Some say the world will end in fire...

Uppdatering: Har gjort om videon lite grann, det var några småfel i klippningen, plus att jag ville ha lite mer tempo och action =) Har bytt ut klippet mot den nya versionen:

Okej, så jag vet redan att jag är knäpp, jag väntar på att det ska gå över... Men under tiden kan jag ju lägga upp anledningen till att jag gick och la mig vid fyra i natt. Ibland tror jag att jag har missat mitt kall här i livet, det är ju inte som att jag glömmer tid och rum när jag sitter och pluggar ekonomi. Här är mitt första försök till en trailer, har försökt pussla ihop scener från Eclipse med hjälp av klipp från Twilight och New Moon. Svårt men kul!


Enough already

Snökaos i Lund. Igen. Lovely.

Imorrn har jag en presentation av ett case i finansieringen och ett lååååångt seminarium, men sen är det helg! Dubbelhelg dessutom, fest hos Sofia W och Lisa på fredag, och sedan hos en vän till Sofia L och Karin på lördag, yei! Men det gäller att inte festa alltför hårt, så att man slipper känna igen sig i dagen-efter-versionen av I Gotta Feeling :-p



Uppdatering: Se videon här istället.

The Runaways

Har precis beställt en ny badrumshylla på ikea, förutom det har jag gett upp hoppet om att göra något konstruktivt den här helgen. Jättetrevlig fest hos Madde och Lena igår, bortsett från att jag och Ida skrämde upp varandra så mycket med vandringssägner på bussen hem att jag var tvungen att kolla så att det inte låg ett förrymt psycho under sängen när jag kom hem. Beväpnade mig för säkerhets skull med ett 15 cm långt skohorn i lättmetall, be mig inte förklara logiken bakom det. Det kändes bra att hålla i nåt. Behövde inte använda det som tur var.

För att helt byta spår, det senaste typ året har min musiksmak i smyg liksom glidit mot det rockigare, särskilt sjuttio- och åttiotalsrock som Rolling Stones, Kiss och David Bowie. Därför ser jag verkligen fram emot filmen the Runaways som kommer i mars, som handlar om bandet med samma namn, med Joan Jett och Cherie Currie. Har inte lyssnat så mycket på just the Runaways, men jag älskar Joan Jett and the Blackhearts, så det ska bli jättekul att se filmen och trailern ser härligt rock n' roll ut!




Originalet: inte helt olikt Kristen!


Bad, bad student

Jag är en dålig människa. Hade gjort en lång lista på vad jag skulle plugga idag, med början klockan nio. Men så här har min dag istället sett ut:

9.00 Snooza
9.09 Snooza
9.18 Snooza
9.27 Ger upp och stänger av alarmet
10.45 Vaknar, iPhone-surfar i sängen en stund
11.00 Frukost och allmänna morgonritualer
11.45 Gör några Internetärenden, kollar mail och facebook, fastnar framför youtube en stund
12.45 Cyklar in till stan
13.00 Fika med Emelie! Första gången vi ses på ett år bortsett från ett hastigt möte i ljusgården på EC, så det var jättemysigt, och självklart hade vi ju hur mycket som helst att prata om =)
14.30 Sofia joinar fikan, vårt kärngäng från nollegruppen finally reunited efter allas utlandsterminer!
16.00 Cyklar hem
16.30 Lunch
17.30 Flyttar lite grejer till förrådet
18.00 Bloggar

Inte alls enligt den ursprungliga planen, bortsett från fikan. Men jag skyller dagens disciplinbrist på att jag var ute igår, ett gäng tjejer hade tacomiddag hos Dovile och drog sedan till Lunds en sväng för att dansa lite.

Och planen för resten av kvällen :
19.00 Till Sofia och äta kött. (Vi kände för rejäl mat, så här ska hittas en redig flintastek eller nåt.) Tanken är att vi ska plugga också, vi får väl se hur det går med den saken.

