chauffor gjorde dock helt oombett ett bonusstopp pa vagen hem, vi stannade vid foten av Petronas Towers och tog lite coola foton framfor de upplysta tornen. Och val hemma drojde det inte manga timmar innan vi skulle dit igen, imorse gick vi upp tidigt for att hinna ta oss upp till bron innan biljetterna tog slut. Det var haftigt att se utsikten over KL fran 41 vaningars hojd, men inte nagon wow-upplevelse. Petronas Towers gor sig bast nattetid och fran marken.


Mikaela narmar sig tveksamt


Pretty peacock


Dude, it's a llama!


I fjarilsparken


Hungriga apor


Just chillin' with the homies


Som sagt, narkontakt...


KL by night


Petronas towers nerifran...


...och uppifran


Backstagepass, woohoo

Welcome

Hejsan! Att doma av statistiken ar nog ett antal av er nya har, och har klickat er hit via Mias fina blogg. Hjartligt valkomna horrni! Jattekul om ni vill folja mig och mina vanner Maria och Mikaela pa vara aventyr genom Asien =)

Kuala Lumpur

Hello Malaysia! Har snart avverkat vart forsta dygn i Kuala Lumpur, vi blir kvar en vecka ungefar, och det ar mycket som har planerats in pa den tiden. Idag har vi betat av shopping pa Forever 21, som tyvarr inte riktigt levde upp till forvantningarna. Men tur var kanske det, for budgetens skull. Undrar hur shoppingen ar i Singapore?...

Lite senare ska vi ge oss ivag till en nattmarknad for att testa det lokala koket, och hoppas pa vad som helst som uppfyller vara tva grundkriterier. Maten ska vara;
1. Identifierbar.
2. Atlig.
(I den ordningen.)

Imorrn flyttar vi till ett annat hostel (kackerlackor i duschen = inte okej), men dar blir vi bara kvar i fyra natter, for sedan foljer det jag personligen tycker ska bli resans hojdpunkt; tva natter pa femstjarniga Sheraton! Det ar fyndpriser pa lyxhotell i Malaysia, sa vi betalar betydligt mindre per natt an man gor for ett bara halvt beboeligt hostel i London eller Paris. Ska bli helt underbart, jag tanker inte ga en centimeter utanfor dorren. (Och om jag gor det sa blir det i fluffig, vit hotell-morgonrock.)

Hoppas allt ar toppen med er dar hemma, kram pa er!

Les Belles Images

Yes, yes, yes, antligen funkar det att ladda upp bilder!

Beijing


Mikaela och Maria forsta kvallen i Peking. (Den med den misslyckade restaurang-upplevelsen.)


Mycket taxiakande har det blivit, har ar Maria i framsatet.


Himmelska fridens torg


Ocksa himmelska fridens torg


Den forbjudna staden


Paddlar trampebat vid sommarpalatset


Fjortiskort fran glidarplatsen i fram. (Fast jag vill papeka att jag paddlade jag med.)


Fint var det att paddla runt bland de vackra byggnaderna och batarna.


Jag och en kinesiska pa vag upp till Kinesiska muren


Maria och Mikaela var strax bakom


Pa muren


Jag ar glad att vi inte skulle ga hela vagen.


Hyfsad utsikt!


Varsin liten fonsterglugg att filosofera i.

Shanghai


Shanghai, baby!


Pa World Expo. Omradet var verkligen enormt!


Sverige hade byggt upp Villa Villerkulla som lekstuga utanfor utstallningshuset.


Kulturkrock


Vi hade VIP access till Sveriges lokal


Luuuuuuuuuund!


Lycka i en liten pase.


Vid The Bund, pa Kinas nationaldag och allt.


Fotat av en kinesisk gentleman som korde bort en himla massa folk for att vi skulle fa en bra bakgrund. Tack, tack!


Att vara blond i Kina har sina konsekvenser, vi fick stalla upp pa en jakla massa kort med kineserna. Kandis light liksom.


I gamla stan i Shanghai.



Yuyuan-parken (eller nat at det hallet.)


En kul grej med Kina ar att det verkar vara helt legitimt att ga ut i pyjamas.


Melonpaus i Bregottfabriken.

Huangshan


Kinesernas motsvarighet till Klippiga bergen.


Pa vag upp.


Andningspaus


Lite trotta, men glada i hagen.


