Buh-bye 2010, it's been a blast

Man får inte glömma att bejaka sin inre femåring då och då. Ikväll har jag varit i Majåkersbacken med ett gäng kompisar och åkt pulka, tefat, bob, samt alla tänkbara kombinationer av dessa. No fear var kvällens motto, vilket innebar bland annat stående tefatsåkning, puckelpistpulka och experimentet med att få med hela gänget i en och samma pulkakaravan med så få pulkor som möjligt. (Det gick sådär.) Efteråt gick vi hem till Lina G allihopa, för att värma oss med varm choklad och planera nyår. Det är ett späckat schema för morgondagen och det ska bli jättekul! Enda molnet på min decemberhimmel är att min tilltänkta nyårsgäst Mia blivit sjuk och inte kan komma. Krya på dig vännen!

Årets sista dag kommer inledas med att bättra på brännan lite, jag och Maria har blivit totalgalna efter resan och börjat sola solarium. Har egentligen fobi för såna där klaustrofobiska cancer-kupor, men jag ska ha en korallfärgad klänning imorrn, och det kommer krävas en viss bronze-ton för att jag ska synas överhuvudtaget och inte se ut sin en ensam klänning på vift. Folk kan bli rädda.

Efter solningen blir det brunch hos Sofia D för att få upp nyårsstämningen i god tid, varpå man får skynda sig hem och fixa sig i ordning eftersom vi ska vara på restaurang Troja redan vid fem. En trerättersmiddag senare tar vi taxi ut på vischan för att fortsätta festen i Vinninga där det bland annat vankas Twister och Singstar. Eftersom vi missar det traditionsenliga tolvslaget på torget så ska vi visst ha ett eget litet fyrverkeri för att fira in det nya året.

Nyårslöften då? Jag har som vanligt alldeles för många, alldeles för orealistiska och alldeles för ambitiösa, men det som är trevligt med att bli äldre och visare är att jag faktiskt inser att det är okej att inte uppfylla allihop. Men jag har tänkt bli bättre på att fota mer, det var kul att lägga upp bilder i bloggen under resan, så varför inte lika gärna fortsätta fastän man är hemma liksom? Andra nyårslöften inkluderar de gamla klassikerna, som till exempel att sluta dricka cola light och börja bädda sängen varje dag. Jaja, vi får väl se.

2010 har varit ett riktigt bra år, jag är jätteglad över allt kul jag har fått uppleva, under resan förstås, men även i Lund i våras och här hemma i Lidköping i somras. Och 2011 känns lovande redan nu, med besök från Tyskland andra helgen i januari och Annikas bröllop i slutet av månaden tror jag att ribban är lagd för ett minst lika kul och bra år.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt rolig nyårsafton! Vi ses 2011!

Sötaste, sorgligaste och samtidigt mest hoppfulla nyårslåten jag vet. Okej att början är lite deppig, men det var den eller ABBAs Happy New Year, och seriously, den är lite väl förutsägbar i såna här sammanhang.


Homecoming

Först och främst, jag är alltså hemma igen, vi överlevde flygresan och jag hoppas att ingen av er har gått och trott hela julen att vi kraschade någonstans mellan Suvarnabhumi och Landvetter. Ursäkta, jag vet inte när jag senast dröjde så här länge med att uppdatera. Jag var mer frekvent under resan, trots dösega uppkopplingar och skumma Internetcaféer med råttor (not kidding), än hemma i Sverige med datorn inom bekvämt räckhåll. Men jag blir alltid sån när jag kommer hem efter att ha varit borta länge. Jag vill ha en paus och landa lite innan jag är redo att delta i världen igen. Men nu är jag tillbaka. Hej världen.

Jullovet har varit lugnt och skönt och mysigt so far. Julafton firades med vår lilla släkt i sin helhet, det vill säga mammas syster med familj, pappas bror, och morfar, vi hade det jättetrevligt. Jag måste ha varit snäll i år, för tomten kom med en MacBook Pro (som jag fortfarande försöker lära mig att använda), och en intensivkurs i spanska (nyårslöften, ni vet). På juldagen hade vi förfest med tjejgänget hemma hos Maria J, och i traditionsenlig ordning fortsatte vi sedan till Stadt, där man stöter på varenda kotte man kände under gymnasietiden men numera träffar bara en gång om året, nämligen där och då.

