Eye of the tiger

For forsta gangen pa resan har jag bloggtorka! Och anda har jag en massa att beratta fran var tvadagarstur till Kanchanaburi. Sa vi gor sahar, jag lagger upp en massa bilder och kommenterar dem istallet; jag slipper kampa mig igenom bloggtorkan, ni slapper lasa min sedvanliga roman till inlagg, och alla blir nojda och glada. Yes?

Snabb grundinformation bara, vi ar alltsa kvar i Bangkok och vantar pa att Mikaelas syster Angelica ska mota upp oss pa lordag, men sedan sist har vi hunnit med en tvadagars tur till Kanchanaburi, som ligger tre timmar norr om Bangkok. Det var nog det snurrigaste vi har varit med pa, vi hade fyra olika guider pa tva dagar; Demensmajoren, JC-killen, Nina och The gayest gay guide that ever nanced down the river Kwai. Don't ask. Turguider i Asien ar verkligen ett eget slakte... Anyhoo, det var tva spackade dagar som ni kan se har nedan.


Vi borjade turen med en svang till Floating Market. Batturen dit var nastan roligare an marknaden sjalv, alskar att aka bat!


Jag och Maria


Mikaela och Maria.


Floating Market.


Ocksa Floating Market. (Jag sa ju att jag hade bloggtorka. Roligare an sa har blir det inte idag ar jag radd.)



Bron over floden Kwai var nasta stopp. For att vara sa kand sag den ganska ansprakslos ut. Men hela jarnvagen, som kallas for Death Railway, ar kand for att den byggdes av krigsfangar och en himla massa tusen manniskor dog under byggandet. Vi laste om detta pa ett krigsmuseum dar vi gjorde ett hastigt stopp innan bron, och fick skammas lite eftersom ingen av oss hade nagon direkt koll pa att det hade varit krig i Thailand...


Helt stabil kandes den inte heller den dar bron, vi tog oss ut en bit, fotade snabbt och skyndade oss tillbaka igen.


Nasta stopp var Tigertemplet, som vi egentligen var lite kluvna till att besoka eftersom det kandes som att tigrarna behandlades som turistattraktioner. Till en borjan var vi forskrackta over att se dem kedjade till marken medan turister sjasades runt mellan dem for att fotas, men nar vi laste lite mer om det fick vi ett nagot battre intryck. Tigrarna visas bara upp under de fyra varmaste timmarna pa dagen, och de sover mestadels under den tiden. Enligt informationen var de inte drogade, utan bara sa vana vid manniskor att de kan sova trots att det gar omkring manniskor sa nara dem. Men aven om det stammer kandes det inte helt bra att se sana stolta, vackra djur anvandas pa det sattet. Samvetet hade en kort kamp mot viljan att rora en riktig tiger, och samvetet akte pa whoop-ass. Men som sagt, helt bra kandes det inte.


Det var verkligen en riktig turistfalla. Som ni ser i bakgrunden leddes vi bokstavligt talat runt i handen av guiderna, som helt tiden uppmanade oss till att rora tigrarna. Har har jag precis fatt en svans placerad i handen, och ser val inte helt entusiastisk ut. Fast det gor a andra sidan inte tigrarna heller.


Det var lite haftigare med dem som var vakna...


...och trots allt var det en riktig upplevlse att rora en levande tiger.


Men det kandes battre att se dem i lite mer naturliga omgivningar.


Vi overnattade i Kanchanaburi pa ett flytande hotell. Utsikten var klart godkand.


Dagen efter inleddes med snabbt besok pa en krigskyrkogard, som bara gjorde oss mer forvirrade, for det var nastan bara engelska namn pa gravplattorna. Far nog ta och wikipedia det dar kriget.


Okej, annu ett samvetsdilemma, men jag kunde verkligen inte lata bli. Pa en marknad vid krigsmuseet (dit vi akte aven dagen efter for att hamta upp folk fran en annan grupp, och foljaktligen hade lite tid att sla ihjal) kunde man fa mata leopardungar. Egentligen var det sa himla fel, de ska ju verkligen inte hallas i en bur pa en marknad sadar, sa man ska inte stodja san verksamhet, men det var omojligt att lata bli. Det var helt underbart och jag dog hela tiden. Overvagde seriost att ta dem och springa, men det var valdigt varmt.


Seriously. Har ni nagonsin sett nagot sotare?


Nasta grej var att aka en bit med taget pa Death Railway. Till en borjan kandes det sadar halvkul, for alla sittplatser var fulla, sa vi fick sta i gangen, och vi skulle aka i en och en halv timme.


Snart kom vi dock pa att vi kunde satta oss i dorroppningarna. Da blev allt genast mycket roligare, for jaklar vad harligt det var att sitta dar i solen med vinden i haret, lyssna pa dunkandet fran jarnvagen och se det thailandska landskapet flyga forbi. Hade nastan ett Nirvana-moment, och en och en halv timme kandes som en kvart.


Life as it should be. (Har inleds en kort fotoserie av mina fotter pa ovanliga stallen, som kommer att fortsatta genom inlagget, ett mycket artistiskt pafund fran min sida.)


Mikaela


Jag


Taget (som sagt, kreativiteten ar inte pa topp idag).


