Travel wardrobe

24-åringar sitter inte och leker vid datorn när de borde storstäda huset inför kvällens fest. Dammit. Men jag kunde inte låta bli att sätta ihop ett collage som inspiration till min resegarderob i höst. Är helt inne på armygrönt, gråmelerat och utility chic, mycket Balmain och Alexander Wang.


Why I love SYTYCD

Såg på repriserna av So You Think You Can Dance nyss eftersom jag missade dem i veckan, och åh vad jag grät när Alex fick åka hem på grund av sin skada. Han är den som brinner mest för programmet av alla deltagare någonsin, så ofattbart duktig, och så oturförföljd. Hoppas han kommer tillbaka nästa säsong. Sedan började jag gråta igen av den här dansen bara för att den var så vacker. Är alla 24-åringar så här känsliga? Helvete, det här funkar inte. Anyhoo, Travis Wall är min favoritkoreograf för modern dans näst efter Mia Michaels, och säsong 7 har för längesen gått om säsong 6 i minnesvärda nummer och härliga karaktärer. Det är ju så mycket mer än bara dans i SYTYCD, det är tårar, glädje, kärlek, passion, humor, och alla andra känslor man kan tänka sig, det är därför jag älskar det. Och sen är det ju Cat Deeleys fantastiska outfits, alltid klockrena. Älskar att hon brukar köra ett koncept fullt ut från frisyr till skor; etnostil, 40-tal, hippielook, eller favoriten, glittrigt och superglammigt.


B'day girl

Men vad är detta, det brukar ju aaaaalltid vara fint väder på min födelsedag! (Eller så inbillar jag mig det.) Nåja, hur som haver, från och med idag är jag 24, och jag räknar med en hel uppsjö automatiska upgrades som kommer när man fyller 24. Slår vad om att 24-åringar aldrig har beslutsångest, aldrig skjuter upp saker och alltid har koll på sina prioriteringar. Har inte så mycket åldersångest i alla fall, fråga mig nästa år när jag är halvvägs till 30. Som en parentes kan jag tillägga att jag delar min födelsedag med bland andra Emily Brontë, Henry Ford och Arnold Schwarzenegger och att Vanuatu firar sin Independence Day. Det ni.

Känns längesen jag bloggade! Har bland annat hunnit med att vara en sväng i stugan med Madde, det var dåligt väder så vi åkte till Läckö slott och gick guidad tur, mycket kulturellt. Kvällen efter fyllde Sara D år och bjöd på supermysig födelsedagsfika, och hon, jag och Lotta K fortsatte sedan vidare till Strand, där det var bra uppslutning på vänner och bekanta man inte hade sett på ett tag. Igår var vi sedan ett gäng hemma hos Madde och hade mysmiddag, med Stolthet och Fördom till efterrätt.

Idag är lite okonventionell födelsedag eftersom jag har sovit själv i stan, blev sjungen för av familjen via telefon för en stund sen. Har lite ärenden i stan, och sen åker jag ut till stugan för släktkalas. Ikväll blir det middag på Cafe o'Bar med Maria och Carro, för att fira våra past (Carro), present (jag) och future (Maria) birthdays på samma gång. Sen blir det partyparty imorrn, så let's dance in style, let's dance for a while, och framför allt, let's be forever young.


Eclipse

Betyg: 4/5

Edward: Bella, would you please stop trying to take your clothes off?
Bella: Do you want to do that part?

Det börjar dra ihop sig i Forks. Eclipse är filmen då Bella reder ut sina känslor för Jacob, förhandlar sig fram till en kompromiss kring vampyrförvandling, äktenskap och sex i sitt förhållande med den kyske Edward, samt då alla lösa bitar läggs på plats inför den sista installationen i Twilight-sagan, Breaking Dawn. Samtidigt ska det dessutom fajtas mot nyfödda vampyrer, skapade av den hämndlystna Victoria. 

Eclipse är på många sätt en skickligt utförd film. Den följer boken oklanderligt, en trend som har ökat för varje film i serien. Självklart görs det av rädsla för att reta upp fansen, förståeligt då pressen har ökat sedan Twilight kom, men samtidigt är det lite synd. För fortfarande är Twilight den bästa av de tre. Catherine Hardwicke var på många sätt både modigare i sin regi, och hade bättre förståelse för känslan i serien, än sina efterföljare Chris Weitz (New Moon) och David Slade (Eclipse). Hennes film var enklare, med mycket mindre avancerade specialeffekter, men hon lyckades fullständigt med helhetsintrycket, särskilt detaljer i styling och miljö, som det har gått utför med sedan dess.  