Annars har jag jobbat hårt på att hinna med både alla bra filmer som går på TV under julen, samt beta av mina 40 Bali-filmer, så jag slänger upp några kortrecensioner för skojs skull. Det kommer bli mer av den varan framöver, för jag har fortfarande många filmer kvar att se.

The Runaways, Betyg: 3,5/5
Man kan lätt sammanfatta den här filmen med tre ord; Sex, Drugs and Rock n' Roll, rockmusikens heliga treenighet. Mycket bra musik och härlig 70-talskänsla, men det känns väldigt lagom att uppleva rockmusikens glada dagar med en TV-ruta i mellan. Hardcore Twilight-fans kan bli chockade, för det känns lite märkligt att se Bella hångla upp Jane, men både Kristen Stewart och Dakota Fanning bevisar i den här filmen att de är skådespelerskor, inte tonårsidoler.

GI Joe - Rise of the Cobra,
Betyg: 0/5
Det finns mycket som distraherar från handlingen i den här filmen. Till exempel har Sienna Miller en ful peruk och Channing Tatums nacke är så bred att man inte ser vart huvudet tar slut och halsen börjar. Det skjuts en del, och eventuellt äts halva Eiffeltornet upp av något slags grön rök vid ett tillfälle, men jag är inte säker, för det enda jag kan tänka på är; Varför, Joseph Gordon-Levitt, varför?!? Jag kan inte ens prata om det. Nästa film.

Iron Man 2, Betyg 3,5/5
Robert Downey Jr har en karisma som får Jack Sparrow att verka småtråkig, och vore det inte för honom skulle Iron Man vara en meningslös actionfilm i mängden. Men som tur är räddar han filmen likaväl som världen, och jag kan bara önska att man skulle få ännu fler scener i stil med rättegången i början, där han elegant lyckas motstrida alla argument för att han ska lämna över sin Iron Man-dräkt, förödmjuka sin självgode konkurrent, samt reta en senator till vansinne. Så arrogant, så narcissistisk och så genial. Robert Downey Jr i sitt esse, man I love him.

Prince of Persia, Betyg: 3/5
Eh, det är något fel på ljudet på den här filmen, Aladdin sjunger ju inte när han blir jagad av vakterna på marknadsplatsen. Va? Inte Aladdin? Lustigt, jag kunde ha svurit på att det var exakt samma scen... Men okej, när man har accepterat att Abu och Anden inte kommer dyka upp så är Prince of Persia en trevlig äventyrsfilm med fart och fläkt och glatt humör, precis vad man förväntar sig av en Jerry Bruckheimer-film baserad på ett dataspel. Helt okej tidsfördriv en bakfull söndag.

Annars är favoritfilmen just nu 500 days of Summer. Japp, jag är kär igen. Cirkeln är sluten, Joseph var min allra första celebrity crush när jag var 14 och hade sett 10 orsaker att hata dig säkert 100 gånger, och nu är han tillbaka tack vare Inception och 500 days of Summer. (Vi pratar inte om GI Joe, den har aldrig hänt, okej?!) Så begåvad, så uttrycksfull, och charmigt leende. Dessutom måste man beundra en kille som både kan dansa och döda folk med sina bara händer i ett rum utan gravitation, no?


One night in Bangkok

This is it! Sista dagen pa resan! Sista dagarna pa Phi phi blev ratt lugna, vi gjorde en sista anstrangning med solbrannan och laste ut vara bocker. (Alice i Underlandet, Svindlande hojder, Romeo och Julia, en bok om grekisk mytologi och fyra pjaser av Oscar Wilde, maste erkanna att jag ar ratt nojd med mig sjalv!) Nu har vi tagit oss tillbaka till Bangkok, och sent ikvall hoppar vi pa ett plan som tar oss via Istanbul och hem till Sverige igen. De andra ar och turistar pa kungliga palatset, men jag valde att spara mina sista baht till MBK istallet, ska snart aka dit. Annars har jag inte sa mycket att tillagga, forutom att lanka till (funkade inte att lagga in) min flygplanslat, som jag alltid maste lyssna pa vid start och landning, fastan man inte far ha pa iPoden. Jag har nastan lite OCD pa den punkten, sa det borde ursaktas. Vi ses hemma i Sverige!


Wrapping it up

Whaddup Sweden! Nu ar det bara en vecka kvar tills vi atervander hemat. Tiden gar fort nu det sista, och efter att ha spenderat ett par dagar pa ett rent lojligt regnigt Koh Samui har vi forflyttat oss via Krabi till Koh Lanta (efter en resa pa drygt 14 timmar och med 8 olika transportmedel, ty sadant ar backpackerns dilemma; being places is lovely, going there is a pain in the a**), dar vadret hur som helst ar betydligt mer solbrannevanligt. Vi bor i mysiga bungalows precis vid stranden, och ikvall ar det barbeque och eldshow pa stranden. Det var ju sa har jag mindes Thailand.