Nasta anhalt, bamboo rafting. Baten som korde oss dit hade flytvastar hangandes over ryggstoden, sa vi nappade automatiskt at oss varsin innan vi hoppade over till bambuflotten, och insag strax darefter att ingen annan i gruppen hade brytt sig om den lilla detaljen. Naja, man vill ju vara pa den sakra sidan, aven om bamboo rafting trots det actionspackade namnet visade sig besta i att flyta langsamt, langsamt langs med strommen pa en stor, stabil flotte. Sa vi kande oss val lite halvdumma i vara flytvastar, men som Tim Gunn skulle saga, Make it work. (And we did, didn't we?)


Del tva i bildserien om mina fotter pa markliga stallen, med gastspel av Mikaela.


Utsikt fran en bambuflotte.


Sista stoppet var elefantridning (sanning med modifikation, egentligen akte vi till ett vattenfall ocksa, men det var trakigt, sa jag struntar i det). Jag och en fransk tjej pa den storstaste elefanten av dem alla.


Mikaela och Maria.


Den har lilla babyelefanten holl sig nara min elefant under hela turen, sa jag antar att det var hennes bebis.


Och den avslutande delen i trilogin om mina fotter. Tada.


Att vara tillbaka i Bangkok med gott om tid att sla ihjal ar farligt, for som tidigare namnt, shoppingen har har verkligen shaped it up sedan sist. Har ar vi redo for utekvall, alla tre i klanningar nyshoppade for andamalet.


Nagot mindre suddigt, Maria ar uppenbarligen stabilare pa handen an vad jag ar. (Kanske ska papeka att vi annu inte borjat festa har.)


Vad gor man annars for att halla sig sysselsatt i Bangkok? Tja solande vid takpoolen varvas med Swensen's...


...och Starbucks, dar man dessutom far julstamning som bonus nar man fikar. Har gjort stora framsteg under den har resan, jag har lart mig dricka kaffe! Och jag tycker till och med att det ar gott! Vuxenpoang till mig!


Tracing our footsteps

Igar var en riktig hojdardag, en av de basta under resan vagar jag pasta. Sa mycket som jag och Maria har sett fram emot att ateruppuppleva i Bangkok under hela resan, igar var det antligen dags! (Varje gang jag skriver "check" i texten nedan har vi bockat av nagot riktigt efterlangtat.)

Vi inledde dagen med frukost pa stallet tvars over gatan, dar de fortfarande hade kvar den rejala omeletten med tomat, svamp och bacon vi brukade ata under forra resan (check). Efter den stabila frukosten hoppade vi in i en taxi och akte till shoppingmeckat MBK (check), ett sjuvaningars varuhus med det mesta mellan himmel och jord. Det kandes bade fraschare, lugnare och mer civiliserat an nar vi var dar forra gangen, men mojligen har jag ocksa galenskapen pa Silk Market for farskt i minnet. Till skillnad fran Silk Market ar priserna pa MBK i stort sett fasta, men bortsett fran de absurt dyra Mulberrykopiorna kan man fynda en hel del. Bland annat hittade jag en blommig liten jacka, en blarutig, jattegosig halsduk och ahum, tre clutches i olika farger, allt for under hundralappen. 

Under lunchpausen tog vi varsin latt kycklingsallad pa food courten, for vi hade en helt annan kulinarisk hojdpunkt att se fram emot. Framat eftermiddagen, nar shoppingnerven borjade stilla sig lite, letade vi oss ner pa vaning tva och fann vart mal; efterlangtade, legendariska och alldeles, alldeles underbara, Swensen's (check, check, check). Swensen's ar en glassbar som vi upptackte forra gangen, dar de har en fantastisk glassmeny med sundaes som smakar himmelrike och anglasang. Nej, jag overdriver inte. Vi valde varsina skalar med tva valfria kulor glass (macadamia och almond praline), banan, brownie, oreos, fudgesas, vispgradde och ett chokladkorsbar pa toppen. See what I'm talking about? Heaven.




Kommentar overflodig

Men dagen var inte slut dar, oh nej. Vi hangde kvar pa MBK, for pa kvallen vankades det bio, och inte vilken film som helst, utan Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1 (check). Visserligen fick vi genomleva narmare 45 minuters thailandsk bioreklam samt den thailandska nationalsangen (som tydligen alltid spelas pa bio for att hylla kungen, alla skulle stalla sig upp till och med) innan filmen antligen borjade, men stolarna var jatteskona och vi gosade in oss i vara nyinkopta sjalar i den svala salongen. Tyvarr insag jag en bit in i filmen att, just det ja, jag gillade ju inte den sista boken sa sarskilt mycket. Men det var anda en rejal filmupplevelse, och jag blev nastan lite forvirrad nar eftertexterna borjade spela och jag insag att jag befann mig i en biosalong. Hoppas hinna skriva recension relativt snart.


Vid bion

Vi avslutade kvallen med att kopa majskolv pa gatan (det var inte som att vi var direkt vralhungriga efter var Swensen's-orgie) som vi tog med oss upp pa rummet och slokollade pa the Proposal. All in all, en riktigt, riktigt bra dag. 


Khao San Road

Idag har vi tagit det valdigt lugnt, allt man behover finns ju pa Khao San Road, sa vi haller oss har, ska snart ga och ta en fika pa Starbucks. Imorrn aker vi till ett stalle som jag aldrig lyckas lara mig vad det heter, men jag tror att det ar typ Chattanaburi eller nat i den stilen. Far aterkomma pa den punkten. So long!

