En annan slags baksmälla

Whoopsidaisy, lite ont i håret idag... Men det var det värt, det var väldigt roligt hos Malin och Johan igår, en massa trevliga människor, bra musik och roliga tävlingar. Har spenderat förmiddagen i sängen med en film, helt underbara Adventureland med Jesse Eisenberg och Kristen Stewart. Den utspelar sig 1987 och handlar om James, som blir tvungen att ta ett sommarjobb på nöjesparken Adventureland för att spara ihop pengar för att flytta till New York. På Adventureland träffar han en hel del udda karaktärer, och självklart en tjej som han faller för. En lite annorlunda romantisk komedi som jag verkligen blev helt såld på! Jag är kär i 80-talet, musiken, kläderna, bubbelgummen... Tyvärr verkar den inte finnas på dvd i Sverige (tro mig, jag har redan kollat) men man kan streama den här, vilket jag rekommenderar å det varmaste trots att kvalitén inte är hundraprocentig.


En slags baksmälla

Ni vet den där känslan efter en stressig period, när man äntligen är färdig med allt och kan slappna av, och plötsligt känner att man är skittrött? Det hände mig under själva tentan! Ögonen ville bara falla ihop, funderade nästan på att ta en nap på bänken när det var två frågor kvar. Fast fatta vad pinsamt att råka snarka i en knäpptyst tentasal med typ 400 studenter... Man har definitivt pluggat för lite när reaktionen på nästan varje fråga är "Öhhh... Va?", men jag hoppas att min mojo från igår håller och att jag ändå skrapade ihop ett godkänt.

Men jag får vara trött imorgon, nu är det time to wake up and smell the party!


Whatever

Och precis där gick min gräns för hur mycket jag orkar plugga. Med en och en halv timma kvar till tentan har jag istället tjuvstartat förfesten och studsar runt till partymusik här hemma. (Nej jag har såklart inte börjat dricka redan, så kul ska vi inte ha det.) Ikväll är det inflyttningsfest hos Malin och Johan och sen utgång, ska bli kanonkul!



Heh, höjden av coolhet anno 1980 nånting...


I'm sorry you couldn't be here tonight...

Pausunderhållning i pluggandet. Den här intervjun med Joaquin Phoenix är något av ett mysterium, vissa säger att han driver med alla, att han är i en rollfigur och håller på att göra något slags dokumentär. Jag hoppas att det är sant och att inte den här begåvade skådespelaren från Gladiator och Walk the Line har tappat greppet så totalt på riktigt.



Gwyneth Paltrow, hans motspelerska i hans senaste film Two Lovers, tyckte tydligen i alla fall att Ben Stillers parodi på Oscarsgalan var helrolig. Hade hon sagt det om han verkligen hade mått dåligt? Hmm, vi får se hur det här utvecklar sig.


There is a God. Or something.

Jag vet att jag har skrivit det någon gång tidigare, men ibland är jag på gränsen till att tro att någon eller något håller lite koll så att jag alltid klarar mig ur alla situationer på nåt sätt. Nu låter det som att jag har varit med om något jättefantastiskt, och det har jag också. Mitt seminarium (där vi skulle hålla en grupp-presentation) som skulle ha varit imorgon innan statistiktentan har helt plötsligt blivit inställt! Vilket innebär att jag slipper träna presentation och istället kan ägna hela kvällen och dessutom hela imorgon förmiddag åt att plugga till tentan!

Av någon anledning har jag inte varit särskilt stressad, varken över presentationen trots att jag inte hade tränat alls, eller över tentan trots att jag fortfarande sitter som ett frågetecken och skulle ha haft för lite tid om inte seminariet hade blivit inställt. Visste jag undermedvetet att det skulle bli inställt? Var det min antistress som ändrade universum så att det blev inställt? Var min antistress inte kompatibelt med att jag skulle ha både tenta och seminarium, så att någon av faktorerna måste ändras och eftersom jag inte blev stressad så var seminariet tvunget att ställas in?

Kvasifilosofi på väldigt hög nivå. Det kanske ligger nåt i The Secret ändå... Hur som haver så tackar jag och tar emot!



Magic soaking my spine

Okej, nej jag kan inte plugga, har hamnat i nåt slags jätteinspirerat världen-ligger-öppen-tillstånd, sånt kan man inte slösa bort på att formulera nollhypoteser. Läs det här underbara inlägget från Mias blogg så fattar ni vad jag menar: http://theswedishgirl.blogspot.com/2009/10/climbing-up-on-solsbury-hill.html
Inspirationen hör nog även lite ihop med den fantastiska filmen Under Toscanas Sol som jag såg igår.