Det är frustrerande att se någon göra fel, när de redan har ett facit i handen. Färgsättningen i Twilight gick i kalla blåtoner, och skapade en miljö där familjen Cullens bleka ansikten matchade omgivningen perfekt. Det var deras värld. Särskilt Edward var som stigen rakt ifrån boksidorna, iskall, farlig och dödligt vacker. En vampyr helt enkelt. New Moon gavs en mycket varmare färgskala, där vargarna såg mer hemmahörande ut, och vampyrerna mest såg ut som dudes with make-up. Esme och Jasper, båda så vackra i Twilight, såg rent av förskräckliga ut, och Edwards läppstiftsnyans var ungefär samma som Scarlett Johanson brukar ha på premiärer. Eclipse är en kompromiss, och ett uppsving från New Moon, men når inte samma höjder som Twilight. I gengäld ser dock Forks mer ut som en verklig plats, och när vi ändå är inne på visuell trovärdighet ska specialeffektsteamet ha en eloge, för jag glömmer hela tiden bort att vargarna inte är verkliga.

Skådespelarnas insatser är beundransvärda på många håll och flera av dem har verkligen hittat hem i sina roller. Kristen Stewart gör sin bästa Bella någonsin, och Taylor Lautner imponerar stort med ett brett känsloregister som den frustrerat förälskade Jacob. Även familjen Cullen sitter som en smäck. Rachel Greene är Alice. Kellan Lutz är Emmett. Peter Facinelli är Carlisle, och Jackson Rathborne är het. Förlåt, är Jasper, menar jag. Jasper har alltid varit min favorit-Cullen efter Edward, och det är kul att han får mer utrymme i Eclipse. Allra mest, precis som i New Moon, briljerar Billy Burke som Bellas tystlåtne, tafatta pappa Charlie. Han jobbar med hårfina nyanser i sitt agerande, och väcker både skratt och hjärtskärande sympatier. 



Då återstår bara att utvärdera protagonisten och antagonisten. Låt oss börja med den senare. Bryce Dallas Howard tog över rollen som Victoria efter att Rachelle Lefevre fick sparken, självklart en otacksam uppgift då jämförelserna kommer som ett brev på posten. Lefevre var mer kattlikt fierce i rollen, medan Howard har tagit vara på det spelat flickaktiga sätt Victoria ofta beskrivs med i boken. I slutändan handlar det mest om att utseendet är "fel", och att det hade varit mindre distraherande att hålla sig till en och samma person.

Edward då? Boken Eclipse är kontroversiell i och med att Edward beter sig rätt så kontrollerande mot Bella i början, delvis av rädsla för hennes säkerhet, men delvis också av svartsjuka mot Jacob. Detta har tonats ner rejält i filmen, och resultatet blir istället att Edward framstår som en lite mjäkig, jealous, whiny boyfriend. Kemin mellan honom och Bella är tunn (trots ett par hångelsekvenser här och var) och han håller sig mest i bakgrunden medan Bella reder ut sina känslor för Jacob. Agerandet håller, men rollen är... lite tråkig. There, I said it. Jag har ytligare klagomål också. Visst är Robert Pattinson snygg som attan, men det här är Edward "to beautiful to even look at" Cullen vi pratar om. Det är inte Pattinsons fel, som sagt, vi vet ju att med rätt styling är han en perfekt Edward, men det är något som inte stämmer helt i Eclipse, som jag inte riktigt kan sätta fingret på.



Att det ska vara så sabla svårt att fatta sig kort i Twilight-recensionerna, den för New Moon var nog minst lika lång. Okej, om vi skulle ta och runda av på ett mer tekniskt plan. David Slade gillar uppenbarligen att jobba med närbilder, vilket blir extra påträngande på en stor bioduk. Vid åtminstone ett tillfälle går det så långt att man tappar rumsperspektivet och inte riktigt vet vilka som är med i scenen. Det är antagligen ett grepp som ska skapa intimitet, men borde ha använts mer sparsamt. (Särskilt då Pattinson börjat få någon rynka i pannan, vilket är helt okej bortsett från att det är lite störande då vampyrer naturligtvis inte åldras.)

Men trots all kritik jag har slängt ur mig ovan finns så klart de uppenbara fördelarna med Eclipse. Det är en Twilight-film, jag är ett fan, och två timmar i biosalongen kändes som tre kvart. Jag vill understryka att helheten är med beröm godkänd, trots att detaljerna diffar då och då. Jag var lyrisk över New Moon för ett halvår sedan, och den här är bättre, bara det att jag är lite coolare på Twilight-fronten nu för tiden. Eclipse är min favoritbok i serien, mitt intresse för den tvådelade Breaking Dawn som kommer nästa år är lite svalare, bortsett från att det blir intressant att se hur Bill Condon ska lyckas få ner åldersgränsen under 18 år. You read it, you know what I mean...