Home sweet home

Efter manga tvara ups and downs i Kambodja ar det riktigt skont att vara hemma i svenniga gamla Thailand. Vi har nyss atit var forsta Pad Thai pa gatan och strosat upp och ner langs Khao San Road med fanigt lyckliga leenden pa lapparna. Det mesta ar sig harligt likt, men shoppingen har ar galet mycket battre an den var nar Maria, Carro och jag var har 2006, sa om vi inte sprangde budgeten redan i Singapore sa lar vi gora det nu. (Fast jag har bestamt havdat hela resan att shoppingbudgeten ar en separat - och annu odefinierad - budget. Det kanns battre sa, aven om det ar lite Rebecca Bloomwood-varning pa den filosofin.)

Vi har checkat in pa Khao San Palace dar vi bodde aven forra gangen, och snart ska vi hem och kolla pa American Psycho, som jag investerade mina sista dong i innan vi lamnade Vietnam. Jag vet inte riktigt om jag borde bli lite radd for mig sjalv for att jag gillar den filmen, but I do. Det ar den svarta, svarta humorn som gor det. (Men om ni nagonsin ser mig halla upp en kattunge framfor en bankomat med nagot fundersamt i blicken far ni hemskt garna gora mig en tjanst och ringa mannen i de vita rockarna.)


Snabbuppdatering

Ni har sakert sett pa nyheterna om olyckan pa vattenfestivalen igar har i Phnom Penh. Tankte bara saga att vi inte var dar, var hemma pa hotellrummet och vacktes av oroliga sms hemifran. Det kanns fruktansvart att se nyheterna och veta att det hande sa nara. Kambodja ar i landssorg idag och premiarministern kallade olyckan det varsta som hant sedan folkmordet pa sjuttiotalet i ett uttalande i natt.

Vi har precis checkat ut fran hotellet och flyger till Bangkok idag.

There and back again

Under de senaste dagarna har min Kambodjakurva bade hunnit bade stiga sapass mycket att jag nastan blev lite kar i det har landet, och sedan snabbt kraschlanda igen. Vi ar tillbaka i Phnom Penh efter en kort sejour i Siam Reap, dit vi akte for att kolla pa Angkor Wat. Basta. Sevardheten. Ever.

M&M hyste inte riktigt samma entusiasm, sa medan de tog det ganska lugnt inne pa tempelomradet sprang jag omkring pa egen hand, klattrade runt i ruinerna och hittade hemliga sma stengardar dar jag fick skutta runt helt fri fran andra turister. For det var det jag alskade med Angkor Wat, och annu mer med det mindre kanda Angkor Thom. Det finns ingen utstakad turistled som man ska rora sig runt som en samlad farskock. Man far strova runt pa egen hand, och det fanns gott om sma stengardar, gangar, skrymslen och vrar dar jag fick leka helt ensam medan hawaiiskjortsturisterna strosade runt i de centralaste delarna. Amazeballs.

Resan tillbaka till Phnom Penh sag forst ut att bli mycket bevamare an den forra helvetesresan. Vi fick en mycket fraschare buss, halvtom sa att vi kunde ta varsitt eget sate. Allt gick jattesmidigt - tills bussen plotligt stannade mitt ute i ingenstans och oceremoniellt sjasade av oss allihop. WTF?! Flera andra bussar hade stannat pa samma stalle, och vi fattade ingenting tills en engelsk dam uplyste oss om att det var vattenfestival och att hela stan var avstangd, och att vi skulle ta en tuk-tuk, innan hon sjalv forsvann i en.

Jaha, det var ju i teorin en bra ide, men dar vi stod totalstrandade i hettan och vagdammet passerade inte en endaste tuk-tuk. Kambodjanerna loste problemet genom att ringa vanner som hamtade dem pa mopeder, men tre vilsna vasterlanningar med for mycket bagage hade ju inte riktigt det alternativet. For andra gangen pa resan uppenbarade sig da en hjalpande angel (forra gangen var i Hangzhou dar vi inte fick tag pa taxi). En man pa moped akte och hamtade en tuk-tuk at oss, och hjalpte oss till och med att forhandla om priset. Sa vi klamde in oss med alla vara vaskor, och nagra polismutor senare (som chaufforen stod for) var vi antligen inne i staden och framme vid vart hotell. Vi har allt en jakla rota ibland, peppar peppar och tack universum!


Maria och Mikaela utanfor Angkor Wat


Templet med en skymt av Mikaelas har i vansterkanten.

Munkar i turistartagen. Notera sarskilt den avancerade kameran runt frontmunkens hals. Det ar markligt, jag minns sa val fran hogstadiets religionskunskap att buddistmunkar bara skulle aga en stav och en tiggarskal, och eventuellt ett par glasogon om noden sa kravde, men vi har sett munkar med bade mobiltelefoner, laptopvaskor och dessutom ar de ute och roar sig? Vad hande med tre riskorn om dagen? I don't understand!


Utanfor Angkor Wat


Lycklig som en kalv pa gronbete inne pa tempelgarden.


Det var val ungefar har jag borjade spara ur...


Mitt alldeles egna lilla tempel inne pa Angkor Wat.


I en av mina "hemliga" sma gangar.


Rejal tradrot. Vid narmare eftertanke ser den ut som en stor blackfisk. Tur att jag inte kom pa det nar jag stod dar.


Egopic. Min forbannelse har i livet ar att alla sevardheter jag kollar pa alltid ar under construction.