Masterfotograf Maria, pa jakt efter de basta vyerna


Solnedgang


Och soluppgang


Hisnande vyer pa vagen ner


Vandringen pa den vastra sidan var visserligen ett helvete, men utsikten var det inget fel pa.

Tyvarr dog mitt kamerabatteri mitt i vandringen, sa dar tog det slut. Eventuellt far jag sno lite fler snygga bilder fran Maria och Mikaela vid ett senare tillfalle. Hoppas ni gillade dessa sa lange :)

Imorrn aker vi till Malaysia, och det ska bli ratt skont att komma bort fran Kina, och framfor allt, fran kineserna. Missforsta mig ratt, vissa kineser ar fantastiskt hjalpsamma och trevliga (vet inte hur vi skulle ha hittat dagens hostel om inte varldens snallaste kines hade foljt oss hela vagen, bless him), men i storsta allmanhet ar de tyvarr ratt intensiva, hogljudda, stirrar mycket, spottar hela tiden, kan nada engelska och framforallt ar de sa ofantligt otroligt abnormt manga! Bortsett fran kines-trottheten ser vi dessutom fram emot atlig mat (som inte ar fran McDonalds), vilket vi hoppas pa i Malaysia. Kina har varit toppen pa manga satt och vis, men nu ar vi laddade for nasta aventyr. Vi ses i Kuala Lumpur!


Svindlande hojder

Dagens hjalte: Mikaela. Men jag gar handelserna i forvag. Vi spolar tillbaka.

Sen jag bloggade sist har vi alltsa spenderat ett och ett halvt dygn pa ett berg. Pardon my french, men inga andra ord gor detta rattvisa; vilken sjuhelvetes satans javla pars! Om jag var Shannon Rutherford hade jag genast dopt berget till Craphole Mountain. Men a andra sidan, om jag var Shannon Rutherford hade jag haft en Sayid med mig som hade kunnat MacGyvra ihop en walkie-talkie av ett par tallkottar och ringa efter en helikopter att skjutsa ner oss. Tank vad trevligt att ha en egen Sayid... Hursa? Ni kom hit for att lasa en resdagbok och inte mina langsokta Lost-referenser? Okej, okej, back to reality.

Sa grejen med det har berget Huangshan ar tydligen att det ar heligt och att alla kineser bor bestiga det en gang i livet. En avsevard andel av dem valde tyvarr att gora det just igar och idag, eftersom de ar lediga pga nationaldag. Sa vi har alltsa knokat oss upp och ner for svindlande bergstrappor tillsammans med 1,4 miljarder kineser. Och nar jag sager svindlande sa menar jag verkligen det, jag tror inte ens att fotona kommer gora de hisnande hojderna rattvisa, nar det nu funkar att ladda upp dem.

Igar tog vi oss upp till toppen via den ostra vagen, som var den lattare vandringsleden. Det betyder inte att det var en walk in the park direkt, ty vagen bestod av trappor, trappor och ater trappor. Uppfor givetvis. Det tog oss mer an fyra timmar att ta oss upp till vart hotell, dar vi fick andas ut lite. Men bara lite, for sen gav oss ut igen, pa jakt efter en utsiktsplats dar vi skulle kolla pa solnedgangen. Att kartan tydligen var skriven av Stevie Wonder var oss inte till den minsta hjalp, men vi hittade var topp till slut och fick oss en fin solnegang till livs. (Sjalvklart tillsammans med 7 miljoner kineser, men i alla fall.)

Det blev tidigt laggdags pa de stenharda sangarna i vart lilla dorm, for i ottan skulle vi upp och kolla pa soluppgangen ocksa. Sagt och gjort, halv fem slapade jag och Maria oss upp (Mikaela var lite sjuk) och med ficklampan i hogsta hugg (samt min sedvanliga minificklampeharuppsattning) klattrade vi uppfor nya trappor i kolmorkret och forsokte att inte tanka pa the Blair Witch Project. Snart fick vi dock sa klart sallskap av 3 miljoner kineser, sa da var det inte lika laskigt langre. Fin soluppgang over bergen, check.

Det var darefter helvetet borjade pa riktigt. Visst, gardagens vandringar hade varit pafrestande, men det var ingenting emot vad som komma skulle. For omvaxlingens skull tankte vi ta oss ner langs den vastra leden, som visserligen skulle vara tuffare, men i gengald tankte vi ta kabinliften ner. Det kandes som en bra plan, sarskilt med tanke pa att Mikaela inte var i toppform och sa. Nar allt kommer omkring, hur svart kan det vara att ta sig nedfor den lilla strackan till kabinliften?