22.00-00.00 nånstans: Åka hem, ev sova ett par timmar

02.00 Hope for Haiti-galan! Förutom MTV har nu även fyran och femman plockat upp sändningen. (Gissar att de har luktat sig till ett tillfälle att höja annonspriset på en annars mycket oattraktiv reklamtid. Men jag kanske är cynisk.)

04.00 Sova

Nåja, there's always tomorrow, får väl plugga mer då istället. Mañana, mañana =)

I'm in!

Jag kom in på kandidatkursen i finansiering! Det var ett snabbt beslut, men det känns rätt. I vanliga fall har jag världens beslutsångest över minsta småsak (t.ex. vilken smak jag vill ha på min Vitamin Water), men ibland kommer det såna där sista minuten-blixtar när jag plötsligt vet precis vad jag vill. Senast var när jag bytte från french track till english track på skolan i Nice, och det var definitivt ett bra val! Kommer bli tufft att läsa 200%, men det löser sig.

Nu ska jag förbereda dagens föreläsning, och sen är det lunch med Martina som gäller, nyss hemkommen från Paris. Det är rena massåterinvandringen just nu, igår träffade jag även Emelie för första gången sedan hon kom hem från Australien. Enda nackdelen är att jag själv blir så ressugen när jag hör om allas äventyr!


Hope for Haiti

Jag tar tillbaka kritiken mot George Clooneys ansiktshår! Han har viktigare saker för sig än att raka sig, han håller nämligen på att förbereda en stor gala för att stödja Haiti på fredag. All heder åt kändisar som inte bara speglar sig i sin egen stjärnglans, utan som använder den för att påverka och väcka uppmärksamhet för bra ändamål. Clooney ska själv leda galan tillsammans med Wyclef Jean, och ett stort antal andra artister och kändisar väntas delta, bland annat Justin Timberlake, Christina Aguilera och självklart Bono.

Jag har inte riktigt fattat upplägget än, men det verkar som att galan även ska hållas i London, och där är det ingen mindre än Robert Pattinson som ska hålla i den! Har inte lyckats ta reda på om galorna kommer att sändas i Sverige, men jag hoppas verkligen det! Och förhoppningsvis blir hela galan ett succéprojekt för att dra in donationer till de krisdrabbade i Haiti, där det verkligen är behövligt just nu!

Uppdatering: MTV sänder galan klockan 02.00 natten till lördag!

The Golden Globes

The Golden Globe Awards gick av stapeln häromnatten, och Avatar blev, inte helt otippat, den stora vinnaren med priser för bland annat bästa drama och bästa regi. Värt att nämna är även att Robert Downey Jr fick en välförtjänt Globe för sin insats i Sherlock Holmes. Men nog om priserna, det finns ju så mycket annat kul att se på en gala! Här är mina egna nomineringar:

Galans vackraste klänning: '
Det fanns så många fina att jag inte kunde välja, så det får bli delad pallplats mellan de för mig hittills okända skådespelerskorna Maria Menounos och Dianna Agron.


Grekiska gudinnestilen går alltid hem i min bok.


Galans stiligaste: Taylor Lautner
Min förhandsfavorit var som vanligt George Clooney, men han såg inte ut att ha rakat sig på den här sidan årsskiftet, och även Robert Downey Jr diskvalificerades pga ansiktbehåring. Så den yngre generationen fick hoppa in, Taylor är väldigt stilig i sin svid, trots att den är lite väl glansig för min smak.


Nydumpad av Taylor Swift, men glad ändå. Kanske lika bra, måste vara jobbigt att heta samma sak som sin flickvän!


No likey beardy. Flickvännens klänning är snygg dock!

Galans frispråkigaste: Julia Roberts
Under en intervju med NBC, och möjligen med några glas champagne i ryggen, kommenterade superstjärnan bråket om nedläggningen av Conan O'Briens talkshow med "NBC, you guys are in the toilet right now!" Roligt!