Nu ska jag ta en promenad och fundera på vad jag vill göra med mitt liv!


Long time no see x 3

Vilken konstig, men härlig förmiddag det här har varit! Det började med att jag försov mig när jag skulle plugga med Frida. Sedan fick jag inte tag i henne, så jag chillade hemma och fastnade istället framför facebook. Där hamnade jag i en chatt med en bekant från Monaco som jag inte hade pratat med på jättelänge. Därefter ringer Anna W upp från Australien och vi skypar för första gången sedan i våras. Och till sist, efter att ha ringt om varandra i nästan en vecka, ringer Sofie upp och jag får äntligen förhöra henne om alla hennes äventyr i New York! Oh My GOD vad jag är avundsjuk på allt hon har varit med om och alla hon har träffat! Fast vi hade lite olika proriteringsordning på vem som är coolast, sorry Sowf, men GB toppar inte RP =)

Just det, plugga var det...

Åh, vad jag vill åka till New York!

 

Right, plugga. Sorry.

Meet me on the equinox

Nu har soundtracket till New Moon släppts på Spotify, en intressant blandning som bland annat innehåller en låt av svenska stjärnskottet Lykke Li. The Killers och Muse har valt att göra sina låtar otillgängliga, vilket i the Killers fall inte gör så mycket eftersom A White Demon Love Song inte är mycket att hurra för, men Muse-låten I Belong To You är däremot kanon! Det är en särskild remix som är med i New Moon, men originalet är nästan lika bra och finns på deras senaste album, the Resistance. Favoriten för mig är dock självklar, nämligen Death Cab For Cutie's Meet Me On The Equinox, som spelas flitigt i min Spotify för tillfället. Väldigt bra pluggmusik, har avverkat ännu ett kapitel statistik på förmiddagen, men nu är det lunchdags med låtsas-sushi på menyn!


Dagens rätt

Okej, här kommer något som ni verkligen inte ska vänja er vid i den här bloggen, men jag har hittat på ett recept som jag testade igår! Eller så har jag sett det någonstans, sparat det i bakhuvudet och kommit ihåg det nu, same same but different. Men bli inte alltför exhalterade, det är ingen matlagning inblandad, bara en del trevligt kladdande. Snabbvarianten av att göra egen sushi så att säga.

Ingredienser (1 pers)

 - Ca 100 g skivad kallrökt lax
 - Naturell philadelphiaost
 - Wasabi

Lägg laxskivorna på en tallrik och "smöra" dem med philadelphiaost. Det är inte det lättaste, till sist smörade jag mer med fingrarna än med kniven. Dutta sedan wasabi på philadelphian och jämna ut med fingret igen. Ett hett tips är att sedan tvätta sig ordentligt innan man hinner klia sig i ögat eller något, wasabi är inte att leka med. Rulla ihop skivorna från kortsidan och skär i lagom stora bitar med en vass kniv, et voilà! Enkelt, snabbt och supergott. Borde ha tagit ett foto, men rent estetiskt lyckades jag inte så jättebra... Det är insidan som räknas.

Måndagsfilm

Jag har nog aldrig kollat så lite på teve som jag gör den här terminen, men på måndagar är det ändå värt att kasta ett öga på tablån. Kanal 9 är nämligen väldigt bra på att välja måndagsfilmer i min smak, och ikväll går King Arthur med Keira Knightley och Clive Owen. Älskar verkligen den där Orlando Bloom-genren (han är inte alltid med, men nästan) med maffiga filmer som Troja, Sagan om Ringen, Braveheart och Gladiator. Men nu är det plugg som gäller, chop chop!


Hipp hipp

Mest välorganiserade kapningen någonsin.


Wherever you will go

Dagens låt


Up in the air

Även om andra filmer har hård konkurrens om min uppmärksamhet nu när den 20 november närmar sig sakta men säkert, så finns det faktiskt ett par andra som har lyckats knö sig in i mitt medvetande. Är nyfiken på decembers blockbusterfilmer Avatar och 2012, men allra mysigast verkar den här filmen som kommer i januari.



Blev för övrigt milt chockad när jag surfade in på Moviezine och möttes av ett välbekant, men något förändrat ansikte. Så här ser tydligen Joseph Gordon-Levitt (min tonårscrush från 10 orsaker att hata dig) ut nu för tiden...



Eh, ja han ska tydligen vara väldigt begåvad i alla fall.