Sa ini helvete svart skulle det visa sig. Det gick nastan lika mycket uppfor som nedfor, och trapporna var branta nog att man var tvungen att klamra sig fast i racket storre delen av tiden. Det var egentligen inte sa langt vi skulle ga, men nar hundra meter bestar av ca 400 trappsteg istallet for bekvam rakstracka sa tar det sin lilla tid. Och energi. Den enda jamforeslen jag kommer pa ar nar Frodo, Sam och Gollum klattrar upp mot honmonstret i Sagan om Konungens Aterkomst. Fast med Snickers istallet for Lembas-brod.

Vi paborjade var vandring vid niotiden, och raknade med kanske tva timmars trekking. Tjenare. Klockan var nastan tre nar vi kom fram till kabinliftskon, och da hade vi bara tagit korta andningspauser eftersom vi var radda att missa bussarna hem, som skulle sluta ga vid fyra. Jag kan inte beskriva hur hopplost det kandes att vara mitt pa ett berg och inte ha nagra andra alternativ an att fortsatta trappa upp och trappa ner i evigheters evighet. Varenda liten rakstracka (kanske 5 % av vagen) var som en skank fran ovan.

Kon var nasta pars. Den var nastan en kilometer lang, hart packad, och rorde sig langsamt, langsamt dar vi stod och trangdes med kineserna i den gassande solen. Vi hade nog koat i ungefar en timma nar Mikaela plotsligt fick blodtrycksfall, sa att vi var tvungna att ga ur kon. Som tur var aterhamtade hon sig snabbt, men vi lyckades anda spela ut det sa att vi fick ga fore hela den aterstande kon (vi hade minst en ragad tredjedel kvar) och blev lotsade direkt fram till liftarna. Way to go Mikaela! Inte for att det var avsiktligt, men i alla fall. Jag hade lekt med tanken pa att latsas svimma, men jag blir sa fnissig sa latt, sa det hade nog inte funkat. The real shit gick battre, aven om jag fick bita ihop for att se bekymrad och allvarlig ut under eskorten till liftarna. (Eftersom Mickan madde battre, hade hon fortfarande matt daligt hade jag varit orolig pa riktigt sa klart.) Vi fnissade ut ordentligt i liften istallet. 

Eh, den har datorn lever sitt eget liv, jag vet inte varfor det plotsligt blev konstiga bokstaver. Ska anda ga och lagga mig nu, men dagens sensmoral, barn, ar att aldrig nagonsin ever, ever vandra i berg i Kina. Och om ni gor det anda, ta for tusan den ostra sidan. 


Lost in translation (and in general)

Okej, jag vet att jag skrev att nasta gang skulle jag blogga fran Kuala Lumpur, men i vart rum har i Huangshan har vi egen dator, sa vem ar jag att ignorera en sadan invit fran odet. Vi ar alltsa kvar i Kina och imorrn ska vi fotvandra upp pa ett berg dar vi overnattar pa ett hostel for att kunna ga upp tidigt och se soluppgangen.

Att ta sig till vart nuvarande hostel fran busstationen, dar vi anlande tidigare idag, visade sig vara ett aventyr i sig. Inte en sjal pa busstationen hade hort talas om vart forbokade hostel, trots att det enligt hemsidan skulle ligga bara 20 meter bort. Som vanligt var det minst sagt torftigt pa engelska-fronten, sa bortsett fran att peka pa hostelnamnet som vi fatt nedklottrat at oss pa kinesiska, lyckades vi inte stalla nagra mer avancerade fragor. Till sist lyckades vi kommunicera till en man pa moped att vi skulle till ett hotell, sa han borjade peka entusiastiskt och slog folje med oss dar vi traskade pa med vara ryggsackar, upp for en backe till... ett helt annat hotell.

Hans eget verkade det som, for snart var vi i full gang med att forsoka forklara med teckensprak och pictionary (det ar svarare an man tror att rita en tagstation under tidspress) att vi redan hade bokat hostel, som skulle ligga precis vid stationen. Ratt som det var ringde mannen upp sin son pa Skype at oss, som pa knagglig engelska oversatte at sin pappa. Mitt i alltihop skulle det serveras te, och en urgammal, skrynklig man som rokte cigarett med en halvdecimeter askpelare gick omkring mitt i uppstandelsen och sag milt road ut. Det hela var som att vara mitt uppe i en surrealistisk fars.

