Lab-revansch

Hade egentligen tänkt åka hem idag, men vi hade visst en obligatorisk lab som jag inte fick missa. Med tanke på min tidigare erfarenhet från data-labbar var det inget jag hurrade över, det är aldrig nåt som funkar när jag ska försöka klicka mig fram i ett program som jag inte förstår. SPSS-labben som fick göras om sex gånger är ett typexempel på hur det brukar gå. Därför är det med stor stolthet jag kan annonsera att min grupp blev klara så snabbt idag att vi hann med Lab 2 också, och imponerade stort på lärarna! Dessutom var det yours truly som satt och klickade. Informationssystem alltså, might have found my calling!

Nu är det snart dansaerobics som gäller, sedan ska här packas inför påskhelg hemma i Lidköping! Hoppas den här låten kommer på aerobicsen, en favorit just nu! Videon är rätt extrem, men oh well, that's Lady Gaga.


Why don't I ever listen to me?

Okej, så jag gjorde klart youtubevideon i alla fall. On the con side, är trött idag. On the pro side, är tillräckligt trött på helvetesprogrammet Windows Movie Maker för att inte ge mig in på några nya projekt inom den närmaste tiden. On the pro side 2, är till och med lite trött på Twilight nu, vilket många i min omgivning säkert lär bli glada för. Men det är fortfarande en del saker jag vill göra om i den här videon, timingen är dålig på flera ställen och klippningen är lite slarvig. Sen är jag klar.

Update: Fixat, mycket bättre. Här är det nya klippet:

Update 2: Fick ta ner klippet igen, det ansågs bryta mot upphovsrätten. Cranky bastards. Hoppas ni hann se det!

Update 3: Huh, det funkar i alla fall... Väldigt, väldigt konstigt, men bra antar jag!


Space Oddity

Spenderade en härlig förmiddag med att bli fixad i håret, fick slingorna ifyllda och lite slitna toppar kapade. Det blev jättebra, min frisör är så noggrann och duktig! Sandra heter hon och jobbar på Herkules Hår, rekommenderas varmt för er som hänger i Lund.

Har även hunnit med intro till en ny kurs i affärssystem som inte verkar alltför blodig. Tur det, för jag måste köra hårt med finansieringen vid sidan av. Den tentan krockade med projektledningstentan förra veckan, så jag fick skjuta upp den.

Efter att ha postat lite viktiga papper, bland annat ansökan om studieuppehåll nästa läsår, kände jag mig otroligt duktig och väl värd lite en sväng förbi Mia för en recap över helgen. Det blev en promenad på köpet, så summa sumarum är jag väldigt nöjd med min dag.

Ikväll ska jag lägga mig tidigt, hittade ett halvfärdigt youtube-projekt igår kväll som höll mig vaken halva natten. Och det är fortfarande mycket jobb kvar på det, men jag ska inte, för jag vet att det slutar med att jag håller på tills jag däckar av utmattning. Flow tror jag det kallas, vilket är bra i och för sig, men varför har jag det aldrig när jag pluggar? Mystiskt.

Blir på väldigt konstigt humör av den här låten, men jag gillar den ändå! Fast inte videon... Borde gå i terapi för min planetfobi.


Home sweet home

Hemma igen efter en jätterolig miniweekend i Köpenhamn med Sofia, Sara, Tiina och Emma. Shoppingrunda runt Ströget på dagen igår, fest och utgång på kvällen, mysfrukost idag. Det har verkligen varit toppen, men holy freakin' crap vad trött jag är! Att packa upp är dagens projekt, i övrigt ska jag bara slappa med en bra streamad film. Imorgon börjar en försmak av allvaret igen innan det blir påsklov, har intro till en kurs som heter Affärssystem & Företagsekonomi. Jag hoppas vid Zeus att det är roligare än det låter, och när jag ändå är igång med önsketänkandet, pretty pleeease låt det inte vara några jobbiga grupparbeten!

Helgens temalåt:


Next stop, Copenhagen

Det blev en riktigt lugn kväll igår, först sushi och film med Emelie och Mia och även på Martinas korridorsfest var det mer softande än röjande. Vilket passar mig alldeles utmärkt för det betyder att jag är pigg och laddad för Köpenhamn! Ska bara göra mig iordning snabbt innan jag hoppar på tåget till kontinenten.

Lite dansk musik som uppladdning (jag hoppas texten är bra, har inte den blekaste) 


Dream on

Usch vad frustrerande det är med röstbrevlådor när man verkligen behöver få tag på någon. Fixarfredag idag, håller på och styr upp en massa småsaker. Bland annat ska jag boka hemresa till Lidköping nu över påsk, mysigt att komma hem en sväng och träffa familjen. Förhoppningsvis är en del kompisar hemma också, har inte kollat upp det än.

Partay på Vildanden ikväll, ska bli kul att få se hur Martinas nya lya ser ut. Men det blir minst varannan vatten ikväll, vill vara pigg och på topp när jag åker till Köpenhamn imorrn!

Den här låten tar sig långsamt, men jag älskar bakgrunden som börjar vid 1.30:


Hearing Damage

Det är något terapeutiskt med den här låten. Love it.


