Cause it's all the same to me

Jag har nog inte lyssnat på radio sedan jag sist var hemma i Lidköping, cuz that ain't my thang, yo. All musik jag lyssnar på kommer istället från, you guessed it, filmer och teveserier. Vampire Diaries är precis lika fantastiska på att hitta rätt musik som OC var på sin tid, och den här låten har jag varit helt besatt av de senaste veckorna. Anya Marina heter artisten och albumet heter Slow and Steady Seduction. Bättre kan man nog inte beskriva den här låten... Seriously, lyssna på det här.


That's my dirty dove

Visserligen är jag rätt så övertygad om att Tom Cruise accepterade rollen som Les Grossman under den permanenta tillfälliga sinnesförvirring som inleddes med soffhoppande hos Oprah. (För er som inte har sett Tropic Thunder, jo det är Tom Cruise, jag lovar. Titta noga.) Men efter moget övervägande har jag bestämt mig för att han är tillräckligt vid sina fulla fem för att man ska få lov att skratta åt honom. Ergo: Hee! Promo för årets Twilight Awards MTV Movie Awards.


Sex and the City 2



Betyg: 2/5

Samantha (in the middle of a street in Abu Dhabi): YES, these are CONDOMS! I have SEX! SEEEEEEEX!! LOTS of sex, preferably in PUBLIC and/or WITH SEVERAL PERSONS and I LOOOOOOOVE it!!! PEEENIS!! Hahahahaha, PEEEEENIS!!

Okej, ovanstående citat är något av en parafrasering. För ovanlighetens skull svek mig imdb.com och jag hittade inga bra citat från Sex and the City 2, så jag improviserade efter eget minne. Jag är säker på att jag var hyfsat nära. 

Först och främst, I get it, I totally do. När man följer en teveserie länge nog känns karaktärerna som vänner. Man känner dem, man vet hur de ska reagera på saker, och not that I would know, men vissa försöker till och med kommunicera med de små människorna i rutan och muttrar saker som "Ooohh Ben, Sayid's SO gonna kick your ass", eller "Sawyer for heaven's sake, lose the friggin glasses", eller "Booooooone, NOOOOOO!!!".

Har jag hört att vissa gör alltså. Och jag har även hört att de föredrar att kommunicera på engelska eftersom det är mer logiskt då de små figurerna i rutan också pratar engelska och annars inte skulle förstå. Ähum. Min poäng? För fans av en teveserie som slutat göras, känns en film ungefär som att återse gamla vänner som du verkligen har saknat. Mitt problem är att jag aldrig blev särskilt tight med SATC-tjejerna.

Jag förstår även att Sex and the City var banbrytande när serien kom. Kvinnor som tar för sig, som har karriärer och klarar sig själva. Kvinnor som har sex utan att skämmas för det och som ser sina närmaste tjejkompisar som mycket viktigare än killar som kommer och går. Jag är övertygad om att våra triviala tevenöjen påverkar våra liv och värderingar mer än vi tror, och att verkligheten ofta härmar fiktionen. (I serien 24 hade USA en svart president långt innan Obama erövrade Vita Huset, just sayin'.) SATC har sannolikt haft stort inflytande på 2000-talskvinnan, och det är möjligen förmätet av mig att dissa Carrie & Co eftersom jag säkert skördar fördelar tack vare deras revolution mot hur kvinnor ska vara. Rätt ska vara rätt, tack Carrie & Co. Låt mig nu återgå till dissandet.

Budget saknades inte när Sex and the City 2 skulle komma till världen. Miljöerna och kläderna är svulstigt lyxiga och hela filmen ser ut som ett collage av bilder från Vogue, Elle Decor och reklamkatalogen för någon fancy-schmancy resebyrå. Varje bildruta är en fröjd för ögat och allt är så färgsprakande att när man snubblar ut ur biosalongen ett par timmar senare ser verkligheten svartvit ut. So far so good, för jag har inga problem med att allt i filmen är vackert och lyxigt. Det är Sex and the City 2, inte Les Miserables. Vet ni vad som däremot saknades? Ett sånt där, hmm vad heter det nu igen, man brukar väl ha det när man gör film men producenten kom på att oops, vi la hela budgeten på att få filma på ett sjustjärnigt hotell i Abu Dhabi så vi får väl liksom prioritera bort något mindre viktigt, typ, eh, manus?