Past and presents

Efter att ha spytt ur mig lite (liksom hon bakom mig pa bussen idag) om dagens helvetesresa i det forra inlagget kanner jag mig nu lite renare i sjalen och ar beredd att redogora nagot mer objektivt for var tid hittills i Kambodja.

Vi har alltsa varit fyra dagar i huvudstaden Phnom Penh, varav den forsta agnades at hardcore-turistande. Vi betade faktiskt av bade Killing Fields, tortyr-museet, kungliga palatset och Silverpagodan pa en och samma dag. (Men jaklar om vi var mora efterat.)


Nar man kommer till Killing Fields mots man av det har monumentet, som ser jattevackert ut, tills man marker att cirka femtusen dodskallar stirrar tillbaka dar inifran. De kommer fran massavrattningarna som Roda Khmererna utforde pa sjuttiotalet. Killing Fields ar upprattat for att bevara och visa den delen av Kambodjas historia, ungefar pa samma satt som Auschwitz.


Det ar svart att forestalla sig allt hemskt som hande har for bara nagra decennier sedan, for Killing Fields ar en valdigt vacker och fridfull plats.


Maria i fotartagen igen. Det har blivit ett par sana kort kanns det som, men sa ar hon ocksa var masterfotograf under resan. Mikaelas roll ar organisatoren, och sjalv fyller jag den valdigt viktiga funktionen som Opener of Things. (For hart atdragna skruvkorkar, burklock, markliga chipspasar; you name it, I can open it.) Alla bidrar vi med vad vi kan...


Vi hyrde tuk-tuk for en heldag for att ta oss mellan alla sevardheter. Konceptet med taxi verkar inte ha fatt nagot storre genomslag har, sa det har ar vad som erbjuds om man inte vill ga till fots. Men det var ganska intressant att uppleva Phnom Penh pa nara hall.


Valdigt nara hall.


Har har vi efter manga om och men lyckats hitta in pa omradet med kungliga palatset och silverpagodan. Vid det laget var vi for trotta for att bry oss om vilken byggnad som var vad, sa vi bara fotade lite pa mafa och hoppades pa det basta. Fint var det i alla fall.


Kambodjansk... byggnad. Av nagot slag. Mm.


Efter hetsturistandet forsta dagen gjorde vi inte sa manga knop mer. Men Mikaela fyllde ar, sa det firade vi sa klart med paket och chokladtarta som intogs under hogtidliga former. (Med spork, i min sang.)

Vi hann aven med besok pa ett barnhem for att lamna lite leksaker. Det var... ratt awkward faktiskt, vet inte riktigt vad jag ska saga om det. Men det som var positivt var i alla fall att det sag ut att vara ett riktigt bra stalle och att de barn vi sag verkade hela, rena och livliga.

Men nu har vi alltsa tagit oss vidare till Siam Reap, i syftet att aka till ruinstaden Angkor Wat, vilket vi ska gora imorgon. Darefter ska vi ta en buss tillbaka till Phnom Penh for att flyga till Bangkok, och tro mig, den har gangen valjer vi deluxe-bussen...

For you

Nar man ar ute och reser runt i varlden sa har sa ar det ju en del av er darhemma i Svedala som ibland namner att ni ar lite avundsjuka och sa. Och visst, vi lagger upp harliga bilder av vackra platser och soliga strander, sa det ar klart att man kan forsta att november-Sverige kanns trist i jamforelse. Och visst, vi har det jattebra for det mesta. Men liksom alltid finns det battre och samre dagar, sa i arlighetens och rattvisans namn tankte jag nu upplysa er om medaljens bade fram- och baksida, samt alla dess kanter, sa att ni kan fa sitta darhemma i en bekvam soffa med gront te i en Filippa K-mugg, mysa at vinterrusket utanfor och kanna att; jaklar vad skont att ni inte har spenderat dagen pa en buss mellan Phnom Penh och Siam Reap.

Det ar nagot av ett uppvaknande att resa i Kambodja. Man kommer pa sa mycket att vara tacksam for. De stora sakerna, som "Tack for att jag ar fodd i Sverige av alla lander", och "Tack for att jag lever, trots sju timmar pa en kamikazebuss", till exempel. Och de sma sakerna, som "Tack for att bussar i Sverige har fungerande hastighets- och bensinmatare", "Tack for att tjejen bakom som kraks hela tiden i alla fall inte sitter bredvid mig" och "Tack for att de bytte ut de kambodjanska karaokevideorna mot en splattrig ninjafilm, for den gar i alla fall att stanga ute ljudet av med iPoden". (Kambodjansk karaoke ar tamigfan bade pest och kolera, och de spelar det pa alla sina langfardsbussar. Alla tva som vi har akt med i alla fall.)

Sa dar har ni en overblick over vara reseforhallanden idag, om man dessutom tillagger att bussen dundrade pa pa de leriga landsvagarna sa att bade motande bilar, cyklande barn, kor, hundar och brevlador fick hoppa ur vagen, att foraren eskalerade det tutande vid anda vant oss vid har i Asien med minst trehundra procent, och att vi nar vi val kom fram blev upplockade av en minimal tuk-tuk dar vi fick stapla bade vaskorna och oss sjalva pa hojden varefter vi fick skumpa runt lite extra pa Siam Reaps dammiga vagar eftersom var chauffor forst efter ett par kilometer erkanner att han inte alls vet var vart hotell ligger, ja, da hoppas jag att ni kan ta en djup klunk av det dar teet och kanna att Sverige duger allt ratt bra det med. You're welcome.