Stars are blind

Dagens i-landsproblem: Man blir trött av att shoppa! Kände mig nästan svimfärdig nu när jag kom upp till Delphi, men så har vi också kört hårt på Nova, Sofia och jag. Hon är en grym personal shopper som hittade en skitsnygg vårjacka till mig, khakigrön och lite parkasaktig fast i canvas. Själv hittade hon bland annat ett par skitsnygga boots. Alltid så kul att shoppa när man känner av en årstidsväxling, det är underbart vårväder i Lund idag, soligt och varmt nog att strunta i jacka helt och hållet.

Den här låten ger mig alltid sommarkänslor, och påminner mig om den fantastiska våren 2006 då jag bodde i Geneve, men också reste runt en massa i Europa. De sista två månaderna innan jag flyttade hem till Sverige var helt galna, nåt i den här stilen; Geneve - London - Geneve - Oslo - Geneve - Zurich - Geneve - Nice - Geneve - Sverige (åkte egentligen hem för att gå på Stones-konsert men den blev inställd) - Geneve - Marocko- Geneve - Sverige.

Anyhoo, jag vet att det är Paris Hilton. Jag gillar låten, so sue me =)


Early morning sunshine

Ska byta ut mina vita gardiner idag mot ett par mörkblå. Hur underbart det än är med solen som har börjat visa sig mer och mer frekvent, så är det inte underbart att aldrig sova längre än åtta för att det blir för ljust i mitt rum.

Festen igår var jättetrevlig, det blev ingen utgång utan hemmafest hela kvällen, just as I like it. Var tal om Kålles ikväll, men jag ska stå över, fem kvällar i rad är lite väl magstarkt, särskilt med tanke på att jag inte har festat på flera veckor det senaste. Så ikväll blir det som planerat bio med Cecilia, och innan dess ska jag till Nova med Sofia och shoppa tunna vita gardiner att kombinera med de blå så att jag kan släppa in sol (men ändå slippa insyn) när jag känner för det.

Ska bara skrota runt här hemma med lite Van Morrison först.


Resorb

Amen


La vita e bella

Efter mest snurriga planeringen någonsin igår (och det vill inte säga lite) blev det girls night in i alla fall, jättemysigt softishhäng med Dovile och Soraja, blåbärspaj och vin. Idag har jag njutit av överdrivet lång sovmorgon och har nyss varit och lunchat (ätit frukost) med Martina. Hur kul är inte den här veckan? Här är mitt schema:

Idag: Lunch med Martina, Dansaerobics, Tentafest hos Sofia W och Lisa
Imorgon: Bio med Cecilia (Remember Me igen. Don't judge me.)
Fredag: Hakar på Martina till korrefest på Vildanden
Lördag: Till Köpenhamn och sluta upp med Sofia L, Sara och Tiina för shopping och fest och övernattning i Saras pojkväns morfars (hängde ni med?) tomma lägenhet.
Söndag: Bakisbrunch i Köpenhamn

Man kan ha det värre =)


Special features

Chris Weitz är en kul kille, älskar hans kommentarer till New Moon. Alltid så intressant att höra en regissör berätta om sin film, det är så mycket småsaker man inte tänker på i scenerna. Men allt är så genomarbetadt och en det finns en massa symbolik överallt. Fast han kunde ha valt bättre co-commentator än en kameraman på telefonlänk från England som flikar in något en gång i halvtimman. Jag har några ett förslag. Heh, den här grejen med överstrykningar är rolig, det är som att man inte behöver stå för vad man säger, men kan säga det i alla fall.

Men nu blir det brådis, för girls night in är ändrat till girls night out med middag på Kalmar. (Till följd av att våra aggregerade vinförråd inte riktigt räckte.) Och jag måste gå precis nu. Peace out.

Har jag redan lagt upp den här låten? Minns inte och hinner inte kolla... Isf blir det favorit i repris.


Tentus Finitus

Det var då självaste vilken uppsatstenta jag har skrivit, har kramp i hela handen. Fast bättre det än att sitta där med kramp i huvudet i och för sig. Det var alltså projektledningstentan som betades av and I kicked it's ass! Eller ja, at least it didn't kick my ass. Dock blev jag lite konfunderad av en stor fråga om projektets intressenter i slutet, jag kan svära på min nyinköpta New Moon-dvd (tentapresent, parce que je le vaux bien!) att det inte togs upp någonstans i boken. Klämde fram vad som fanns kvar i huvudet från tidigare kurser och fyllde på med kvalificerat hittepå, det löser sig.

Ikväll blir det girls night in med Dovile, Cecilia och Soraja, och sedan är resten av veckan fylld med idel skojigheter. Mucho likey!


21 hours to freedom

Världens längsta dag? Inte omöjligt. Upp i ottan, plugga, åka på gruppmöte, förbereda presentation, blir inte uttagna att presentera, sitta tre timmar i en seminariesal med ungefär 2 syremolekyler och lyssna på i stort sett samma presentation sex gånger, hem igen och plugga på det. Nice. Åh nej, nu blev jag gnällig igen, förlåt!

On the pro side, imorrn är tentan över, och sen det blir rätt soft fram tills påsken är över. Sweet!

Piggar upp mig med the evil eye baby. Härlig unge.