Nej, nu börjar So You Think You Can Dance så nu hinner jag inte fler kategorier!

iPhone

Yeii, idag fick jag paket på posten med min nya iPhone 3G! Har lekt med den hela kvällen, hur cool som helst! Och bäst av allt, nu har jag äntligen mobilt Spotify! Minst bäst av allt är att det inte verkar gå att synka telefonboken från SIM-kortet, så just nu håller jag på och skriver av numren till alla människor jag har träffat sedan jag var 14. Skulle kunna sålla bättre, men man vet ju aldrig när man behöver numret till den där högstadiekompisen... Jag är på J, och det går lååååångsamt!

Idag har jag njutit av en sista dags ledighet, för imorrn börjar allvaret igen med två, eventuellt tre nya kurser. Fick en plötsligt uppenbarelse på korrefesten i fredags, att nu skulle jag minsann plugga finansiering! Sagt och gjort, efter att ha utsatt studievägledaren för min allra bästa hundvalpsblick fick jag fylla i en dispensansökan till kandidatkursen (kursanmälan skulle ha gjorts i oktober egentligen). Det är inte säkert än att jag får läsa den, men maybe baby. Either way så är det säkert meningen.

Nej som sagt, jag är på J och jag tänkte försöka hinna igenom hela telefonboken innan jag går och lägger mig... Får det lov att vara en remix på de största hitsen 2009 medan jag kämpar vidare?


Forever young

Usch, hade egentligen massor att göra idag, men dagen har gått så fort! I och för sig är det är inte så konstigt. Ställde inte klockan igår eftersom jag tänkte unna mig att sova tills jag vaknade. Det inträffade 12.37. Oops. Sen kom jag liksom aldrig in i powermode, så jag gav upp och hade en rätt lugn dag istället.

Ikväll är det Twilight-kväll hos Sofia L som gäller, Dovile och Sofia W är newbies, så det ska bli intressant att se om de trillar dit lika hårt som vi andra. Passar på att slänga upp en video jag gjorde innan jul, vill egentligen redigera om slutet rätt så rejält, men anyhoo:


Avatar



Dr Grace Augustine: Just relax and let your mind go blank. That shouldn't be too hard for you.

Betyg: 4/5

Jag vill så gärna kunna lyda rådet ovan, och bara låta mig svepas med av Avatar. Njuta av de hisnande vackra miljöerna, bli berörd av kärlekshistorien och bli uppeldad av kampen mot giriga erövrare. Ibland går det rätt så bra, halvvägs in i filmen måste jag ge mig själv en mental örfil för att jag börjar att tycka att hjälten är rätt så snygg - trots att han vid tillfället är en ca tre meter hög, blå varelse med lång svans. Men tyvärr går Avatar inte hela vägen in i hjärtat, hur gärna jag än vill. Något fattas.

Låt oss spola tillbaka till början. James Camerons hypade Avatar utspelar sig i framtiden, på planeten Pandora, dit människan har rest för att exploatera en mycket värdefull naturtillgång. Kruxet är att planeten befolkas av infödingar som kallas Na'vi, och deras mest heliga plats ligger precis över den allra största fyndigheten. Medan militären vill erövra platsen med vapen och våld, har ett gäng forskare under ledning av Dr Augustine (Sigourny Weaver), utvecklat ett projekt med Avatarer, korsningar av Na'vi och människor, som ska integrera sig med infödingarna för att lära sig mer om dem.

Krigsveteranen Jake Sully (Sam Worthington) är ny på Pandora, hans livsglädje har fått sig en törn sedan han blev förlamad från midjan och neråt, men han har gått med på att bli Avatar-förare för att ersätta sin avlidne tvilllingbror. Ganska snabbt lär han känna Na'vi, och främst hövdingens dotter Neytiri, som lär honom om deras seder alltmedan Jake blir mer och mer förälskad i både henne och Na'vis enkla sätt att leva i harmoni med naturen. Men hans egentliga uppdrag är att spionera på dem för att hitta svagheter, och snart måste han välja var hans lojalitet egentligen ligger. 