P.S. Sjalv ar jag avundsjuk pa de av er som ska ga pa Lady Gaga i Malmo ikvall, alternativt den nya Harry Potter-filmen. Vi ska faktiskt forsoka snoka upp en bio och se den nar vi kommer till Thailand, en ljuspunkt att se fram emot. Okej, sa overjavligt ar inte Kambodja, men vi borjar bli lite trotta pa det tuffare resandet nu och langtar "hem" till Thailand. Bara fyra dagar kvar tills vi flyger till Bangkok!


Miss Saigon

Har tackt en hel sida i mitt anteckningsblock med saker jag ska komma ihag att blogga om, sa stalsatt er redan nu, cause this is gonna be a long one. Bjussar pa lite bilder for att luckra upp det lite. Tyvarr saknade jag bilder fran flygresan med Vietnam Airlines, sa jag googlade fram nagra passande istallet...

Vi har nu alltsa varit nagra dagar i Ho Chi Minh City, eller HCMC som alla vi coola backpackers med koll sager. (Tack Christoffer =)) Sista kvallen i Hanoi var jattetrevlig, vi motte upp med hollandske Tijs, som Maria och Mikaela larde kanna pa Transsibiriska, och at middag. Det ar markligt, men nar vi hanger med andra sadar ar det nastan alltid vi och en ensam kille. Hop on hop off-buss med tyske Daniel, Swissotel-skybaren med tjeckiske Bruno, den ursparade Salaam-kvallen med pakistanske J... Men det ar (for det mesta) kul att fa in lite nytt sallskap, och vi ska mota upp med Tijs igen sista kvallen i Bangkok om allt klaffar. Far val leta upp lite fler ensamma killar att hanga med fram tills dess.


Exempel pa ensam kille. Naken. Och med nagot marklig anatomi i vissa regioner... Men det var svart att hitta bra bilder pa en ensam kille!

Det blev tidigt laggdags efter middagen, for 02.40 skulle vi upp igen for var flight till HCMC. Vietnam Airlines hade sedan flera veckor tillbaka tidigarelagt var flygning fran 09.30 till det betydligt mindre bekvama 06.00, vilket vi forstas inte var helt begeistrade over. Var skepsis mot flygbolaget ifraga fortsatte pa flygplatsen, da numret pa var check in-disk inte kom upp pa teveskarmarna, trots att flera senare flighter redan kunde checka in. Till sist fick vi veta vilken ko vi skulle stalla oss i, och stod dar halvsovande och morgontrotta, tills vi plotsligt insag att det stod en ensam rod vaska precis bakom oss, utan tillhorande resenar!


Exempel pa rod vaska.

Tank vad snabbt man kan ga fran semikoma till dodsangest. Bomb!! Och eftersom klockan var fyra minuter i fem blev jag overtygad om att den var tidsinstalld till klockan fem. Och kvinnan framfor oss i kon hade for mycket bagage och tog skitlang tid pa sig, och det kandes jatteorattvist att vi skulle sprangas i bitar for att hon inte kunde ha skickat hem sin jakla kartong istallet. Och vakterna bara viftade bort oss nar vi forsokte pakalla upmarksamhet till den uppenbara bomben. Precis nar jag borjade overvaga att ga fram och lyssna om det tickade, och forsokte dra mig till minnes vilka sladdar det ar Harrison Ford klipper av i Air Force One, kommer en tjej lugnt fram och hamtar vaskan, som hon tydligen bara hade stallt ifran sig lite. Gah, man far inte gora sa!!


Exempel pa Harrison Ford i Air Force One.

Matta efter var nara doden-upplevelse kom vi till slut fram till check in-disken, dar en dryg liten vietnamesiska kravde att fa se kreditkortet som biljetterna hade bokats med, annars skulle vi fa kopa nya. (Vilket vi inte hade fatt information om nagonstans.) Det dog visst inte med mitt heller, trots att jag hade bokat min egen biljett pa det, utan Mikaelas skulle det vara, och det rakade tyvarr vara pa vift pa okand plats i hennes packning. Vi var inte pa topphumor nar vi till sist lokaliserade det och fick vara biljetter. Ah, och just det, flighten hade flyttats fram igen, till 07.20. Vietnam Airlines, ni ligger numera pa min svarta lista, tillsammans med British Airways. Kolsvart ar den.

Sa vi fick vanta ett bra tag innan det antligen blev dags att borda, och det visade sig vara ett enormt plan med egna teveskarmar, trots att flighten bara var pa tva timmar. Forst verkade inte skarmarna funka, men nar planet hade lyft kunde man till slut ga in i menyn, och nar jag hittade Toy Story 3, Eclipse och Inception blev jag sa lycklig att jag var nara pa att forlata Vietnam Airlines for bade bombhot och kreditkortskrav! Med mys i sjalen valde jag Inception och log at den numera valbekanta inledningsscenen mellan Saito och Cobb - i ungefar trettio sekunder innan skarmen dog. Nooo!!! Med nagot vilt i blicken hogg jag tag i en flygvardinna som vanligt upplyste mig om att skarmarna inte anvandes pa den har flygningen. Men sa varfor satta pa dem bara for att retas?!! Allt det andra hade jag val kunnat leva med, men det dar var inte okej! Ska starta en facebook-grupp och en bojkott sa vidstrackt att Vietnam Airlines gar i konkurs. Sa det sa.