Young Forever

Det börjar ljusna lite med pluggandet äntligen. Bästa knepet när man ska memorera en massa grejer är att tänka lite kreativt och göra bilder och ramsor av det. Det är en massa knäppa bilder som trängs i mitt huvud just nu, som till exempel ett konferensbord med McGyver, Göran Persson, mig själv, Zlatan och livscoachen Mia Törnblom runt om. Undrar hur det samtalet skulle låta.

Nu ska jag ta en promenad och se om nåt kul händer. 

Är inte så mycket för hip-hop egentligen, men det går inte att göra en dålig version av Forever Young. Snygg video dessutom, varken bling, bilar eller bitches and hoes. 50 cent, take notes!


Meet me the day after the equinox

21/3 idag - 213. Spännande, spännande. Ska tvätta och plugga, så det blir en riktig utmaning för ödet att hitta på något intressant åt mig idag. Men jag förväntar mig ändå att något ovanligt händer innan dagen tar slut, annars blir jag besviken.

För övrigt så var det ju vårdagjämningen igår, the equinox, också ett datum som anses som magiskt bland annat av Wicca-utövare (kollade för mycket på förhäxad när jag var yngre). Väldigt länge trodde jag av någon anledning att equinox var någon form av altan, men nu vet jag bättre. Därför har jag en bra anledning att få lägga upp den här favoritlåten igen. Synd att musikvideon är så dålig bara...


Zero to Hero

Det blir aldrig som man tänkt sig. Planen för kvällen var Herkules. Vilket låter helt normalt för en Lundabo eftersom vi har en bar som heter så. Det var dock inte baren som gällde utan Disneyfilmen. Tyvärr var inte den tekniska utrustningen helt med på noterna, så efter att ha provat både min dvdskiva (ja, jag äger Herkules på dvd), och sprungit till videoaffären för att hyra en annan kopia insåg vi att ingen av dem ville funka och att vi helt enkelt fick nöja oss med Save the Last Dance istället.

Dvd-strulet drog ut på tiden, och sen råkade det bli lite eftersnack på det, så min lugna, tidigt-i-säng filmkväll slutade med att jag ändå sitter här långt efter ett, rätt så nyss hemkommen och pigg som en lärka. Så det kan bli. Men imorrn kommer bli en sinnessjukt lång dag om jag ska följa mitt planerade pluggschema (och det ska jag) så jag får väl lägga mig och försöka sova i alla fall. Kan läsa lite i projektledningsboken, den är ett effektivt sömnpiller. Borde nästan vara receptbelagd.

Nighty night!


Is this the real life? Is this just fantasy?

Jag har jättesvårt för att göra viktiga val. Därför är det inte helt utan veligheter och beslutsångest som jag nu i princip oåterkalleligen har gjort ett av de större valen i mitt liv på ganska länge.

Jag ska ta ett sabbatsår och följa med min äldstaste, bästaste vän Maria och en vän till henne för att resa runt i Asien.

Har precis bokat flygbiljetterna, åker till Kina i september, sedan Malaysia, Bali, Singapore, Vietnam, och så en vända i Thailand innan vi åker hem lagom till jul. På våren ska jag sedan åka tillbaka till Lund och söka några kurser, och kanske försöka jobba ihop lite pengar i efterhand.

Det allra pirrigaste är att jag ska flyga själv till Kina. Maria och Mikaela ska åka Transsibiriska järnvägen dit, vilket jag inte var så sugen på, så vi ska möta upp i Peking. Är scared shitless, men det löser sig säkert, det brukar det göra. Jag vet att jag inte låter jätteentusiastisk än, det är bara för att det känns så overkligt fortfarande. Kommer att bli excited så fort det får sjunka in, men just nu är jag fortfarande i chocktillstånd. Behöver lite Queen på det här.


Prayer for the weekend

Äntligen fredag! Det betyder inte minskat pluggande tyvärr, men däremot betyder det fest hos Mia ikväll! Fram tills dess ska jag hinna med gruppmöte och alldeles för mycket läsning, så as per usual den här veckan blir det mindre text och mer musik. Hade glömt bort the Ark lite det senaste, synd och skam på så bra musik!


Overkill

Sen när är det inte onsdag idag om jag får fråga? Fick en liten chock förut när Mia trots ivriga protester från min sida lyckades förklara att det faktiskt är torsdag. Tenta på tisdag, vilket hade varit okej om jag inte hade haft grupparbeteshelvetesskiten grupparbetet som ska vara klart för redovisning på måndag, komplett med en piffig affisch som beskriver vårt affärsutvecklingsförslag. Klippa och klistra affisch ligger inte högt på min prioriteringslista just nu, undrar om man kan leasa ut den delen till en mellanstadieklass eller nåt? Se vilken effektiv projektledare jag drillas till.

Har pluggat på Alfa med Sofia, Sara och Tiina i ett grupprum med ventilering för max tre personer mellan 8-17 och skrivit grupparbete på det, så efter ett sista ryck med tentaplugget tänker jag unna mig lite Vampire Diaries vid åtta. Det kommer nåt positivt ut av att det redan är torsdag i alla fall.