Det är drygt av mig att kalla något så genomarbetat, fantasifullt, storslaget och avancerat som Avatar för förutsägbart, men ändå är det ordet som ligger överst i högen av adjektiv i mitt huvud. Det tekniska genomförandet förtjänar visserligen alla hyllningar det kan få, både Na'vi och miljöerna känns trovärdiga, även när verkliga människor klipps in i bilden. Pandora är en obeskrivligt vacker plats, och det är det som drar upp betyget från en trea till en fyra. För om man skalar bort lagren av fantasi och skönhet så är Avatar en ganska simpel historia, och vi har sett den förr. Tänk Independence Day (fast med omvända roller) möter Pocahontas, et voilà.

Jag försökte gång på gång stänga av min cynism, men kunde ändå inte undgå att notera hur klyschorna staplas på hög. Visserligen ska James Cameron ha en eloge för att han som vanligt inkluderar många starka kvinnliga karaktärer, men trots det kryllar filmen av stereotyper, hjältar som skurkar, infödingar som människor. Handlingen följer också ett mycket traditionellt mönster, och utan överraskningar försvinner spänningsmomentet. Självklart vet vi vad som så småningom kommer hända när Neytiri pekar ut den ballaste draködlan och berättar för Jake att bara fem personer någonsin har lyckats tämja sig en sån.

Men egentligen är det inget verkligt fel på Avatar. Historien är av den typen som ska vara traditionell, utförandet är strålande och budskapet är purt i all sin enkelhet. Egentligen är det här filmperfektion, och möjligen satte hypen förväntningarna aningen för högt. Hjärnan säger högsta betyg. Hjärtat vill säga det, men kan inte riktigt. Se den, men som sagt, just relax and let your mind go blank. Lyckas man med det så får man njuta av det mest färgsprakande äventyr man har sett i filmväg sedan Moulin Rouge, och det pampigaste sedan Titanic.

Lay-Z

Softish dag här hemma, för tillfället glider jag mest runt och lyssnar på musik, och jag har inga höga amibitioner för resten av dagen heller. Är inte bakfull dock, trots att det var en riktigt rolig fest hos Dovile igår! Hennes korridor var rena partymeckat med enorma högtalare, lightsticks (såna där som man har på ravefester) och till och med en rökmaskin! Dessutom var det några fransmän där, så jag fick parler francaise för första gången sedan Nice. Det är alltid lättare med ett par glas vin i ryggraden!

Sofia sov över här för att slippa ta sig in till Magasinet, så idag har vi softat hela förmiddagen och ätit hemkörd kebab framför So You Think You Can Dance. Seriöst, jag vet att jag har lagt upp den förut, men jag får fortfarande rysningar av den här dansen:


J'veux ton amour, et je veux ta revanche

Perioden mellan en tenta och nästa kurs är ju så superlativt underbar, man får verkligen passa på att fira. Igår var en toppendag, först tennis med Sofia och sedan lunch och bio med Anna W, så nu har jag bockat av Avatar också (yes, recension är på gång). Och på vägen hem, vem springer jag på om inte Sofia igen! Så vi kom fram till att ödet ville att vi skulle barhoppa lite, först ett glas vin på Ariman sen en Bailey's Coffee på Herkules. Sagt och gjort, här skådar man inte givet öde i munnen. Och även ikväll är stämningen är på topp i Casa Anna, Sofia och Poppy kommer snart förbi, och sen är det korrefest hos Dovile som gäller!


Lost in Lund

Idag har varit en generellt bra dag. Skrev tenta och det gick helt okej. Fick ett mail om att mitt betyg hade höjts i en annan kurs. Och fick en egoboost av en gullig kommentar på min senaste youtube-skapelse.