Till sist forstod vi att mannen hade ringt hostelet at oss, och fem minuter senare hoppar en annan man ut ur en taxi och kommer springande med en skylt dar det star "Mikaela Holm" i hogsta hugg. Tydligen var bussationen och tagstationen inte alls samma plats, vilket vi hade missat, sa fem minuters taxiresa bort kom vi antligen fram till vart eget hostel. Travelling in China in a nutshell. Nemas problemas.


Tredje gangen gillt - not so much...

Nej, efter ett helsickes letande har vi antligen lyckats snoka upp ett Internetcafe som ser nagorlunda decent ut, men inte heller har funkar det att ladda upp bilder. USB-halet i min dator ar... ett hal helt enkelt. Det finns nada dar innanfor. Det ar morkt som tusan har inne ocksa, sa jag har knutit fast min lilla cykellampa i en harsnodd och gjort en snedtofs som lyser upp tangentbordet. Det ser precis lika roligt ut som det later. Dessutom ar det varmt som satan (och det finns rattor i hallen utanfor) sa jag tanker fatta mig sa kort det bara gar. (Nar det ar jag som sitter bakom tangentbordet.)

Igar var vi pa world expo och kikade runt. Det var ett enormt omrade, som mest liknade en stad i miniatyr, dar varje land hade byggt upp en egen utstallningsbyggnad. Vi var inne i Sveriges, Norges, Danmarks, Islands, Frankrikes, Spaniens, USAs och Indiens, och arligt talat var jag inte sarskilt imponerad. Exteriorerna var hur coola som helst, men innehallet i husen var ratt torftigt, lite fina foton och markliga installationer mest. Danmarks byggde i princip enbart pa att de hade slapat dit Den lille Havfrue, och Sveriges inneholl mest prettoskryt om hur bra vi ar pa miljo och innovation. Sevart, visst, men i mattlig mangd. (Har ni vagarna forbi sa rekommenderar jag Islands och Spaniens, de var roligast inuti.)

Visserligen var vi helt slut efter expon, men efter lite vila pa hotellet piggnade vi till och tog en taxi till the Bund, strandpromenaden i Shanghai, med fantastisk utsikt over stadens skyline. Vi var knappast ensamma dar, igar var Kinas nationaldag, vilket innebar att alla kineserna var lediga, och en avsevard andel av dem hade tankt samma tanke som oss. Men det var anda jattemysigt att ga langs vattnet och fota, Shanghai by night med sina upplysta skyskrapor ar fantastiskt vackert. Det ar forvanansvart fa utlanningar har i Kina, sa vi tre blonda svenskor ar uppenbarligen ratt exotiska. Sakert ett femtontal kineser och kinesiskor kom fram och bad att fa ta kort pa oss, och annu fler fotar oss (mer eller mindre diskret) i smyg. Vi hade hoppats pa ett sjuhelsickes fyrverkeri nationaldagen till ara, men tji fick vi. Far hoppas pa kungens fodelsedag i Thailand istallet.

Den har dagen var designerad at shopping, sa vi tog oss till Super Brand Mall, som lag precis vid tevetornet. Jag drygade ut min resegarderob med ett par t-shirts fran H&M och Zara, annars fanns det inte sa mycket spannande. Jag litar stenhart pa Kuala Lumpur och Singapore for battre shopping. Vi tog aven en taxi genom hela stan till busstationen for att fixa biljetter till Huangshang, dar bergsturen avgar ifran.

Vi aker verkligen taxi overallt, det ar hyfsat billigt och ett noje i sig, eftersom man ser sa mycket av staden. Pa toppen av de otaliga skyskraporna har i Shanghai finns ofta tempelliknande byggnader, upplysta i vackra farger, som avtecknar sig mot den orangegra natthimlen. Men aven de enorma, morka lagenhetskomplexen man ibland passerar gor mig glad i maggropen, for de paminner om Christopher Nolans Gotham City, och det har jag inte det minsta emot.

Nar ska jag inse att kortfattat inte ar min grej? Okej, anyhoo, nu behover jag ge mig innan jag far varmeslag harinne. Nasta gang bloggar jag fran Kuala Lumpur, och forhoppningsvis gar det antligen att ladda upp foton dar. Take care sa lange! (Och kommentera garna ;-) Hur ar laget dar hemma?)

RSS 2.0