För övrigt kan min Spotify i mobilen krångla så mycket den bara vill framöver, har nämligen snyltat på skolans wifi idag och laddat ner alla mina bästaste låtlistor så att de är tillgängliga även offline. Den här låten till exempel, en favorit från Scrubs:


An end has a start

Plugg på Alfa med Sofia hela dagen är planerat. Man måste vara där i god tid för att knipa ett grupprum, så här hinns inte bloggas just nu, men man måste ju starta upp den nya dagen med en bra låt!


Wild horses

Efter över en månads frånvaro från träning på Gerdahallen (jag tycker aldrig att jag hinner, däremot "hinner" jag konstigt nog gå promenad på 1,5 h nästan varje kväll...) fick jag ett infall att slänga mig iväg på dansaerobics, och Jesus vad jobbigt det var. Har inte blivit någon tennis heller det sista, för både jag och Sofia är mitt i tentaperioden. Kondition är alldeles uppenbarligen en färskvara.

Om en vecka vid den här tiden är tentan skriven, och jag har två mucho softa veckor framför mig innan nästa kurs drar igång på riktigt. No puedo knappt vänta.

Kvällens låt, Stones bästa om jag får bestämma:


The Darkness

Igår kväll var jag som vanligt ute på kvällspromenad i godan ro, tills jag vände hemåt igen och fann min vanliga gångväg helt nedsläckt. Inte en gatlampa i sikte lyste. Jahapp, vad gör man? Hem måste man ju och jag är inte den som är den. (Kunde ha tagit en omväg, men med mitt lokalsinne? Not such a great idea.) Ju närmare jag kom Delphi desto mörkare och tystare var det. Vilket var märkligt eftersom Delphi är ett enormt studentområde där det alltid är liv och rörelse någonstans. Inte förrän jag tittade in i ett korridorköksfönster och såg ett gäng människor sitta samlade runt tända stearinljus gick det upp för mig att strömmen hade gått på hela området.

Som tur var hade jag min cykellampa inom bekvämt räckhåll när jag kom innanför dörren, och sedan blev det riktigt mysigt när jag tände varenda värmeljus jag kunde hitta här hemma. Märkligast av allt var att det var så tyst! Ingen frys som brummade, inte ett knyst från grannlägenheterna. Det är nästan så att man önskar att det kunde bli strömavbrott lite oftare. Däremot var det mest irriterande när den väl kom tillbaka och sedan försvann igen efter en kvart.

Men idag är ordningen återställd och jag har ingen ursäkt att skjuta upp dagens pluggande något mer. Ska bara bjuda på bästa strömavbrottsmusiken först. Matchade stearinljusen perfekt igår, det enda som fattades var ett glas vin och möjligen sällskap.


Remember Me



Tyler: Gandhi said that whatever you do in life will be insignificant. But it's very important that you do it. I tend to agree with the first part.

Betyg: 5/5

För er som vill ha snabbversionen:
1. Oavsett vad man tycker om Robert Pattinson är det här en enormt sevärd film. Se den.
2. Om ni ska se den, läs ingenting om den i förväg! Många recensioner har varit oförsiktiga med spoilers och effekten av filmen blir bäst om man inte vet vad som ska hända.
3. Ta med snytpapper. Själv glömde jag, big mistake.

För att själv undvika spoilers håller jag mig till en kortfattad beskrivning av handlingen. Tyler (Robert Pattinson) har förlorat sin bror, och håller på att handskas med sorgen. När han försöker visa civilkurage genom att blanda sig i ett gatubråk blir han misshandlad av en polis (Chris Cooper), vars dotter Ally (Emelie De Ravin) råkar läsa samma kurs som honom. Pushad av sin kompis (Tate Ellington) raggar Tyler upp henne för att hämnas, men självklart är det aldrig så enkelt när pojke möter flicka. De kommer snabbt nära varandra, Ally vet också vad det innebär att förlora en familjemedlem eftersom hennes mamma mördades när hon var liten. Båda har dessutom problem med sina pappor, hennes är överbeskyddande, hans (Pierce Brosnan) är en distanserad arbetsnarkoman som försummar relationen till Tyler och hans lillasyster (Ruby Jerins).

Remember Me är inget nattsvart drama à la Precious, men inte heller är det fluffig Notting Hill-romantik. Det är ett relationsdrama någonstans mitt emellan, och manuset lutar sig till stor del på skådespelarnas prestationer och kemi. Vilket osökt leder oss in på frågan som alla ställde sig inför den här filmen. Kan Robert Pattinson Agera? Remember Me är hans första film efter genombrottet med Twilightserien, som i raketfart gav honom en karriär många andra begåvade skådespelare bara kan drömma om. Han har därför mycket att bevisa och många granskande ögon på sig. Levererar han? Många har sagt nej. Jag säger ja.

Det tog en liten stund innan det var Tyler och inte R-Patz jag såg på duken, och det är svårt att inte dra ironiska paralleller till verkligheten ibland. (När han i en scen råkar säga "I can do teens" känns det som ett skämt - eller löfte - riktat direkt mot Twilightfansen.) Men särskilt i de starkare scenerna gjorde han riktigt bra ifrån sig. Inte Oscarsvarningsbra, men tillräckligt övertygande för att en objektiv bedömare borde ge honom klart godkänt. Problemet är bara att få bedömare är objektiva, vare sig man har fördomar om hans status som tonårsidol, eller älskar allt han gör om han så skulle flå levande sälungar i teve. Jag påstår inte att jag själv skulle vara objektiv (sälungar är dock inte okej!), men jag har gjort mitt bästa för att tänka professionellt här. (Men om någon undrar; japp han är lika snygg som vanligt. Duh.)