Så jag firade med en sväng på shoppingcentret Nova, men vägen hem därifrån var däremot inte så generellt bra. Det sägs att genvägar är senvägar. Om man föddes utan lokalsinne ska man ta det påståendet extra seriöst. Idag lyckades jag med det nästintill historiska konststycket att cykla vilse i Lund... Rätt så rejält också, det var lite kul ett tag, men när jag till sist fick syn på Victoriastadion och kände igen mig kunde jag ha sprungit in och kysst marken på tennisbanorna. Nästan. Lesson learned.

Apropå tennisbanorna så är det där jag ska hålla hus imorrn förmiddag då det är dags för årets första faceoff mellan mig och Sofia. Förhoppningsvis kommer jag inte vara för stel för att lyfta racketen, var lite sprallig förut så jag har dansat hela kvällen här hemma. Hur som helst efter tennisen kommer sedan Anna W in till stan, så allt som allt är det upplagt för en bra dag!

Senaste youtube-upptäckten, sjukt välgjord (kanske inte jätterolig, men verkligen sjukt välgjord) New Moon-parodi av The Hillywood Show:


Pausunderhållning

Bästa hiphop-parodin ever, med Andy Samberg från Saturday Night Live och MTV Movie Awards. Håll ögonen öppna efter Justin Timberlake!


Sherlock Holmes



Betyg 4/5

Dr Watson
: You do know that what you're drinking is for eye surgery?

Jag har ett vagt minne av att ha läst några Sherlock Holmes-böcker när jag var i mellanstadieåldern. Antingen det, eller så har jag helt enkelt bildat min uppfattning av mästerdetektiven på den allmänna bilden av en eftertänksam, piprökande man i rolig hatt och ful kappa. Oavsett vilket är det inte mycket i Guy Ritchies version av Sherlock Holmes som stämmer överens med den traditionella bilden. Pipan har ändrat form, och hatten, kappan, och till och med det klassiska "Elementärt, min käre Watson", har slopats totalt. Allt detta kan dock anses befogat, eftersom inget av det egentligen förekom i originalberättelserna!

Regissören Guy Ritchie har istället gått tillbaka till rötterna, och försökt tolka Sherlock Holmes som han tror att Sir Arthur Conan Doyle avsåg honom att vara. Resultatet är en nedsupen, narcissistisk bohem som ägnar sin fritid åt att experimentera på hunden eller delta i gatuboxning à la Fight Club. Enter Robert Downey Jr.

Downey Jr står för en stor del av filmens behållning, och verkar vara på precis samma våglängd som Ritchie när det kommer till att tolka karaktären. Hans unika minspel och komiska timing är perfekt in i minsta detalj, och resultatet för tankarna till Johnny Depp i Pirates-filmerna. Precis som (Captain) Jack Sparrow är Sherlock Holmes bra på att improvisera i knepiga situationer, absurt tursam, och knivskarp under den förvirrade, dekadenta ytan. Jude Law, som utrustad med ful mustach spelar den lojale Dr Watson, bleknar totalt vid hans sida, både i skådespelarinsats och ren utstrålning. Vänskapen dem emellan är dock riktigt gullig, och påminner mest av allt om ett gift gammalt par. Både Rachel McAdams och Mark Strong gör goda insatser i andra viktiga roller, men Downey Jr är ändå den självklara stjärnan. Tror faktiskt att jag numera har två Roberts som skådespelarfavoriter!

Visuellt är hela filmen rent ögongodis. 1800-talets London är charmigt i all sin skitighet och ser väldigt realistiskt ut, från pampiga vyer över den halvfärdiga bron till det stimmiga livet bland folket på gatorna. Bildspråket är intressant och varierat, särskilt i de många actionscenerna. (Gillar man käkar som bryts i slow motion så kommer julafton tidigt i år.) Handlingen är det heller inget fel på, och man får nog faktiskt vara - tja, Sherlock Holmes - för att kunna lista ut alla vändningar i historien. Kort sagt faller alla pusselbitarna på plats till en film som är underhållande, fartfull, rolig, snygg och rejält actionpackad. Väl värt ett biobesök!