Respepp

Har precis kommit hem från tandläkaren, lagade ett hål och har därmed egentligen rätt att tycka synd om mig själv och göra precis vad jag känner för hela dagen. Tyvärr har jag inte tid med det efter som jag har ett par tusen grejer att ta tag i, sånt där superduperskoj som städa och betala räkningar till exempel. Men ett par timmars egosympati tänker jag i alla fall unna mig, ska se om Eclipse och skriva recension, basta.

Igår var en härlig dag i Göteborg, sov ju över hos Maria efter bion, och till skillnad från henne behövde jag inte släpa mig upp vid sex för att åka och jobba. Tog därför igen all sömn jag hade missat under lördagens festande, och gick sedan en lagom liten sväng på stan innan vi mötte upp igen för en fika med Mikaela, vår reskompis i höst. Jättetrevligt att äntligen träffa henne och det kändes toppen med en gång, vi tre kommer att få en kanonresa, det känner jag på mig!

Nu får ni ursäkta mig, jag ska göra seriös research inför en mycket viktig recension. Life's hard all around, isn't it?

Total Eclipse of the heart?

Då har man sett Eclipse då! Den var bra, och följde boken punktligare än de första två. Är inte helt svept av fötterna som back in the days, vilket känns lite tråkigt, men säkert bättre för min mentala hälsa. Recension kommer, men imorrn ska jag utforska Göteborg på egen hand medan Maria jobbar, och sen blir det fika med reskompisen Mikaela. Ska bli kul att äntligen träffa henne! Men nu är det ta mig tusan läggdags, för snart däckar jag med huvudet på tangentbordet.


Cats and dogs and freakin' polar bears

Men helvete vad det regnar! Man skulle ju kunna tro att man är i... Ja, Forks. Så passande just idag. Är helt genomblöt, i valet mellan att möta svältdöden här hemma, eller ge mig ut i regnet och handla (och riskera drunkningsdöden istället), valde jag det senare. Tur att jag ska spendera återstodet av dagen på ett tåg och i en biosalong.

Dagens låt känns som ett givet val. River flows in you har egentligen inget med Twilight att göra, men den var en populär kandidat till att bli Bellas Lullaby, som beskrivs i boken. Den här technoversionen (I know, men den är faktiskt jättebra) är däremot definitivt Twilight-inspirerad, för jag antar att det inte är en slump att artisten kallar sig Jasper Forks...


T minus 8,5 hours

Herregud, det blev en riktigt kul och galen utekväll med tjejerna igår. Först var vi ett gäng hemma hos Sara och grillade, hur mysigt som helst. Tydligen är Tempo the place to be när man ska köpa grillkött, vilket hade undgått mig och Maria fram tills igår, men efter gårdagens chilikotlett är jag också frälst. 

Relativt tidigt gick vi till Stadt, där det var Allsångskväll. Det var två lag som tävlade mot varandra, vi hoppade in i det ena och skrålade så klart på för fulla muggar, Sara blev till och med vice lagkapten. Medelåldern var nog runt fyrtio, men stämningen var på topp och tack och lov var det roligare sånger än det brukar vara på Skansen. Åh, och vi vann!

När allsången var slut var planen att ta en stämpel för att kunna gå in gratis senare, men jesus vilket liv det blev om det där. Lotta hade ringt under dagen och hört att man kunde få stämpel redan vid nio, men vakten vägrade, och påstod att man inte kunde få stämpel före elva. Efter många om och men (och trots att jag och mitt värdelösa pokerface blandade oss i och påstod att vi tagit oss in till stan "ända från Rackeby") så gav han till sist med sig och vi fick våra stämplar! Yay, epic win! Stadt har i princip monopol på utelivet i Lidköping, och tar ockerpriser för inträdet, så det var verkligen en härlig seger.

Det blev mellanfest hos Maria J, med rosé, Edward Maya och en lång diskussion i mitt favoritämne, film. När grannarna började klaga drog vi tillbaka till Stadt, glada i hågen med våra stämplar, och sprang mellan dansgolven för att hitta de bästa låtarna. Fick även öva på min tyska, vilket inte alls gick bra eftersom den i princip är begränsad till: ewig leben ewig lieben, mittwoch, aschloch, av vilket det sista är en förolämpning.

Anyhoo, det blev sent, så jag är lite trött idag. Måste försöka sova nån timma, för vid fem åker jag och Maria till Gbg för att möta upp Elin och gå på Eclipse, och jag vill verkligen inte riskera att somna mitt i filmen!


T minus 35 hours

Ni vet den där rullistan som kommer upp ibland när man skriver in sin mailadress, med alla adresser som tidigare har använts? Jo, vid något tillfälle har något loggat in på vår dator med adressen gud@hotmail.com. Hmmm...

Igår var det girls night in med Madde, Sara D, Maria L och Maria J, det blev traditionella tjejkvälls-tacos med gino till efterrätt, och vi planerade hej vilt för resten av sommaren. Först och främst ska vi i alla fall ses för systemet-dejt och fika på Henry's vid 12, och sedan blir det grillning hos Sara samt utgång ikväll.