Störst eloge vill jag dock ge till två andra skådespelare. Chris Coopers porträtt av Allys burdusa, men ändå så sårbara polispappa berörde djupt redan fem minuter in i filmen, då jag började gråta enbart av hans känslosamma minspel. Nästa eloge går till elvaåriga Ruby Jerins, som spelar Tylers lillgamla, mobbade syster med beundransvärd finkänslighet för någon så ung. Ingen annan gör heller bort sig. Emelie De Ravin är charmig och livfull som kontrast till Pattinsons svårmod. Pierce Brosnan övertygar som auktoritär familjefar. Och viktigast av allt, inte en enda relation i filmen känns krystad. Rätt kemi finns i varenda en av familjerelationerna, såväl som mellan kärleksparet i centrum.

Dramatiken lättas upp av en del humoristiska stunder, mestadels av Tate Ellington som fungerar som komisk sidekick. (Jämfört med Notting Hill är han filmens Spike, om än inte riktigt lika aprolig.) Personligen tycker jag att en av filmens styrkor är att den innehåller både skratt och tårar. Som livet i stort. Generellt sett är det en tankeväckande, realistisk och rörande film. Slutet har setts som kontroversiellt, vilket inte kan debatteras utan att avslöja för mycket, men jag håller helt enkelt inte med. Kanske är fem av fem ett väl högt betyg, men jag vill väga upp alla orättvisa tvåor den har fått. Jag gick ut ur biosalongen både skakad och rörd, och jag kommer att se den igen. Och igen. Och möjligen igen.

Hallelujah

Är fortfarande lite omskakad efter filmen igår. Remember me var ingen lättsam chick flick direkt, däremot var det en riktigt. bra. film. Alla recensenter som har sågat den kan ta sig i häcken, min egen recension kommer senare idag eller imorrn.

Ser redan framför mig ett nytt youtubeprojekt till den här låten, men tyvärr har jag varken tid eller tillgång till filmen. Kanske en vacker dag.


Let the sunshine in

Det är underbart vårväder i Lund, efter några mulna dagar är solen tillbaka och strålar från en klarblå himmel. Ljumma vårvindar blåste mitt hår till en risbuske då jag var ute på promenad nyss, och det var för varmt att behålla vinterjackan på. Fåglarna kvittrar, kaninerna skuttar och om än bara för idag är jag befriad från grupparbetesplikter. Min Spotify i iPhonen funkar igen efter att ha krånglat ett par dar (så här i efterhand inser jag att det var en viktig faktor bakom mitt griniga humör i veckan, klassiska abstinenssymptom) och ikväll ska jag, Mia och Emelie på biodejt med Rob Pattinson. Vissa dagar är helt enkelt lite bättre än andra.



P.S. Apropå Rob Pattinson har Summit släppt bakom kulisserna-material från Eclipse som ser hundra gånger bättre ut än trailern. Äntligen lite action, now that's what I'm talking about.

Alice i Underlandet



The Mad Hatter: Have I gone mad?
Alice: I'm afraid so. You're entirely bonkers. But I'll tell you a secret. All the best people are.

Betyg: 4/5

Med min stora besvikelse på märkliga och morbida musikalen Sweeney Todd i minnet var det med viss reservation jag bänkade mig i biofåtöljen för den senaste skapelsen av bästisarna Burton och Depp. Jag hade inte behövt oroa mig. Det surrealistiska Underlandet är en lekplats där både Burton och Depp får leva ut sina galenskaper helt legitimt, och trots alla konstigheter är historien oväntat väl sammanhängande.

I Lewis Carrolls saga från 1865 är Alice sju år då hon för första gången besöker Underlandet, vilket referas till i en dröm som lilla Alice har i början av filmen. Burtons version utspelar sig dock många år senare, då Alice (Mia Wasikowska) har hunnit fylla nitton och står på tröskeln till vuxenlivet. Efter att ha blivit friad till inför alla hon känner av en man som visserligen är lord, men som saknar fantasi och har dålig matsmältning, flyr hon undan omgivningens förväntningar. Istället för att begrunda äktenskapets vedermödor följer hon nyfiket efter en gnagare i väst och faller följaktligen ner i det berömda kaninhålet.

Efter några turer fram och tillbaka med krympsaft och växkaka hittar hon rätt storlek för att ta steget ut i Underlandet, där hon genast finner att hon är väntad. Underlandets invånare är förtryckta och jagade av den Röda Drottningen (Helena Bonham Carter), som mer än gärna låter halshugga allt och alla inom synhåll. Men enligt en profetia närmar sig fröjdisdagen, då ondskan, i form av monstret Jabberwocky, ska besegras av ingen mindre än Alice själv. Frågan (som bland annat ställs av en vattenpiperökande tusenfoting med Alan Rickmans röst) är bara om den stridsovilliga tonåringen är rätt Alice.