Actionprom

Vad är väl en bal på AF-borgen? Den kan ju vara actionladdad, och livsfarlig, och alldeles...alldeles som ett avsnitt av 24. Okej, lätt överdrift, men Mia och jag gjorde en dramatisk entre när vi kom till eftersläppet på medicinarbalen tidigare ikväll. Vi haft en mysig förkväll, ätit sushi, druckit lite vin och limoncello, och tagit god tid på oss att göra oss iordning, och var redo för att festa i samma liga som dem som botar baksmällan med dropp dagen efter.

Halvvägs upp i stentrappan till balsalen inser vi att några steg längre upp står en tjej vars klänning har tagit eld(!), och en stor grupp människor står runt om och försöker släcka. Själv slänger jag mig ner för trappan igen, men när jag vänder mig om ser jag att Mia, som just börjat backa undan, blir tillknuffad och flyger ner för trappan med huvudet före, på ett sätt som det finns en anledning till att bara tränade stuntmän vanligtvis gör. Som tur var såg det värre ut än vad det var, och Mia klarade sig relativt helskinnad, men jag höll på att få en hjärtattack innan jag fattade att hon var okej. Tack snälla Jesus & Co att det gick bra!

Förutom den incidenten var det en jättelyckad kväll. Nu ska jag gå och lägga mig, vintertidstimmen blev tyvärr inte en bonustimmes sömn, men en bonustimmes bal är inte fel det heller. Mötte tidningsbudet på vägen hem, det är ett tecken på att man har haft en bra kväll. Men sweet lordy with da corn bread vad jag har ont i fötterna! Note to self; aldrig, aldrig mer glömma gelkuddarna till trampdynorna. Nattapromenad har jag inget emot, men helst i Converse, inte klackar.

I will follow you into the dark

Jag tror att det var min fotbollstränare Greger som brukade säga att om man kräks under ett träningspass så har man ändå bara gett 70%. Om det är sant var jag nog uppe i minst 65 på dansaerobicsen idag, herregud vad tufft det var! Och lika roligt som jobbigt, det är liksom en förutsättning för att man ska vilja ta ut rörelserna.

Min senaste älsklingslåt får tjänstgöra som godnattvisa, Seth Cohen hade koll redan på OC-tiden, men jag är inte sen att hålla med; Do not insult Death Cab!


I gotta feeling

...that this week's gonna be a good week! Är galet uppbokad plus en massa plugg på det, men det känns bara kul att ha mycket att göra. Jätteskönt att ha tidiga föreläsningar så att man har hela dagen framför sig sedan. Here we go!


Home sweet, sweet home

Sååååå skönt äntligen att vara hemma efter att ha spenderat över fem timmar på tåget. Det var så härligt att få sträcka på benen att jag nästan tänkte promenera hem till Delphi från stationen, men jag ångrade mig ganska snabbt.

Har haft en riktig toppenhelg med Carro och Maria i Stockholm, den gick alldeles för fort bara! Man hinner förstås inte med så jättemycket på knappt 48 timmar, men huvudsaken var ju att vi fick ses lite. Och vi lyckades ändå klämma in hemmamyskväll, Guitar Hero (där jag och Maria blev pinsamt utklassade), lunch på stan, fest, bakisfrukost och som alltid, en hel del Thailand/Australien-nostalgi.

Men nu måste jag gå och lägga mig för tusan, har föreläsningar åtta till tio hela veckan, vilket innebär att mina sovvanor kommer att få sig en rejäl extreme makeover. Kommer troligen börja däcka efter Bolibompa framåt torsdagen...

Kvällens godnattvisa:
(Läskiga planeter i början, men jag kan ha överseende med det eftersom låten är så bra! Kommer aldrig, aldrig att tröttna på den här.)


I might be crazy but I'm not the only one

Ibland blir jag nervös för mitt mobilalarm. För det mesta funkar det jättebra, men så någon gång ibland så bara skiter det i att gå igång. Och så vaknar man någon timma senare och ser i displayen att alarmet visst var inställt på halv åtta, det kände bara inte för att ringa. Och jag sover inte igenom det för då skulle tiden ändras av snoozen. (Den använder jag så ofta, så det vet jag.) Skumt. Som tur var försov jag mig inte, för idag har vi en viktig telefonintervju för vårt grupparbete om Corporate Social Responsibility i läkemedelsbranschen!

Kanonrolig fest hos födelsedagsbarnet Lotta igår, som toppades med utgång på Västgöta nation. Hittade likasinnade när det kommer till en viss hypad vampyrserie, med tillhörande mr Pattinson, så det blev väldigt mycket djupa och givande samtal på förfesten, i stil med "Är Robert och Kristen ett par på riktigt" och "Ser man verkligen allt i Little Ashes?!" (Japp, det gör man, reds. anm. Lite för mycket...) Tydligen måste jag för övrigt slänga mig ut och köpa senaste Elle, fick jag ett hett tips om.