Strulade runt med min mobil igår och råkade ställa bak klockan en timme. Av någon anledning var den inställd på tidzonen för Lagos, Nigeria. Ytterst märkligt. Så jag gick upp en timme för tidigt imorse och är följaktligen lite bitter, men hann i alla fall köra Battlefield-dansen ett par gånger extra.

Pepp, pepp för Eclipse imorgon, laddar med repris av New Moon. Eller ja, hinner inte se filmen, men snabbversionen av the Hillywood Show får duga.

 


Battlefield

Idag är det dassgrått väder i Lidköping och jag har haft en sån där härlig, jag-är-ledig-jag-gör-vad-tusan-jag-vill-dag. För tillfället håller jag på och försöker uppdatera min iPhone till 4.0 (hundra år efter alla andra), men det verkar gå sådär halvbra, är inne på andra försöket. Vet inte exakt vad 4.0 innebär, men drömmen är ju att kunna ha igång Spotify samtidigt som jag kollar Facebook eller spelar Angry Birds. Herregud, ni kommer aldrig se mig utan hörlurar igen.

Dagen har även ägnats åt glädjetjut då jag upptäckte att jag inte hade råkat slänga mina avsnitt av the Vampire Diaries vilket jag har trott i några månader, utan bara råkat spara dem under det anonyma "Season 1". Självklart blev det lite Damon Salvatore till frukosten, en måltid som bestod av överbliven kycklingkebabsallad från jobbet igår. (Vi brukar beställa mat på torsdagkvällarna.) Lunchen var lika okonventionell, åt jordgubbar med grädde och kollade på Mission Impossible 2. (Parentes; satte jordgubbarna i vrångstrupen när jag upptäckte ett skrämmande bekant ansikte i filmen, nämligen Ethan!! Nej inte Ethan Hunt, jag menar Creepy Ethan från Lost! Och när jag kollade upp honom visade det sig att han i verkligheten heter William Mapother och är kusin till Tom Cruise. Whaddoyaknow. Fortfarande läskig.)

Men tro inte att jag har degat i tv-soffan hela dagen, nej nej. Har även passat på att träna in dansen här nedan, med två av mina favoritdansare från säsong fem, Jeanine (säsongsvinnare) och Brandon. Den gick över förväntan väl att lära sig, det är några hopp jag har problem med bara, plus att utrymmet på kontoret (har bara stationärt Internet här) är ytterst begränsat. Älskar danser med lite aggression i, det är befriande.


Sometimes my mind plays tricks on me

Sista dagen på jobbet är avklarad! Eller ja, har två söndagar kvar, men jag räknar inte riktigt dem. De här veckorna har bara rusat förbi, jag trivs faktiskt väldigt bra på Fazer. Fast samtidigt är jag glad att komma ut ur fabriken, man blir lite knäpp av att vara i en så begränsad miljö under en längre tid. Särskilt då många arbetsmoment inte kräver så mycket tankeverksamhet, och hjärnan får fritt spelrum att sysselsätta sig bäst den vill. Då får man en del konstiga idéer. Jag kallar det för Fazersyndromet, det drabbar mig varje sommar. Dessutom är jag överjävligt trött på Mix Megapol, särskilt alla stereotypa Idol-killar som kryllar i radion med sina käcka slagdängor, det borde vara skottpengar på dem ibland blir man lite trött på dem. Hör jag Oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-o-verdrive en gång till får jag psykbryt.

ANYhoo, idag var jag och Maria på förmiddagspromenad i Råda. Vi lyckades gå fel två gånger och nästan trampa på en huggorm. All in all; har gått mer lyckade promenader. Men det var lika trevligt för det. Har nu en kul helg färdigplanerad, grillning imorrn, utgång på lördag, och på söndag ska vi till Göteborg för att se ecliiiiiiiipse! Förlåt, har ett litet twihard-återfall så här dagarna innan filmen. It'll be over very soon. (I hope.)

Dagens låt, för alla oss melodramatic fools som är neurotic to the bone, no doubt about it. Det är skrämmande hur mycket jag känner igen mig själv i den här texten ibland...


Zumba!

Har tydligen helt missat nya aerobicsflugan zumba, vilket jag insåg när tv-shop började på sexan vid tretiden inatt. Var uppe way past my bedtime, först de två sista avsnitten av Lost på fyran, sen väntade jag ut en stört jobbig huvudvärk, och sen blev jag ju danssugen efter det. Kvart i fyra fick jag bestämma mig för att det var nog och gick och duschade. Var livrädd för att strömmen skulle gå, vår dusch ligger i källaren, men det gick bra. Natt-workout kanske är den nya grejen, åtminstone om man har musik som är så här bra: (Riktiga videon finns här.)