Historien om det förtryckta folket som ska befrias av en motvillig hjälte känner vi igen från allt ifrån Andra Moseboken till Matrix. Därför gäller det att berätta historien med finess, och självklart är det där Burton briljerar. Alice är en cool och gatsmart tjej som vet vad hon tycker och som snabbt anpassar sig till det knäppa Underlandet. Miljöerna är precis så galna och fantasifulla som man kan förvänta sig, och karaktärerna har fler lager än ond eller god. Skådespelarna gör bra ifrån sig i sina extrema karaktärer, Johnny Depp ger djup och känslighet åt den galna hattmakaren och jag ryser bisarrt nog av välbehag varje gång Helena Bonham Carters enorma huvud vrålar "Off with his head!"

Några små skavanker i logiken dyker upp i mitt bakhuvud medan jag tittar på filmen, men de gör sig inte riktigt hörda bland alla fantastiska färger och former som fyller mina sinnen. Bländverk är en underdrift, ibland glömmer jag av vad som sägs för att jag är upptagen med att stirra på detaljerna i Alices vackra klänningar. Men historien finns där under all fantasiprakt, och sensmoralerna är lika enkla som hjärtevärmande. Våga drömma och fantisera. Ingenting är omöjligt. Var öppen för det som är annorlunda. Ifrågasätt och bryt konventionerna. Och viktigast av allt, innerst inne vill alla, alla bli älskade.

Suck it up

Ibland känner jag att min blogg blir lite väl mycket av ett gnällforum, och det är ju inget roligt att läsa. Så idag ska jag med andra ord bara vara tyst, för det är en sån dag idag.

En rejäl dos verklighetsflykt är precis vad jag behöver, och det är också precis vad som bjuds ikväll då jag ska gå på Alice i Underlandet med Sofia och Karin. Någon fiffig person har kommit på att det skulle ha varit snudd på genialiskt att ha med Lady Gaga i filmen, vem skulle väl höra bättre hemma i Underlandet än hon? Nästan synd att det här inte är den riktiga trailern.


Eclipse trailer

Bättre sent än aldrig. Sent om sider (jämfört med New Moon) har Summit Entertainment äntligen hostat upp en trailer för Eclipse. Är den awesometastic? Nope. Inte alls så mycket action som jag hade hoppats på, och jag gillar inte att har bytt Victoria (Rachelle Lefevre ersattes av Bryce Dallas Howard), men what the heck, det här ska nog bli bra i alla fall. Tyvärr får man vänta till 30 juni på själva filmen, men Robert Pattinson vankas det redan på söndag då jag ska gå på Remember Me med Mia och Emelie. Dessutom ska jag på Alice i Underlandet med Sofia & Co på fredag, bio är lagom helgnöje när man är mitt i tentaplugget.



Allvarligt, tycker nästan att min egen är bättre... Dessutom innehåller den riktiga Victoria.


New day, new tune

Var har White Lies hållit hus hela mitt liv? Den här låten är underbar, lite the Killers-vibbar.


Down

Har precis varit ute och provgått min nya Spotifylista. Mycket potential där, räkna med en hel del bra musik framöver.

Kvällens låt: Hittade två olika versioner, jag föredrar den första, men det var så fina bilder i den andra att jag ville slänga upp den också.




The Bitch is Back

Och då menar jag the Bitch! Julie Cooper från OC dyker upp som Matts mamma när nya avsnitt av the Vampire Diaries börjar sändas i USA den 25 mars. Melinda Clarke, som hon egentligen heter, spelar även här en karaktär med mer egenintressen än modersinstinkter, och återigen visar hon prov på sin smak för yngre män, då hon kommer hooka med ingen mindre än Damon! (Eller ja, tekniskt sett är han väl ett sekel och några decennier äldre än både henne och Luke (hennes lammkött från OC) men det gills inte om man inte åldras.) Hittills i serien har Damon föredragit lättmanipulerade tonårstjejer att leka med, men med Julie Cooper får han nog något att bita i. No pun intended. Heh.

Yep, this is gonna be a-hawesome!


I'm no Gordon Gekko

Okej, så jag var trött igår, enligt mitt sömndiagram som jag får i mobilen på morgonen har jag sovit oavbruten djupsömn i sex timmar (det brukar gå i vågor). Nu ska jag sätta igång med en gruppuppgift i finansiering som jag än så länge inte begriper så mycket av. Å ena sidan är jag glad att jag hoppade på den kursen för att bli lite mer upplyst på den fronten, men å andra sidan är jag nu mer övertygad än någonsin att finansiering inte är min framtida karriär, Jag har helt enkelt ingen Gordon Gekko i mig, lika lite som en Gordon Ramsay eller Gordon Brown. Förhoppningsvis har jag andra talanger i mig än matlagning, politik och skrupulösa börsaffärer. Money never sleeps, but I like to. När tentan är över om två veckor ska jag förhoppningsvis aldrig någonsin mer slita mig i håret över en aktieanalys. (Med detta inte sagt att jag inte kommer rusa till bion för att se Wall Street 2 när den kommer, Michael Douglas och Shia LaBoeuf ska bli en intressant kombination.)