Så utan manus gäller det att bara placera karaktärerna i en ny situation och förlita sig på att de lever sina egna liv. Och det som ska krydda den här filmen till en het tagine (Nej, det är en maträtt. Perverts.) är alltså en resa till Mellanöstern. Men inget är nytt under den stekande ökensolen. Carrie ältar sönder sitt kärleksliv, vi vet. Charlotte är pryd, vi vet. Samantha gillar sex, åh herregud vi vet, Samantha. Miranda, bless her soul, är uppfriskande cynisk, men vi vet redan det också. Filmen känns trött och lika tillgjord som Carries koketterande. Till råga på detta slänger man in en fruktansvärt unken och förenklad syn på den muslimska kulturen, vilket känns direkt oförskämt. Jag vet att många älskar att Samantha inte ber om ursäkt för vem hon är, men när hon får psykbryt på marknaden i Abu Dhabi och till en massa konservativa muslimska män slänger ur sig (ungefär) repliken jag citerade ovan upplever jag det inte alls som uppfriskande utan bara pinsamt, plumpt och 100% Ugly American *.

Vanligtvis är jag inte riktigt så här politiskt korrekt, men ilandsproblemen i den här filmen står mig också upp i halsen. Det känns som en förolämpning mot ensamstående mammor som sliter häcken av sig för att försörja sina barn, när Charlotte bryter ihop över hur jobbigt livet som mamma är, när hon både har en man att dela ansvaret med och en barnflicka på heltid. Man lever verkligen ett jobbigt liv när ens barn kladdar rödfärg på ens vita Valentinoklänning. Det var ju vintage! Shut up and count your blessings Charlotte. Skyll dig för tusan själv om du har på dig sånt när du bakar med dina barn. Och när Big vill ha en teve i sovrummet är det en existentiell livskris för Carrie, för Gud förbjude att man någonsin kollar på teve, om det inte är en svartvit 30-talsfilm, för det är det enda Anna Wintour inte skulle rynka på näsan åt.

Jag skulle kunna fortsätta min "Things that piss me off-rant", men det här börjar bli en lång recension, och jag tänkte avsluta med en oväntad vändning. Nämligen att jag kan mycket väl tänka mig att se den här filmen igen. Men då ska det finnas möjlighet att stänga av ljudet och att spola förbi de mer avskyvärda delarna, för det enda jag vill är att bli inspirerad igen av de vackra kläderna. Det var åtminstone någon som gjorde en hedervärd insats i den här filmen, tack för det Patricia Field **. Du räddade på egen hand den här filmen från en etta i betyg.

* Ugly American is an epithet used to refer to perceptions of loud, arrogant, demeaning, thoughtless and ethnocentric behavior of American citizens mainly abroad, but also at home. Although the term is usually associated with or applied to travelers and tourists, it also applies to US corporate businesses in the international arena. (Från Wikipedia, hade problem med länkarna så jag klistrade in det istället.)

** http://www.imdb.com/name/nm0276011/

At least it was the right month...

Whoa, den här dan gick fort! Okidoki, recension och karnevalsredogörelse ligger på hyllan tills imorrn, jag måste göra mig iordning för ikväll är det partay, och Mia och Ida kommer om T minus 42 minutes. Mission Impossible om jag inte börjar föna mitt hår asap. Och imorrn ska jag på brunch, som ingen annan än yours truly har styrt upp! Råkade sätta event-datumet till 3 maj eller nåt sånt, men hey, det är första gången jag gör ett facebook-event, nästa gång kanske jag bara missar rätt datum med en vecka eller två. Seriously, I gotta go now. Have a song or two.