WTF

Hm, ju mer grammatik jag läser, desto mer förvirrad blir jag. Eller vad sägs om den här rubriken: "The difference in nature between prepositions in prepositional phrases and prepositions in prepositional verbs". Mmm, jag är övertygad om att min engelska kommer att nå nya höjder när jag har läst det stycket...

Aktiv studieflykt

Strategiskt nog (ironi) har jag sparat den tråkigaste delen av tentaplugget till sist, grammatikdelen ligger och väntar på mig, och jag hittar på allt jag bara kan för att undvika den... Så jag kände helt plötsligt att jag var väldigt tvungen att blogga just precis nu.

Sherlock Holmes avverkades ju i förrgår, och jag har gjort en deal med mig själv att jag ska få skriva en riktig recension när jag har gått igenom hela grammatikhäftet. Tills vidare får jag nöja mig med att säga att den var riktigt bra och att Robert Downey Jr briljerar. Sevärd i kvadrat!

Igår mötte jag sedan upp Christoffer för en fika på Ebbas, och vi tog en recap över Niceperioden, då vi pluggade tillsammans, och vad som har hänt sedan dess. Det var jättekul att ses igen, ett mycket trevligt sätt att fly undan pluggandet ännu en liten stund.

Men nehej, rubriker som "Adverbials in subordinate clauses" och "Existential there and anticipatory it" lockar, dags att göra ett ryck! Anna edition 2010 ska enligt mina nyårlöften kasta sig över såna saker och få dem överstökade så snabbt och effektivt som möjligt... Eller ja, åtminstone ta sig igenom dem. Here we go, back to the Gulag.

Men först; har äntligen hittat en av mina favoritscener från OC på youtube! Acknowledge me now or lose me forever, åh Seth... (Fast skippa den andra scenen som kommer, den sabbar bara den första!)


Frickin' freezing

Vad är det här, jag trodde att vargavintern skulle försvinna när jag förflyttade mig till sydligare breddgrader, men det är ju lika apkallt i Lund som hemma i Lidköping! Vart klagar man?! Som grädde på moset har jag dragit på mig förkylningstinnitus, så jag är lite groggy efter att har sovit ungefär två timmar i natt. Och som körsbäret på grädden på moset så har jag tenta på onsdag, har nyss gett upp pluggandet för dagen efter att ha köttat fyra kapitel på raken i Bullshitting Creatively - åh förlåt, Business Communication. 

Wow, my attitude really sucks. It's part of my charm =)

Men snart ska jag iväg på bio med Sofia och Poppy, vi ska se Sherlock Holmes och jag är jättepeppad, den har fått toppenkritik, och Robert Downey Jr är alltid sevärd. Så då gör det inget att man måste ta sig in till stan i Sibirienkyla. Man behöver väl ändå inte alla tio tårna egentligen.


Gavin Mikhail

Hinner egentligen inte blogga just nu, men jag måste bara slänga in den här låten som är helt underbar. Älskar fortfarande orginalet med Death Cab for Cutie, men den här covern är så vacker att seriös lipvarning utfärdas.


Bye bye Lidköping

Shit, sista dagen i Lidköping blev en intensiv, men väldigt rolig sådan! Har gjort en massa ärenden, hamnat på en spontan arbetsintervju, lunchat med Sofie, gått en mysig promenad, fixat lite plugg, och jag har inte ens hunnit börja packa än. Fast som tur är så är det först vid ett som karavanen avgår imorrn. Är överlycklig, för jag slipper bökiga tåg och bussar, liftar med min farbror som lägligt nog också skulle åt Skånehållet imorrn.

Det här jullovet har verkligen varit toppen, men nu ska det bli kul att komma tillbaka till studentlivet och ladda för våren! Passar på att köra den här låten ett par sista gånger medan jag ännu har tillgång till bra högtalare och avsaknad av lägenhetsgrannar.


RSS 2.0