Exempel pa daligt, daligt flygbolag.

Anyhoo, val framme i HCMC fick vi snabbt och smidigt tag i en taxi, och slappnade antligen av i bilen efter en hard morgon. I cirka 500 meter, tills taxin fick punka och vi var tvungna att korsa en gigantisk, hart trafikerad gata med ryggsackar bade fram och bak, for att lasta oss i en annan bil istallet. Vietnam verkar inte gilla oss sarskilt mycket... Till sist kom vi fram till vart hotell, och packade in oss i vart minimala rum dar man maste hoppa over ryggsackarna for att ta sig till golvet fran sangen. Men det ar rent och frascht, och HBO har fatt Alzheimers och visar the Dark Knight minst en gang om dagen, sa det har varit helt okej trots allt (och jag har fatt mitt Nolan-beroende nagorlunda tillfredsstallt).


Antligen mina egna bilder! Framme i Ho Chi Minh City.

HCMC visade sig snabbt vara en trevligare stad an Hanoi. Trafiken ar fortfarande helgalen, men mindre kompakt an pa de tranga gatorna i Hanoi och det standiga tutandet blir foljaktligen inte riktigt lika patrangande. Det ar lite mer Bangkok over den har staden, var gata kanns ungefar som Khao San Road. Forsta dagen (efter ett par timmars somn for att aterhamta oss fran morgonens multipla parser) var vi pa en marknad som i princip var en mindre version av Silk Market i Peking. Det var ratt trevligt, tills en tiggare med grava brannskador i ansiktet dok upp framfor mig lite for plotsligt och lite for nara. Blev totalchockad och svangde automatiskt in i en sidogang och fick for mig att han sag min reaktion och foljde efter mig. Sen var det inte kul att shoppa mer. 

Dag tva blev jag och Maria lite grahariga pa morgonen nar Mikaela laste upp en lang, lang lista over sevardheter i staden som hon hade planerat in for dagen. Men det visade sig vara sa nara mellan dem att vi hade betat av hela listan fore lunch. Eller ja, vi trodde att vi hade sett aterforeningens palats, men det var tydligen nat annat hus vi hade fotat. Oopsie.


Mikaela framfor det vi trodde var Aterforeningens Palats...


...och det faktiska Aterforeningens Palats som vi rakade passera idag.

De tva sista dagarna har vi varit lite mer seriosa turister, igar var vi vid tunnlarna som anvandes under kriget, och som var helt galet sma och tranga. Vi hoppade faktiskt over att krypa i dem, kikade in lite i ingangen, och sen var vi jattenojda. De var ungefar 60 cm breda och en meter hoga om jag minns ratt, och da hade just de tunnlarna forstorats for att anpassas till vasterlanningar... Kvallen avslutades helt kontrasterande mot formiddagen, med en (okej da, tva) starkande drink(ar) i Sheratons skybar med utsikt over hela staden. Toppade inte riktigt Swissotelbaren i Singapore, men en skybar ar alltid en skybar, alskar verkligen att se ut over ett hav av stadsljus och skyskrapor, man kanner sig sa on top of the world. Vi ska fa in ett skybar-besok i Bangkok ocksa ar planen.


Utsikten fran skybaren. Obviously, men jag kom inte pa nat roligare att skriva.

Idag hade vi bestamt oss for att sova tills vi vaknade, vilket innebar att jag vaknade av att taklampan var tand och undrade varfor i helvete da, innan jag insag att klockan var halv tolv. Okej, sa nu kanske vi har tagit igen en del somnbrist i alla fall... Och jag hade nog en del att bearbeta, for jag dromde att jag var i en skybar, dar man fick krypa i en liten trang tunnel for att komma till hissen, dar jag var pa dejt med Barney Stinson. (How I met your mother gar pa Star World har.) Riktigt rolig drom for ovrigt. Nastan till och med legen - wait for it - dary!

Efter en lang brunch pa vart favoritstalle Tous les Jours, tog vi oss till krigsminnesmuseet. Det var inget nojesturistande direkt, men valdigt omskakande och larorikt. Jag ar inte det minsta intresserad av krig, men det ar en del av historien som man behover ha nagorlunda koll pa, och det var en stark upplevelse att se alla bilder och pa nagot satt kanna hur patagligt det blev. Det ar helt otroligt och fruktansvart vad manniskor ar kapabla till att gora mot varandra.


En amerikansk krigshjalte har skickat sina medaljer till Vietnam med en ursakt. Satter verkligen ens egna misstag i perspektiv...

Imorrn tar vi en buss till Kambodja, sa nu ska vi snart ta farval av Vietnam med en sista middag ute. Det har varit ett intressant och kontrasterande land, kul att ha sett, men inget jag kommer att atervanda till. Och om jag gor det trots allt, definitivt inte med Vietnam Airlines!

Mera gott och blandat fran Vietnam:


Nar vi flog fran Kuala Lumpur till Hanoi spenderade vi hela natten pa flygplatsen. Har fordriver vi tiden pa Starbucks.


Ett praktexempel pa falsk marknadsforing. Ocksa fran natten pa Kuala Lumpurs flygplats.


Jag och Maria pa den roda bron i Hanoi. Mitt huvud sitter normalt sett inte fast vid kroppen i den vinkeln, ifall ni undrar om jag kanske faktiskt fick en mopedist i nacken till slut eller sa. Vet inte vad som hande dar.