I'm just not that into it

Ikväll var jag på Sex and the City 2-premiären med ett tjejgäng och sedan fortsatte vi kvällen med cocktails på Karlssons Trädgård. En kväll i äkta Sex and the City-anda med andra ord. Andra akten (drinkarna) var jättetrevlig, men själva filmen? Njaaa.... Till dess försvar var förutsättningarna inte de bästa för att jag skulle uppskatta den. Dels var jag lätt vimmelkantig efter att ha kämpat med hemtenta hela dagen (men nu är det över, weeii), och dels är jag lite förkyld och lyckades få en tredje gradens hostattack mitt i filmen så att jag var tvungen att gå ut (och drog antagligen på mig hela salongens kollektiva hat, särskilt från dem vars tår jag trampade på på vägen ut). Glammigt? Nej. Men även med hänsyn taget till omständigheterna? Nope, Sex and the City är inte my particular brand of vodka. Men jag sparar de fyndigare utläggningarna till recensionen imorrn. Oh joy, sovmorgon så länge jag vill och ingen onödig kunskap som kloggar upp mina artärer. Heaven, thy name is sommarlov.


Almost forgot...

...jag klarade finanstentan! Weeii! Med god marginal också, närmare VG än U. In your face, Céline!

Awesomesauce

EU-rätt är ingen skrattfest direkt, särskilt inte när man har hemtenta om två dagar. Så man får ta vara på det lilla, till exempel när det har blivit lite fel och boken diskuterar "pubic health justifications". Jag tror att det ska stå "public", men man vet aldrig med EU, de har regler om det mesta. Hinner fortfarande inte blogga om karnevalen, så jag får spara det till helgen. Men ikväll blir det i alla fall pluggpaus för en favorit i repris, då jag ska se om Vampire Diaries-finalen med Annica. Vi råkade upptäcka vårt gemensamma intresse över bucketen i lördags, inget bygger broar som när man gillar samma filmer eller teveserier, särskilt om man upptäcker det när man är full. (Mia, minns du?)

Men nu får ni ursäkta mig, jag hann inte färdigt stycket om pubic health justifications.



Som teverecensenten Cindy McLennan uttryckte det:
"Look, no scene-by-scene account is going to do this episode justice, because these scenes must be seen. You've watched it. I've watched it. I'm still freaking out; so are you. We're freaking because when it premiered, we thought we were going to watch this show to point and mock, but ended up falling madly in love with it because it is awesomesauce."
Amen Cindy, awesomesauce indeed.

My new BFF

Lundakarnevalen är över och jag har haft en toppenhelg, men utvilad? Not so much. Sparar därför min korta beskrivning av helgen (ni vet ju hur "korta" de brukar bli) till imorgon, och nöjer mig med att slappa framför sista avsnittet i säsong 3 av Lost. Gissa vem jag skulle ha valt som BFF om jag hade varit med på flight 815 och kraschat på en mystisk ö med monster, isbjörnar och elaka Others? Den här manövern fick jag aldrig lära mig under mina två terminer av ju-jutsu...


Koh Phangan light

Nyss hemkommen från Full Moon Party på Lunds (trots halvmåne på himlen) och har tid för en dryg timmes sömn eller 1,5 avsnitt av Lost innan jag måste upp igen. Oh, don't be stupid, I'm not that obsessive. Nighty night!


Just a small town girl...

Lundakarnevalen är så fantastiskt uppstyrd att vi till och med har fixat årets första sommarväder lagom till idag. Det är strålande sol och sju-hukt varmt! Har nyss kommit hem efter att ha skuttat runt genom Lund med resten av karnevalståget, jag, Tiina och Lotta har fläktat oss med ölflak och sjungit oss hesa till tågets temalåt Don't stop believing.

Sminkningarna gick bra imorse, själv råkade jag så småningom hamna på dörrvaktstjänst istället, vilket inte riktigt är mitt kall här i livet (ansiktsblind och altzheimers light är inga bra dörrvaktsegenskaper), men hann innan dess med att sminka några äpplen, Emelie som Väder-Tone, en hippie och en rejvare.

Nu är jag hemma och tanken är att jag ska försöka sova lite eftersom det snart är dags för grillning och sedan Full Moon Party på Lunds Nation. Och imorrn är det halv sex som gäller igen. Holy Jesus, (som för övrigt också är med i tåget) om jag kommer vara trött på måndag...