Oscarsvaka

Lite lagom groggy idag efter att ha spenderat hela natten framför teven med tjejkompisar, smoothies, cheesecake och Hollywoods elit. Det är första gången som jag Oscarsvakar och det var tufft där mot slutet, men jag klarade det! Mia och Emelie är veteraner, medan jag och Maria var the Rookies, så vi blev tyvärr utklassade i vinnartippningen, men själv är jag inte ledsen för att Avatars väntade storslam uteblev.

Inledningen var en av höjdpunkterna, ett överraskande Broadwaynummer av Neil Patrick Harris i härlig old school Hollywood Glamour-stil. (Antagligen koreograferat av galans producent Adam Shankman, min favorit i So You Think You Can Dance-juryn.) Ben Stillers insats som prisutdelare för bästa makeup var en annan höjdpunkt, han gjorde nämligen entré i full Avatar-sminkning, komplett med svans och och översättningar från Na'vi-språket. Steve Martin och Alec Baldwin var godkända som galavärdar, oväntat roliga om än lite stela. Bästa talet hölls av Sandra Bullock, som lyckades vara både ödmjuk, rolig och rörande på samma gång.

Dessutom var galan lite historisk, eftersom Katryn Bigelow snuvade sin exmake (James Cameron) på priset för bästa regi, och blev den första kvinnliga regissören i Oscarsgalans historia att kamma hem en guldgubbe. Hon fick den för sin insats med the Hurt Locker, som för övrigt blev galans stora vinnare. Längtar redan till nästa år, strunt samma att jag är en levande död idag, Oscarsvaka är en blivande tradition!

Röda mattan var en kavalkad av vackra klänningar, mycket draperat just as I like it.



Rachel McAdams i klänning med tveksamt mönster men fantastisk modell och skärning.



Nykomlingen Anna Kendrick fick inget pris för bästa biroll (Up in the air) men var söt i sin skira klänning, som tyvärr ser blekare ut på bild än vad den gjordepå teve.



Kristen Stewart presenterade tillsammans med Taylor Lautner galans kanske märkligaste inslag, ett litet skräckfilmsmedley, och var ovanligt sofistikerad i mörkblått. Strategiskt val om hon ville dölja sina älskade Converse under klänningen!



Miley Cyrus klänning kändes ungdomligt fräsch, men hade varit ännu snyggare om hon kunde jobba lite på sin hållning.

Det fanns så många andra lyckade och även mindre lyckade klänningsval jag hade velat lägga upp och kommentera, men mitt Internet är inte på humör ikväll (och själv håller jag på att kollapsa av sömnbrist), så om ni är mer intresserade, kolla gärna in på imdb.com för mer bilder. Här är fler favorittips:

Suzy Amis - James Camerons pyttelilla fru hade en underbar, togaliknande klänning i klarblått, nästintill galaklänningsperfektion med mina mått mätt.

Jennifer Lopez - Skulpterade klänningar var en trend på röda mattan och J.Lo. var den som lyckades bäst i en assymetrisk, ljusrosa skapelse

Sandra Bullock - Såg själv ut som en Oscarsgubbe i sin guldfärgade klänning, men hon bar upp den väl och hade galans glansigaste hår.

Cameron Diaz - Även Cameron kom i guld, en annan av årets trender, och strålade som en riktig Hollywoodstjärna i sin paljettbeströdda Oscar de la Renta.

Okej that's it, jag däckar snart med huvudet i tangentbordet. Nästa år satsar jag nog på live-bloggning under själva galan istället.

Black & Gold

Det är helt otroligt vad kreativ man blir när man försöker fly undan studierna. Helt plötsligt blev jag sjukt intresserad av numerologi och var bara tvungen att utreda några saker som alla har med talet 213 att göra. Det är ett tal som har förföljt mig sedan jag var 11. Under en period såg jag det överallt, det började med att vårt nya telefonnummer började med 213, och sedan dök det upp på alla möjliga ställen. såg det till exempel skrivet som nån slags bygginstruktion på en vägg Carros tvättstuga första gången jag var hemma hos henne, och hon blev sedan en av mina bästa vänner. Nu händer det inte lika ofta men jag ser det alltid som ett tecken. Undrar om något särskilt kommer hända den 21/3, det närmar sig!

Som sagt, detta är alltså något jag har funderat över i flera år, men just idag, dagen innan tentan var jag då tvungen att gå till botten med det hela. Det mest intressanta jag hittade vid en google-sökning var att det är postkoden i downtown Los Angeles. Hm, ska jag till L.A.? Wouldn't mind that.

Nu ska jag försöka släppa numerologin och återgå till plugget. 

Höj volymen, för den här låten är bra! Scen från Fame med en av mina SYTYCD-favoriter från säsong 4, Kherington Payne.


Cool guys don't look at explosions

Men dra på trissor, sexan är verkligen generös och sänder alla tre Bournefilmerna i rad, Supremacy går alltså ikväll och Ultimatum imorrn. Timingen är verkligen perfekt, som sagt gillar jag saker som exploderar efter en hård dags pluggande. Jag utnämner härmed officiellt den här veckan till Action Week.