Making movie history

Oroa er inte, jag vet att det har varit mycket Tom Cruise de senaste dagarna, men jag mår bra, det är en högst tillfällig fas. Men älskar den här scenen från Risky Business, så underbart klassisk. Och nyligen släpptes exklusivt material som visar hur det gick till bakom kulisserna när den spelades in. Ja, sort of. Självklart var det Les Grossman som producerade...




Oh. Em. Gee.

Are you KIDDING me?! Okej, det gick inte att bädda in den här videon i bloggen, men om ni är det minsta lilla intresserade av dans över huvud taget, se för tusan det här! Helt sjukt bra!

Den dansen var en kanonavslutning på en i övrigt väldigt bra dag, först trevlig fika med Karin, sen hann jag luncha med familjen som var hemma en sväng, och sedan gick jobbet ovanligt fort på kvällen. Kände mig asball när jag lyckades rädda en situation i Atmos precis innan jag skulle gå hem. (Okej, med lite assistans, men i alla fall.) Ska inte tråka ut er med detaljer. Det räcker att ni vet att jag är grym.

Är så pepp att jag känner för att dansa någon timma innan jag går och lägger mig, men det är nog ingen bra idé. Grannar, musik, et cetera... Aw hell, en liten stund bara =) Vilken låt kan göra den här kvällen rättvisa? Hmm, skulle säga Neutron Star Collision, men jag la ju upp den nyss. Vet ni, hitta en låt ni själva älskar och lyssna på den på högsta volym ett par gånger. Så blir alla nöjda och glada.

We will be victorius

Är det bara jag, eller känns det när man är hos tandläkaren alltid som att de tippar stolen lite, lite för långt bakåt så att man måste hålla i sig för att inte glida av med huvudet först? Det kanske bara är jag. Tandläkarbesök imorse visade att jag hade ett hål tyvärr, men tydligen var det ganska stort redan förra gången, och några andra små hade försvunnit, så jag är ändå rätt så nöjd. Ska fira med knäckäpplen och sura bumlingar.

Kvällsskiftet den här veckan innebär softa förmiddagar, ska nog ta Hugo (for the record, det är mammas bil, ingen nyinskaffad hund eller så) upp till Råda för en promenix i solskenet. Men först frukost framför Mission Impossible 3, fick lite abstinens efter Knight and Day. (Nej för sjutton inte hela filmen, bara medan jag äter.)

Dagens låt, det var ju bara en liten teaser med i trailern igår, här är the whole shabang. Blir jättesugen på att göra uppror mot något av den här låten, måste bara komma på mot vad.


Muse-ic

Okej, jag älskade filmen, men trailern? Som självutnämnd trailerexpert ger jag den FEM av fem toast, och nåt geni har ju lagt in Muse som musik! Awesomesauce.


Nice suplice

Fem minuter är aldrig så långa som när man ska gå hem för dagen och blir avbytt för sent. Har jobbat halv nio till (fem över) fem på jobbiga ettan, och är helt slut. Dessutom har det varit dålig stämning mellan mig och kartongmaskinen. Vi kommer inte alls överens.

Blev på lite bättre humör när jag kom hem och kollade upp kvällens tv-tablå. På trean vid nio går en film som heter The Stranger Inside, med Jodie Foster i huvudrollen. Med i rollistan fanns även Nicky Katt (från Boston Public), och det som fick mig att reagera; Naveen Andrews, aka Sayid från Lost! Yay, älskar honom! Har till och med övervägt att ta mig igenom mastodontdramat Den Engelske Patienten - där Voldemort spelar den romantiska huvudrollen, vilket inte är okej nånstans - bara för att Naveen är med i en biroll. Aw Sayid, how I miss thee and thy necksnapping ways.

Dagens youtubeklipp är en riktig pärla, seriöst, det här måste ni se. Det är Boyzones första framträdande, och det är... Ja, jag saknar faktiskt ord. Det är ingen sång, utan bara nåt slags, eh, ja jag antar att det ska föreställa dans, men helt utan koreografi (hoppas jag, verkligen, för annars är det dags för koreografen att sluta dricka), och kläderna... Oh my goodness. Ronan Keating (i kepsen) kommer väl undan med hedern någorlunda i behåll, men kolla in hängselbyxekillen. Som sagt, jag saknar ord. (Men jag utgår från att han numera lever under falsk identitet i Timbuktu.)


Knight and Day

Betyg: 4/5

Ray: They'll tell you I'm mentally unstable and violent and dangerous and it will all sound very convincing. 
June: I'm already convinced.

Oh man, den här filmen är exactly my cup o'tea. Medan många andra (mer normala? I dunno) tjejer smälter framför Dagboken och PS I Love You, är det filmer som Knight and Day som får mig att tindra lyckligt med ögonen. Hellre action och äventyr än kyssar i regnet, m'kay? Visserligen är det här bara en ganska fånig light-version av Mission Impossible, och en fyra i betyg är inte rimligt någonstans, men jag hade kul hela tiden jag såg den, och det är vad jag grundade beslutet på. Min blogg, jag bestämmer.