Som sagt, det här är tågets temasång och den spelas i princip varannan låt. Den klassiska Journey-versionen har hård konkurrens av Glee-versionen, som tyvärr inte finns på youtube, men det här är inte heller illa pinkat.


Carnevale

Godmorgon! Klockan är halv fem, och jag har precis gått upp. Det var fest när jag gick och la mig, och det är definitivt fortfarande i full gång. Är det karneval så är det. Anledningen till denna okristligt tidiga uppstigning är att jag ska vara på AF-borgen om en knapp timma för att delta i sminkningen av de 300 personer som ska gå i karnevalståget. Men detta kompenseras av att sminkdansen, som företeelsen kallas, tydligen ska vara en once in a lifetime-experience, och är enligt citat från en tidigare deltagare "roligare än hennes eget bröllop". Så det ska bli väldigt intressant att se vad det är för magic som händer där.

Efter tåget (sminket ska gå med i paraden tillsammans med de andra tågjobbarna) ska jag definitivt hem och sova några timmar, för ikväll är det Full Moon Party på Lunds nation, (med tillhörande Bucket-förfest) och jag har nästan samma väckningstid imorgon.

Den här låten vill jag dansa till idag!


Caliente

Efter de senaste dagarnas pissväder har det slagit om och plötsligt blivit sinnessjukt varmt i Lund. Misstänkt varmt, luften är tung och kvav, och jag blir inte förvånad om det blir åska. Men förhoppningsvis blir det fint väder under Lundakarnevalen i helgen, ikväll är sista sminkträffen, och sen blir det karnevalsyra under resten av veckan. Därefter har jag bara en föreläsning, ett seminarium och en hemtenta kvar, innan det blir sommarlov ända till januari. Pas mal du tout.

Sleepyhead

Wowsa, god morgon! God morgon kvart i två? Ja, om man vaknade för en kvart sen av att telefonen ringde... Känner mig lite lost, har aldrig någonsin sovit så här länge förut, och jag hade lätt sovit vidare om inte telefonen hade väckt mig. Men jag körde hårt på dansgolvet igår, så jag antar att det var välförtjänt vila. Ikväll är det tjejsittning på Hallands nation som gäller, med ost och vin-provning, och innan dess ska jag hinna klämma in en prommis med Dovile, så jag borde kanske typ, äta frukost och göra mig i ordning. Halv två, helt otroligt...

Berghain light

Väldans vad snabbt klockan blev tre! Ikväll var det Stora Tågfesten (haha, råkade skriva Stora Tåfesten först, tur att jag korrläser), inspirerad av Berlinklubben Berghain. Vet inte så mycket om originalet, men jag tvivlar på att de spelar Don't stop believing och Kom igen Lena. Inte för att det gjorde något, coola housebeats mixades upp med mainstream till en kul blandning, och dansgolvet was the place to be hela kvällen.


Ascension Day

Huh, hade lyckats glömma bort att jag har en blogg. Intressant. Men ni har inte missat så mycket, Lundalivet rullar på som vanligt med softa Business Law II (påminn mig om att jag kallade den soft när jag sitter med hemtentan och sliter mig i håret) och Karnevalen som kommer allt närmare. Idag är det Karnevalympix, det vill säga lekar ute i det fria, och jag överväger fortfarande om jag ska gå eller inte. Vädret är inte på sitt bästa humör, men det verkar inte regna i alla fall.

Jag gör även stora framsteg med Lost, och har kommit över fasen där jag drömmer mardrömmar och inte vågar gå ut när det är mörkt, tack och lov. Antingen är det inte lika läskigt längre eller så har jag blivit härdad, lite både och skulle jag tro. Favoritkaraktärer; Hurley så klart, Sayid, Sawyer, och Locke när han inte har ihjäl Boone. (Det var visst hans fel!)

De verkar ha kul när de spelar in också! Blooper reel:


Undisclosed desires

Morning sunshines! Det är en grå och tråkig dag här i Lund, så själv ligger jag med datorn i sängen och streamar Lost. Note to self: Never ever ever ever ever go see a psychic. Especially if pregnant. Poor Claire.