Det ar tur att det borjar ta pa resan, for det ar som att till och med mina saker kanner det pa sig och borjar ge upp. Mina alskade, mycket val ingangna ballerinaskor till exempel, som jag utnyttjar in i det sista, trots att sulan i arlighetens namn inte ar helt och hallet i kontakt med overdelen pa alla stallen. Eller min gamla roda mobil, som infor resan abrupt rycktes ur sina bekvama pension i en byralada, men som troget har tjanat mig de senaste manaderna tills den drog sin sista suck haromdagen. Troligen dog den drunkningsdoden, min vaska var ratt genomdrankt (trots fejklader av allra hogsta kvalitet) efter att jag envisades med en langpromenad i regnet pa Koh Samui for att ta en titt pa var favoritbar fran forra resan, Legends. Sorgligt nog blev det inga Long Islands dar den har gangen. For att inte besudla deras minne tanker jag halla mig till Mojitos resten av resan.

Harnast aker vi till Phi phi, dar vi har ett par dagar innan vi tar oss tillbaka till Krabi for var flight till Bangkok den 16e. Sedan har vi ett dyrbart sista dygn i Bangkok (shopping!!) innan vi tar oss till flygplatsen for hemresa via Istanbul kvallen darpa. Jag kommer antagligen ta tillbaka detta inom en snar framtid, men det ska bli mysigt att komma hem till sno och vinter!


We've got company

Sista dagen i Bangkok! Har checkat ut fran vart kara hotell och ikvall tar vi ett nattag till Koh Samui. Efter nastan tva veckor kanner vi oss som bosatta har pa Khao San Road, det har varit en semester i semestern och vi har kommit in i rent pensionarsmassiga rutiner.

Efter shopping splurges pa MBK och Weekend Market forsta veckan lugnade vi ner oss pa den fronten, och har istallet spenderat formiddagarna vid takpoolen, eftermiddagarna pa Starbucks, och kvallarna oftast framfor en film. Vi gjorde ett par seriosa forsok till utgang, men trots att Khao San Road ar livlig och dynamisk pa kvallarna sa ar utelivet ganska dott. Sist vi var ute, foljde vi efter nagra mojitos med nagra amerikaner till en klubb pa gatan - dar vi hade hela stallet for oss sjalva! Och det lilla antal folk som festar har ar i arlighetens namn ganska sunkiga manniskor, som fortfarande dricker ol da vi ater frukost vid halv tio. (Imorse overgav vi vart vanliga bord eftersom nagon lag och sov dar. No biggie.) Sa vi ar i alla fall ordentligt utvilade infor ett troligtvis mer befolkat nattliv pa Koh Samui.

Haromdagen strosade jag ivag utanfor Khao San Roads trygga bubbla och kom in pa en liten gata langre bort, med varldens mysigaste begagnade bokhandel. Allt var valsorterat och frascht, och jag fastnade totalt framfor hyllan med klassiker. Uppstallda i prydliga rader stod alla de titlar jag gjort listor over men aldrig kommit mig for att lasa. Sa jag visade de andra mitt lilla fynd, och jag och Maria kopte pa oss ett halvt litet bibliotek. Har redan last ut Alice in Wonderland och ar halvvags genom Wuthering Heights (Svindlande Hojder), medan Maria har betat av Romeo and Juliet och haller pa med To Kill a Mockingbird. Vi kommer komma hem och halla alla vara konversationer pa gammalengelska, och vara sa fantastiskt bildade och intellektuella att vi maste skaffa glasogon bara for att. (Ja, jag maste i och for sig skaffa glasogon i vilket fall, men anda...)

Och slutligen den storsta nyheten, var tappra trio ar numera en kack kvartett! Imorse, och efter en sjuhelsickes massa om och men pa grund av Finnair-strejken, anlande Mikaelas syster Angelica, som ska gora oss sallskap under resten av resan. Jattetrevligt att utoka vart sallskap lite, eftersom vi inte hittat sa manga ensamma killar att hanga med pa sistone. Men horrni nu tror jag bestamt att klockan ar Starbucks. Vi ses igen pa Koh Samui!


RSS 2.0