Maria framfor templet man kom till nar man gick over den roda bron. Nej tyvarr, mer palast an sa ar jag inte...


Operahuset i Hanoi.


Vid Litteraturens Tempel, a.k.a. Den Forbjudna Staden light.


Baten som vi akte till Halong Bay med.


Chillin' in da bathytt.


En flytande fiskeby, samt en okand hand som bonus.


Utsikten fran grottan vi besokte.


Maria och jag i grottan.


Och Mikaela och Maria.


Intressant formad stalagmit. Ar det mojligen nagot som ser ett finger har? Eller kanske en pistol? Nej, det var inte vad vi sag heller.


Vacker ljusrosa solnedgang over oarna.


Dag tva pa baten spenderade vi pa soldack.


Ganska fin bat faktiskt, synd att vi inte seglade nat.


Captain Anna. Savvy?


Jag och Maria pa backpackergatan i HCMC.


Mikaela och Maria framfor en allt svartare himmel...


Strax darefter sag himlen ut sahar. Vi hann precis ta skydd pa favoritcafeet Tous les Jours och var kvar i ett par timmar medan regnet oste ner.  


Obligatoriska turistbilder. Operahuset...


...Notre Dame-kopian...


...och postkontoret, med Ho Chi Minh sjalv pa hedersplatsen.


Vid Cu Chi-tunnlarna. Var lilla farskock turistgrupp on the move mellan tva sevardheter.


Mikaela pa vag ner i tunnlarna (vi tog dock inga kort nar vi skyndade oss upp lika fort igen).


Den har sizen var det pa tunnlarna, sa dom oss inte for hart for att vi inte ville krypa hundra meter i en san, instangda med tvameters-kanadesare framfor oss och irlandare med Guinness-magar bakom. Det rackte bra med lilla titten tack.


Goooood morning Vietnam!

Haha, anda sen vi kom hit har jag velat skriva den rubriken, och nu ar det dessutom sant. Vaknade vid sju och var jattepigg (det hor inte till vanligheterna ska ni veta) sa medan Maria och Mikaela ligger kvar och sover sitter jag har vid datorn i arla morgonstund. (Ur ett backpackerperspektiv i alla fall.)

Vi har nu varit i Hanoi i ett par dagar. Hanoi ar en... intensiv stad. Jag kan inte arligt saga att jag gillar den. Trafiken ar fruktansvard, sa fort man gar utanfor dorren ar det som att ga in i en vagg av motorljud och tutanden, och det ar ett halvtimmesprojekt att korsa en gata utan att fa en mopedist i nacken. Trottoarerna ar det offentliga vardagsrummet, dar sitter vietnameserna lugnt pa sma plastpallar (sana som barn i femarsaldern har i Sverige) och umgas och ater i kaoset och oljudet. Sa eftersom trottoarerna ar belamrade med folk far man kryssa sig fram nar man gar nagonstans, och standigt ha koll pa vart man satter fotterna. Liksom i Kina ar pyjamas en popular dagens outfit, och hons och tuppar spatserar omkring lite har och var. Nej, Hanoi ar som en blandning av de samsta delarna fran Peking och Bali med en latt touch av Bangkok. Inte alls min favoritstad hittills.

On the pro side, och det som raddar Hanoi fran att vara ett riktigt lagvattenmarke under resan, ar att hotellet vi bor pa ar det basta sedan Sheraton. Var oas i kaoset. Rent, frascht och rymligt med inglasad dusch och flatscreen med MTV, Fashion TV och HBO. Haromdagen lyckades vi hinna hem fran var favoritrestaurang (eller ja, vi hittade en restaurang som var okej och sa har vi hallt oss till den, det ar inget storre noje att spatsera runt och utforska Hanoi) precis i tid for att hinna se the Dark Knight. Lycka!! Arligt talat var det sa precis att vi hann hem att jag rakade ta med mig dorrhandtaget in i rummet nar jag rusade in... (Jag satte tillbaka det sen, och det var totally worth it. Den filmen blir bara battre och battre for varje gang jag ser den.)

Parentes, gick precis in pa imdb.com, och en tredje Batman-film av Christopher Nolan ar pa gang! Stoppa pressarna och skriv in 20 juli 2012 i kalendrarna! (Det har ar sakert old news redan, men man har dalig koll nar man kankar runt pa en ryggsack i Sydostasien.) The Dark Knight Rises ar visserligen ganska lame som titel sett, men jag har fullt fortroende for Nolan och Christian Bale, oavsett titel. Slut pa parentes.

Forutom att kampa oss fram pa Hanois gator for att titta pa en sjo med en rod bro, operahuset, samt ett gammalt universitet som sag ut exakt som Den Forbjudna Staden i Peking fast mindre, har vi aven varit pa utflykt till Halong Bay, ett vackert skargardsomrade nagra timmar fran Hanoi. Vi hade bokat en tvadagars battur, och med de minimala, ofrascha kojerna som jag och Maria sov i under Whitsundayseglingen i Australien 2006 i bakhuvudet, blev vi glatt overraskade da var hytt nastan kunde mata sig med nagra av hostelrummen vi har bott pa under resan. Den kan faktiskt ha varit storre an sex-baddsrummet i Singapore, svart att avgora.