Hade lite fest här igår, Sofia, Cecilia, Martina och en österrikisk korrevän till den senare. Och jag förstås, annars hade det varit konstigt. Väldigt trevligt, ganska nedtonat och ingen utgång för min del, vilket passar bra eftersom jag har sittning med sminket ikväll. Med sminket menar jag den grupp som ska sminka de som går i tåget under Karnevalshelgen, vilken för övrigt närmar sig med stormsteg, 21-23 maj är det som gäller.

Här är dagens låt, hade svårt för Muse när jag först började lyssna på dem, but they're growing on me.


Quote of the day

Dagens citat: "Men det är väl hårdheten hos stiftet som räknas, inte storleken." // Anonym vän i en diskussion kring 0,5 mm vs 0,7 mm blyertsstift.

Nu ska jag kolla på Lost så att jag kommer ikapp Mia, djupt andetag och alla lampor tända så kör vi.

My kinda wonderful

So here's my curse, när jag äntligen har passerat värsta tentaperioden och därför inte behöver börja plugga vid åtta på morgnarna, och dessutom har tur nog att hamna i grupp två i nya kursen (som börjar tio varje dag, när grupp 1 börjar åtta), och äntligen, äntligen kan sova ut med gott samvete - så vaknar jag ändå halv sju, trött som attan, men utan att kunna somna om. Intressant hur man programmerar kroppen till olika dygnsrytmer. Men, men, det ändrar sig snart nog.

Så det fick bli en morgonpromenad i solskenet. Jättemysigt, men det toppar inte den magiska utsikten från Klosterängshöjden på kvällen. Så jag får trotsa min Lost-rädsla och fortsätta som vanligt. Det finns inga isbjörnar i Lund.

Mina vanliga spellistor med antingen partylåtar eller ganska dyster musik gjorde sig helt enkelt inte i solsken och fågelkvitter, så det fick bli Jason Mraz, Israel Kamakawiwo'ole och lite Barry White istället. Ingen dålig start på dagen det heller.


Bedtime

Ville verkligen blogga just nu men åh herregud vad jag är trött. Det är nog stressen som släpper, var totalt uppe i varv hela förmiddagen. Har aldrig varit så nervös för en tenta förut. Men jag tror, utan att våga hoppas på för mycket, att jag kan ha klarat den. Anyhoo, it's history now!

Jag och Mia firade med pizzeria-take out, och de tre första avsnitten av Lost, eftersom ingen av oss har följt det förut. Och det finns en anledning till det, herrejävlar vad rädd jag blev... Jag tål inte mystiska, läskiga grejer. Jag är normalt sett ganska orädd, och det är för att jag inte utsätter mig för skräckfilmer och andra galenskaper. Hoppas verkligen att det här inte kommer göra mig för rädd för att fortsätta med mina kvällspromenader, I do love those so much.

When I find myself in times of trouble...

Tenta om två och en halv timma and I am so effed. Sitter mest och bläddrar bland föreläsningsanteckningar, böcker, sammanfattningar och artiklar och får lite mer panik varje gång jag hittar något jag inte kan. Dear higher power in the world, I'm ready to spend all the accumulated karma I've ever collected on this one. Please fix this for me, pretty please with a cherry on the top. God, Athena, Buddha, Allah, Elvis, anyone? Mother Mary, some words of wisdom please?


Heavenly bliss

Nyss hemkommen från kursintro till Business Law II, och det verkar som att, jag kan knappt tro det, det här är helt otroligt, men jag tror att... det blir inga grupparbeten!!!! Jag är så lycklig att jag har en liten klump i halsen. Eller så är jag bara hes, det är också troligt. Valborgsbacklash. Men det gör inget, så fort jag har skrivit tentan imorrn är jag världens lyckligaste person, och jag blir ännu lyckligare om jag klarar den, så back to business.

And then we're gonna party like there's only a home exam left this semester (cause it is).