När Tom Cruise inte är upptagen med att hoppa i Oprahs soffa, eller promota en religion som skapades av en science fiction-författare, är han fortfarande en läskigt karismatisk skådespelare. I Knight and Day spelar han charmige agenten Ray, som alltid har läget under kontroll och det med ett leende på läpparna. Tänk Ethan Hunt på lyckopiller. Ray har lyckats få en viktig och hett eftertraktad pryl kallad zefyren i sin ägo. Varför den är viktig är inte viktigt, det viktiga är att den är viktig, vilket innebär att en massa andra människor gör allt för att komma över den. Men när bilmekanikern och blivande brudtärnan June (Cameron Diaz) råkar korsa Rays väg blir även hon en måltavla, och tillsammans måste de fly från diverse bad guys i coola actionscener med ungefär samma trovärdighet som Donatella Versaces hårfärg.

Knight and Day är en lättsam, fartfull och totalt osannolik actionkomedi i rakt nedstigande led från filmer som Den Vilda Jakten på Stenen och Mr & Mrs Smith. (Okej, jag snodde de jämförelserna från Moviezine, men de är så sanna att de tål att upprepas.) Filmen är långt ifrån en biosuccé, och många anser att Tom Cruises alltmer fläckade rykte ligger bakom de vikande publiksiffrorna. Det är synd, för trots bristen på trovärdighet är Knight and Day en typisk sommaraction med glatt humör och hög potential. Diaz gör sin vanliga roll som bubblig och energisk, och kemin mellan henne och Cruise är mer lekfull än passionerad, vilket passar filmen bra. Visst blir det lite cheesy i en del scener, särskilt mot slutet, men man har fått sig tillräckligt till livs av både action och komedi i första halvan för att ha överseende med detta.

Något annat än en popcornrulle bör man inte förvänta sig, men är det det man söker har man hittat rätt. Leave your brain at the door, sit back, relax and enjoy the ride. Om inte annat duger det i väntan på Mission Impossible 4.


C'est le week-end

Min franska har blivit fruktansvärt dålig. Stavas weekend verkligen med bindestreck? Ah, whatever. Det är helg, hade "lyxtiden" 6-13 idag på Fazer, och kunde skratta och peka åt alla andra som skulle vara kvar minst en halvtimma till. Dessutom fick jag vara vid en linje hela dagen och slapp städningen. All in all, good day.

Och så ska det fortsätta, om ett par timmar ska jag plocka upp Maria och Madde för tjejhelg i Marias stuga, det ska grillas, drickas rosé, och snackas skit. (Inte om folk, för såna är vi inte, bara i största allmänhet. Det kanske är ett västgötskt uttryck när jag tänker efter, när man använder det i ett annat sammanhang än i betydelsen att tala illa om någon? Min västgötska har eskalerat sen jag kom hem, håller på att bita av mig tungan varje gång jag råkar avsluta en mening med det typiska "älle?". Det gör jag väl aldrig i Lund, älle? Oh crap. Nej, nu lägger vi ner den här parentesen.)

Den här videon är sååå dum, men ändå rolig. Vad skulle krävas av en film för att skapa exakt samma reaktioner hos killar, som Twilight frammanar hos tjejer? Duh, boobs and lesbians så klart. Väldigt sofistikerat. Men plötsligt är rollerna helt och hållet ombytta, in i minsta detalj. Killens reaktion vid 1.36-1.42 är klockren. (Kolla flickvännens min. Hee.)


Perfectly sunshiny

Idag är det un-der-bart väder i Lidköping, inte den där kvava, tryckande hettan som har varit i ett par dagar. Har lite skrufs att fixa med här hemma, men hoppas hinna min favoritpromenad i Rådaskogen innan jag ska fixa till mig för after work på Strand. Får passa på när jag har bilen, Råda ligger ute i bushen. No offense mot eventuella Rådabor.

Dagens låt; Credfaktor noll (inte för att det brukar hindra mig), men härliga sommarkänslor! En av de bättre sommarplågorna genom åren.


Summer nights

Väldans vad gott om tid jag fick den här morgonen! Märkligt. Hade en jättemysig kväll igår, det var för fint väder för film, så vi satt under seglet på Marias uteplats och drack te i den ljumma sommarvärmen istället. Ikväll blir det after work med Lina & Co, men det får bli lugnt, för jag förlorade min "sovmorgon". Blev ombedd att börja sex som vanligt, istället för halv sju som jag hade blivit schemalagd den här veckan. Suck, yes boss.