Var guide var ett riktigt original, som dyrkade ljudet av sin egen rost och agnade en ragad halvtimme av bussresan at att halla monolog om allt och ingenting som pa nagot minsta litet satt kunde harledas till Vietnam. Bland annat fick vi forklarat for oss hur tidvatten fungerar (tack tack), en lista pa saker man kan gora i Hanoi, dar han inkluderade att man kan aka pa Halong Bay-utflykt (eh, vi vet, det ar dit vi ar pa vag), och nar han till slut hade vant sig framat och vi alla drog en lattnadens suck och plockade upp vara iPods vande han sig plotsligt om igen med en tidning i handen. "Forresten, ar det nagon som vill hora sportresultaten?" Vi visste inte riktigt om vi skulle skratta, grata eller skrika at honom att knipa igen nan gang, men som tur var verkade alla resenarerna vara pa samma vaglangd. Nej, vi ville inte hora sportresultaten.

Maten pa baten bestod mest av seafood, och serverades pa det dar frustrerande sattet dar tallrikarna stalls i mitten pa bordet sa man far plocka till sig, och alla sneglar pa varandra och funderar pa om det ar okej att ta en varrulle till eftersom man inte at nagon friterad raka. Maten var inte tiptop, sa det blev en del kex-moffande i hytten, men lunchen dag tva blev vi serverade restaurang-varianten av makrillfile i tomatsas, och det var en riktig hojdare. Bortsett fran att ata hann vi aven med att besoka en grotta (med en valdigt marklig stalagmit som var guide pastod forestallde ett finger, dom sjalva nar jag lagger upp bilder, men finger var inte den forsta associationen som dok upp for nagon av oss...), samt paddla kanot runt klipporna. Det var verkligen valdigt vackert dar i Halong Bay, och underbart att fa komma ut pa sjon lite.

Nu har vi bara tva dagar kvar i Hanoi innan vi drar vidare mot Ho Chi Minh, ska bli skont med lite miljoombyte. Och bade Mikaela och Maria ar vakna, sa nu ar det frukostdags! Peace out!


Citylife in Singapore

En bild sager ju som bekant mer an tusen ord, sa jag hoppar uppsatsen idag och kommenterar lite foton istallet. (Antligen, antligen snabbt Internet, plus i kanten till Singapore.)


Lite mera Bali-bilder forst, har ar vart hotell i Kuta. Poolen var underbar bortsett fran den lilla detaljen att vara blonda kalufser blev grona, vilket tydligen kan handa ibland... En ketchupflaska senare var ordningen aterstalld och paniken stillad, husmorsknep som funkade utmarkt.


Typisk Balidekoration, pretty, isn't it?


Botaniska tradgarden i Sanur, Mikaela forsvinner in i labyrinten...


...men vi hittade ut ganska fort som tur var.


Glad i hagen bland lianerna.


Fin tradgard.


Fler bilder fran ap-parken i Ubud.


En styck apa.


Dagens outfit.


Fran delfinsimningen pa Lovina.


Myspys med delfinen Johnny.


Inte lika mycket myspys med hastarna. Fran vanster; Mikaela, Maria och sa jag.


Forberedelser for utekvall i Kuta, haret ska fixas...


...och naglarna sa klart.


Fran sista kvallen i Kuta och farval-till-Bali-middagen pa underbara TJ's

Singapore!! Bat-byggnaden ar ett casino, och den taggiga grejen framfor (som ska likna en Durian-frukt) ar postkontoret tror jag. Manga spejsade byggnader i den har staden.


Mindre spejsad mer klassisk, legendariska (fast fraga mig inte varfor, for jag vet inte riktigt) Raffles Hotel.


Ljusfestival i Little India, nastan dar vi bor.


Utanfor shoppingmeckat Ion Orchard, ett av alla miljoner shopping malls i den har staden.


Paus i shoppandet pa vart nya favoritstalle, Youguru! Frasch och god yogurtglass.


Min favoritkombination, jordgubbar, blabar och solrosfron.


I botaniska tradgarden.


Fortfarande i botaniska tradgarden.


I orkideparken (japp, fortfarande i botaniska tradgarden).


Gissa var?


Raffles Hotel by night.


Sjalvklart valde vi varsin Singapore Sling. Riktigt god!


En dagens pa det, nagot mer classy an den grona kjolen i ap-parken. Nyshoppat fran Cotton On bade upptill och nertill, och clutchen ar fran flygplatsen i KL. Tunnelbanan i Singapore ar kliniskt ren, inte sa konstigt nar det ar 500 $ i botar for att dricka eller ata darinne.


Nagellack ar nat som faktiskt ar billigt i Singapore, och det ar ju stapelvaror, eller hur?


Suddigt tyvarr, men utsikten fran baren pa 70e vaningen i Swissotel-skrapan var mindblowing.


Ingen Singapore Sling, men en mkt god Strawberry Caiprinoska, och i bakgrunden varldshistoriens godaste nachos.


Nyshoppat balte fran min och Mikaelas nya favvoaffar Charles and Keith lyckades pimpa min gramelerade H&M-klanning ratt sa bra!


Dagens utflykt, konstgjorda on Sentosa.


Ett Merlion, Singapores symbol. Konstig kombination kan man val tycka men innovativt, I'll give them that.


Vi gick pa 4D-bio, dar satena tippades och man sprejades med vatten nar det skvatte fran havet i piratfilmen vi sag. Men nar saker borjade nudda benen och spindlar krop emot oss fran duken drog jag snabbt upp benen...


Softande pa stranden.


Sa har kan man ocksa roa sig.

RSS 2.0