Uppdatering om myskogrannen, frekvensen av tända lampor och variationen i persiennposition har skjutit i taket sedan jag såg honom. Jag kan bara utgå från att mössmannen är nyinflyttad och att det var den tidigare hyresgästen som var skum. Eventuellt bodde katten där själv, what do I know. Synd, jag kommer att sakna mystiken.

Dagens låt får följa Action Week-temat, uppträdande av Andy Samberg på MTV Movie Awards.


Bourne. Jason Bourne.

Jag blir bortskämd med bra action den här veckan, igår Tomorrow Never Dies och idag The Bourne Identity på sexan. Nån mer än jag som har tänkt på att alla filmagenter verkar ha initialerna JB? James Bond, Jason Bourne, Jack Bauer... Anyhoo, jag älskar verkligen Bournefilmerna, de känns så skitigt realistiska på nåt sätt, och ger mig lust att lära mig 13 språk, springa runt på tågstationer i Europa och börja träna Krav Maga. Eller åtminstone återuppta ju-jutsun, gult bälte för tio år sedan lär jag inte komma långt på i en fight.


Womanizer

Okej, så idag var ännu ett exempel på att allt löser sig även när man är ute i sista minuten, men att det fasen så mycket lättare att vara ute i tid. Skulle skriva 300 ord om en fråga jag inte förstod med hjälp av en bok jag inte hade och redovisa det inför projektgruppen klockan tolv. Done and done. Tur och tidspress, mina viktigaste framgångsfaktorer.

Hemma på snabblunch för tillfället, men nu ska jag flänga tillbaka till ekonomicentrum och gå på föreläsning, sedan hem igen och råplugga. Jag älskar tentaveckor. Really.

Dagens låt:


Rise and whatever

Okej, så jag får skylla mig själv för att jag försvov mig idag (när Xena Krigarprinsessan börjar sändas på teven är det läggdags för väldigt längesen), men jag får även skylla lite på det jäkla ljudet som har hållit på hela natten. Det låter lite som en gräsklippare, vilket inte är helt rimligt, dels eftersom gräsmattan fortfarande är delvis täckt med snö, och dels tvivlar jag på att bovärdarna är så dedikerade att de klipper gräs dygnet runt. Det låter även lite som den gången jag glömde stänga av min rakhyvel och undrade vad i h-e grannarna borrade så för, i ungefär en kvart innan polletten trillade ner. Inte heller sannolikt, för jag har kollat den fyra gånger.

I can just hope for it to end, nu måste jag slänga mig iväg till skolan.

Bond. James Bond.

Har övergett pluggandet för kvällen till förmån för Tomorrow Never Dies, som går på trean. Jag är inte pyroman eller nåt, men inget är mer terapeutiskt efter en stunds intensivt pluggande än att titta på saker som exploderar. Dessutom står jag fast vid att Pierce Brosnan är den bästa James Bond-en (och att Goldeneye är den bästa Bondfilmen). Har aldrig fattat grejen med Sean Connery, och don't even get me started on Daniel Craig.


Fönstret mot gården

Whoa, fick precis en liten chock! I fönstret snett mitt emot mitt eget har jag aldrig sett minsta lampa tänd under mina sex månader här, ännu mindre en levande människa. Däremot har jag sett en katt vid ett par tillfällen och gardinerna växlar mellan fördragna och isärdragna. Men nu stod det helt plötsligt en kille med svart mössa där och stirrade tillbaka när jag tittade ut, med en mobil i handen. Min kvinnliga intuition säger mig genast att han är bankrånare. Katten stämmer dock inte riktigt in på profilbilden. Hm, Bond-skurk? Spännande, to be continued!

Tainted Love

Var dum nog att gå en promenad i spöregnet sent igår kväll istället för att ta hand om tvätten, och kom i säng lite för sent, vilket inte var så smart. Min söndagkväll är nämligen helt avgörande för hur resten av veckan blir. Hade kunnat få till en mer effektiv förmiddag idag, men har i alla fall pluggat lite grann. Känns som att jag ständigt sätter nya utmaningar för min tenta-mojo genom att skjuta upp gränsen för panikplugg lite mer för varje kurs. Ska bli intressant att se om den håller den här gången också, jag gissar att paniken sätter in ikväll runt halv nio-tiden vilket ger mig tre och en halv dag kvar till tentan.

Någon otrevlig nastiness misstänkt lik snö virvlar runt i luften utanför mitt fönster, men det är bättre än regn i alla fall. Den räcker dock inte till för att täcka gräsmattan som jag ser för första gången på ett par månader, blev på riktigt förvånad åt den konstiga gröna färgen på marken. Just det, det var ju gräs där under snön. Det har verkligen varit en vit vinter i år.

Ett kort försvarstal inför dagens låtval: Jag avskyr Marilyn Manson just as much as the next person, slutade skriva till min kanadensiske brevvän när jag var 12 för att han hade avslöjat att ärkepsykopaten var hans största idol. Men dekadensrockiga covers på åttiotalshits är det nya svarta (Anberlins version av Enjoy the Silence går fortfarande varm här hemma) så här är undantaget som bekräftar regeln. (Om ni nyss har ätit eller har för avsikt att göra det inom en snar framtid rekommenderar jag varmt att ni nöjer er med att lyssna på låten med en kudde framför ögonen. This ain't pretty.)


RSS 2.0