A walk down Memory Lane

Åh vilken bullshit det är att jag är för trött för att hitta på saker när jag kommer hem från jobbet, det är ju precis vad jag behöver för att få ny energi. Idag har jag varit och fikat med Lina, barndomsvän sedan de glada dagar då hon brukade sno min napp, och dessutom au pair-kollega från min familj i Genève. Tyvärr var vi inte där samtidigt, utan hon tog vid när jag slutade, men oj, vad vi förlorade oss i minnen av vår familj och våra au pair-liv. Så mycket att vi inte riktigt märkte att klockan passerade sex och att caféet stängde. Whoopsiedaisy.

Svängde förbi Willy:s för att handla på vägen hem. Det brukar ju sägas att man inte ska handla när man är hungrig, men jag har precis uppfunnit hardcore-varianten: Handla kissnödig. Då snackar vi verkligen all business, det tog mig max tre minuter och jag kom ut med exakt det jag skulle ha och inget annat. Effektivitet på högsta nivå.

Ikväll blir det filmkväll med bland andra Maria och Madelene, och innan dess ska här lagas matlåda.

Dagens låt; äntligen börjar planerna konkretiseras för biobesök till Eclipse (okej, jag börjar bli riktigt sugen på att se den nu), och här är ännu ett smakprov från soundtracket. Inte i samma klass som Neutron Star Collision, but still pretty darn good.


Official wuss

Hemma igen efter en tripp till Skövde. Hade tänkt att shoppa lite, men jag var inte in the mood, så jag fördrev mest tiden med att strosa runt tills vaccinationsmottagningen öppnade. Där gick det sedan både bra och dåligt. På plussidan; jag kunde fylla på min Twinrix-dos från 2006 och slapp ta om alla från början. Yay! På minussidan, I kind of passed out. Awkward. Jag är officiellt en mes. Nån ska ju vara det.

Fotbolls-VM är över och jag kollade nästan på finalen (i reklampauserna till Stolthet och Fördom, åh Mr Darcy...). Uruguay-Tyskland var en mycket bättre match, men mest fascinerad är jag av orakel-bläckfisken Paul, som tippade rätt vinnare i åtta av åtta matcher i slutspelet. Creepy. Jag har ju sagt att bläckfickar egentligen är supersmarta aliens som bara väntar på rätt tillfälle att ta över världen. Kom ihåg var ni läste det först, jag älskar att säga "vad var det jag sa". Videorna finns på youtube, men jag tänker inte länka. Official wuss med bläckfiskfobi, remember? Jag försökte kolla men det gick inte så bra. Äckelpäckeldjur.

Vi byter ämne. Har nyss upptäckt "How it should have ended", räddningen för alla som blir besvikna på slutet i filmer och teveserier. De här två är de roligaste:




Where's the sun?

Idag är det mulet i Lidköping, men det gör inget för jag har tagit lång sovmorgon och ska snart iväg till jobbet. Märkligt nog verkar jag bli tröttare av att jobba kväll än att jobba morgon, är som en trasdocka när jag vaknar och orkar ingenting. Fast igår var å andra sidan rena träningspasset, spring hela dagen. Idag är sista dagen innan helgen som tur är, yay!

Och jag följer upp med ännu ett yay, tvshack.net har helt enkelt bytt namn till tvshack.cc och ser i övrigt ut precis som innan. Hmm, om jag skulle börja med någon ny tv-serie? Har missat en hel massa säsonger av 24... Oh, apropå bra action, såg Die Hard på TV4 Film igår, en riktig klassiker. Alan Rickman är verkligen en av mina favoritskådespelare, bästa filmskurken som finns. Hans Gruber, Sheriffen av Nottingham, Severus freakin' Snape... Ojämförbar.

Nu ska jag laga lite tacopaj, är alltid ute i sista minuten med lunchlådan, och det börjar bli pinsamt att ha med omelett varje dag. Är ju inte direkt Top Chef-material, men igår kände jag mig faktiskt riktigt huslig. Var sugen på biosnacks till filmen, men i Lidköping är allt stängt efter 22.00, så jag rostade egna mandlar. Här är receptet:

Rostade mandlar à la Anna:
 - Sätt ugnen på 200 grader.
 - Häll en påse mandlar (eller andra nötter, pecannötter är gott!) på en plåt.
 - Ringla över olivolja och rufsa runt mandlarna så att alla blir kladdiga.
 - Salta så mycket att det börjar kännas som att man ska bli saltförgiftad. Ta sedan lika mycket till. (Tro mig, det blir ingen smak annars.)
 - Krydda med cayennepeppar. Den mängd som kommer ut när locket ramlar av är lagom. Rufsa runt igen så att kryddan blir jämnt fördelad.
 - In i ugnen i cirka 10-15 minuter.
 - Häll upp på en tallrik med hushållspapper och låt oljan rinna av.
 - Salta lite till.
 - Låt svalna eller face the consequences (brännblåsor på tungan).
 - Avnjut till en bra actionfilm. (Till komedier ska man ha lösgodis och till romantiska filmer choklad. Popcorn funkar till allt.)