Happy ending

Har ägnat dagen åt plugg på alfa med Dovile, och känner mig hyfsat duktig, men långt ifrån färdig, så bäst att jag fortsätter. Ville bara säga hej, att jag lever, och att den här låten är bra.


Alors on danse

Vilken otroligt fantastiskt superrolig Valborg det var igår! Tusen tack till alla inblandade om ni läser det här! Ska försöka hålla mig till en kort blow by blow-beskrivning, för min lägenhet ser ut som en bachelor pad i skrivande stund, och jag är på strålande humör och helt obakis, så jag har ingen ursäkt för att inte städa och plugga.

Dagen inleddes vid nio med att hämta upp Mia för att sticka till Emelie på champagnefrukost. Där höll ett stort härligt gäng hus, och eftersom det regnade på förmiddagen stannade vi kvar till tolvtiden då vi började dra oss mot parken. Uppskattingarna säger visst att det var cirka 15000 pers där, och jag tror inte att det är en överdrift. Närmare festivalkänsla än så har jag aldrig varit, och trots folkmängden lyckades jag springa på bland annat Anna W och Malin (som hade råkat parkera bara ett stenkast från vår egen filt), Cecilia, Dovile, Soraja, och en massa annat kul folk.

När regnet började hägra igen hade jag lyckats tappa bort mitt originalsällskap, men mötte upp dem igen på en fest ovanför Grand, med bra musik och härlig stämning. Efter ett tag blev det en sväng tillbaka till parken för att möta upp Sofia & co, och en del dansande i den leriga backen framför stora scenen. Ett under att ingen av oss halkade, vi måste ha sjukt bra karma allihop.

Framåt eftermiddagen delade vi alla upp oss för att förbereda kvällen och samla krafterna, och jag hade så lätt kunnat somna hemma och ändå vara nöjd med min dag, men jag räddades av ett sprillans nytt avsnitt av the Vampire Diaries, som lyckades hålla mig vaken tills Sofia kom. Thank you Damon. Ni kanske redan har märkt tendenserna, men Damon har officiellt petat Edward från förstaplatsen som min VILMAHPBW (Vampire I'd like to marry and have pretty babies with) Jag kanske ångrar mig efter Eclipse, men vi får se. Är inte spänningen olidlig? Inte det? Nehej, då fortsätter vi med Valborg istället då.

Valborg part II bestod av partyhopping, och Sofia och jag började med att sticka upp till Malin och Johans fest i Nöbbelöv, vilket FYI är världens ände. Tack, Gud, för hitta.se i min mobil, jag vet inte hur jag överlevde innan. Men det var lätt värt strapatsen, för där var utöver Malin även Anna W och Luisa, och ett singstar med Alice Cooper och ABBA-låtar! (Anna, jag är fortfarande bitter över att du slog mig på Poison. Rematch, soon.)

Efter någon timma blev det dags att dra vidare mot Mikael Hansen där originalgänget från champagnefrukosten höll hus, och det blev en hel del dansande. Inga konstigheter, bara good clean ol' fun. När klockan närmade sig midnatt och stämningen började krokna något fortsatte Sofia och jag in till Roseniusgården, där det verkligen var fullt drag! De boende hade låst om sig i sina korridorer, för det var sinnessjukt mycket folk, så alla hängde på innergården. Men ett par enorma högtalare på full volym stod i ett av fönsterna, och musiken var superhärlig, så tillsammans med ett gäng vänner till Sofia dansade vi under stjärnorna tills klockan passerade två och folkmassan hade glesnat betydligt. Då var det dags för kebab, och sedan hemvändande efter en kväll som toppade det mesta i festväg sedan Thailand & Australien. Totally frickin' awesome, party perfection.

Det där var alltså min version av en "kort" beskrivning. Dammit, I never learn, do I? Anyhoo, soundtrack of our lives för igår var bland annat Edward Mayas Stereo Love och Memories med Davis Guetta, men även den här låten. This is for you Sofia =)


On a dansé, on a chanté, et maintenant, on est très fatigué

Had a great day. Am tired. Going to bed, more deets tomorrow. Nighty night.

RSS 2.0