Getting a little alzy-heimer

Vad i helskotta är det med mig den här veckan? Virrig är bara förnamnet, och det är inget ovanligt i sig, men herregud. Jag har:

 - Missat en jätteviktig födelsedag för att jag inte har koll på datumen. Förlåt igen Carro, I'll make it up to you!

 - Upptäckt att en orkidé jag har vattnat i ett par veckor är gjord av plast. Jajamen, en härlig pöl i botten på krukan.

 - Av en slump upptäckt en färdig maskin tvätt som jag hade glömt att jag hade startat dagen innan.

 - Glömt att stämpla in på jobbet och kommit på det en minut innan passet skulle börja. Phew.

Vart ska det här sluta?! Herregud. Nu ska jag försöka peta i mig lite lunch, har ätit mig mätt på jordgubbar men jag behöver mer energi om jag ska orka hela kvällen på jobbet. Igår var det kaos överallt, jag ber till de heliga brödgudarna att de inte utsätter mig för en sån kväll igen.

Nykapad

Åh just det, det måste jag ju nämna, är nyklippt, och det var ingen mindre än mamma som stod för saxandet. Efter en luggincident kvällen före skolavslutningen i åttan (major trauma) har hon haft besöksförbud i mitt hår, men nu har hon lyckats få det upphävt med råge. Är jättenöjd, tack mamma!

Romeo and Juliet

Nämen, Spotify shufflade vidare efter Walk of Life och började spela något som lät bekant. Inte visste jag att mysiga the Killers-låten Romeo and Juliet var en Dire Straits-cover! Och originalet är ju överlägset bättre, särskilt den här live-inspelningen från 1983.


Walk of life

Vaknade märkligt tidigt imorse, mitt i en halvobehaglig dröm om att jag och Keira Knightely var barnflickor i ett stort hus på typ Madicken-tiden, och var tvungna att skydda våra kiddies mot en skum man som strök runt i huset. Vilket vi gjorde genom att kasta köttbullar på honom. Jorå. Precis när jag fick in en fullträff i pannan på honom vaknade jag. Har vi en drömtydare in da house?

Sedan dess har jag hunnit ringa adressändring för att kolla vad i tusan de håller på med, (Cecilia ska få en fin present för att hon har gjort manuell eftersändning från Lund åt mig sedan jag åkte hem), samt ringt till vaccinationsmottagningen. Har skjutit upp det in i det längsta, men fick eld i baken när jag fick höra att det var lite bråttom om jag skulle hinna med Twinrixen innan resan. J***a skit att jag glömde fylla på den tredje dosen sist jag var ute i världen. Usch, jag hatar sprutor. (Fast vem gör inte det.)

Vid två är det jobbdags igen. Det är en helt annan stämning när man jobbar kväll, lite lugnare, lite flummigare - och lite segare. Men jag gillar det, som omväxling i alla fall. Dessutom hade jag tur nog att få riktigt bra folk i kvällsskiftet, det gör hela skillnaden. Största nackdelen ikväll är att jag måste ta mig hem med blixtens hastighet om jag ska hinna till SYTYCD. Är tveksam till det nya konceptet i år (med återvändande dansare från tidigare säsonger), men I will give them the benefit of doubt innan jag bestämmer mig för att inte gilla det. 

In other news, tvshack.net har stängts ner, min trogna älskade bäste-streamingsida som alltid fanns där för mig när jag behövde den. Rest in peace, you are dearly missed.

Min Gaga-feber håller i sig, men man måste ju blanda upp lite. Med Dire Straits till exempel.

 


Don't call my name, don't call my name

Har haft en ovanligt långtråkig dag på jobbet, underbart att det är helg. Eller ja, sort of, jag jobbar på söndag. Men nu ska jag ut i stugan och njuta av lovely sommarväder, riktig värmebölja här idag! Jag ser också fram emot att sova i gäststugan inatt, vet inte om jag har nämnt det, men vår gäststuga är ett magiskt sovparadis där man sover som en prinsessa. (Och inte sällan till tolv-ett nånting.) Måste vara sjukt bra feng shui eller nåt. Temperaturen är perfekt, till skillnad från mitt rum i stan som är för varmt för att somna och för kallt för att vakna i. Kommer antagligen sova mig igenom hela lördagen för att ta igen all sömnskuld jag har samlat på mig under veckan.

Det enda som har lyst upp min sega jobbtillvaro idag (japp, idag var det så illa att jag hade radion på hela tiden) är de sporadiska Lady Gaga-låtarna som dyker upp då och då. Senaste hiten Alejandro är inte min favorit-Gaga, men den är ändå väldigt bra. Videon är extremast hittills, och verkar flirta med Madonna à la åttiotal.


RSS 2.0