Busy busy

Phew, den här månaden, och den här veckan speciellt, är helt galen, har en massa att göra! Som tur är så är det nästan lika mycket roliga saker som pluggsaker, födelsedagsfest hos Lotta ikväll till exempel, och Stockholmsweekend med Carro och Maria. Har ägnat förmiddagen åt att göra ärenden, bokstavligt talat kors och tvärs över hela Lund. Självklart när man har bråttom går inget som det ska, skrivarna på UB krånglade, skomakaren hade stängt och boken jag skulle ha var utlånad. Men hann ändå med rätt så mycket, och klarade precis min tidsplanering tack vare intensiv målmedvetenhet. Ica-mannen kollade lite konstigt på mig när jag kom inrusande med något vilt i blicken och frågade efter aluminiumfolie...

Det är för övrigt en fantastiskt vacker höstdag här i Lund, himlen är klarblå, luften är klar och höstlöven är färgsprakande. Man får passa på att njuta för kylan känns i luften. Snart är det, för att använda Johan Glans bevingade ord, "kallt som i en isbjörns j*vla r*vhål". Hade lyckats glömma det under det härliga sommarmånaderna, men just det, det var ju därför jag inte gillade Sverige...

Flickan som lekte med elden

Har varit på bio med Mia och sett andra delen i Milleniumtrilogin. Orkar inte riktigt skriva en recension, så jag fattar mig kort: Se den.

Dream it, earn it, live it



 - This is where you start paying. In sweat!

Betyg: 2,5/5

Jag och Sofia var på bio i fredags och såg nyversionen av 80-talshiten Fame. För många år sedan såg jag musikalen i London, på allra första raden, och blev så överväldigad att jag dansade hela vägen hem till hotellet (jag var 14 och på språkresa med dansinriktning, det var ursäktat). Filmen och teveserien har jag däremot bara vaga minnen av att ha sett när jag var liten, men efter en snabbkoll på imdb.com kom insåg jag genast att jag skulle lägga förväntningarna på nyinspelningen lågt. Ett snittbetyg på 4,1 av 10 är knappast något att skryta med.

Men tar man filmen för vad den är tycker jag ändå att den var mer underhållande än vad betyget antyder. Vi får följa ett gäng unga artister genom deras tid i skolan för Performing Arts, från antagningarna (som påminner lite om första Idolveckan), genom hela utbildningen och fram till examen. Filmens nackdelar är att det är många karaktärer att hålla redo på, lite hoppigt berättat, och en del dåliga skådespelarinsatser. Men om man kan ha överseende med det så finns här även en del riktigt bra skådespeleri, och självklart några härliga dans- och sångnummer. Lite som en Aladdin-ask på något sätt, helheten är ingen höjdare, men där finns några riktigt goda praliner.

Filmens största svaghet är slutet. Skolavslutningen börjar bra med några fina sång och dansnummer, och jag satt och myste i min fåtölj i väntan på att scenen skulle explodera i ett galet avslutningsnummer till Fame-låten. Men plötsligt började eftertexterna rulla, till en väldigt kraftlös version av originalmusiken, och man blev helt och hållet snuvad på den självklara höjdpunkten. Ett mycket konstigt val ur alla synpunkter, och jag lämnade biosalongen lite snopen, efter att ändå har spenderat två ganska trivsamma timmar framför duken.

Onödigt vetande: Den som följde säsong 4 av So you think you can dance känner säkert igen Kherington Payne som dansaren Alice.


Discobedience

Till vardags är Smålands den smala nationen där Che Guevara pryder väggarna och toaletterna täcks med antifascistiska klistermärken. Men när klubben Discobedience äger rum fylls Smålands upp med mainstream-människor på flykt undan svettiga schlagerhits på Helsingkrona, eller lökiga Brat-fester på Malmö, och på jakt efter en känsla av kontinental subkultur. Bland de gungande kropparna på dansgolvet är enda sättet att veta vem man dansar med i stroboskopljuset att minnas vem som har på sig vilken färgkombination av självlysande neonarmband. Rökdimman är förblindande, musiken monoton, ljusen epileptiska, och om så bara för en liten stund kan man inbilla sig att man har lämnat Lund och befinner sig på en trendig house-klubb i ett industriområde utanför Zürich. Kort sagt, en lyckad lördagsnatt.


Back online

Åh äntligen, mitt Internet funkar igen efter att ha legat nere sedan sju igår! Under 19 timmar och fem minuter var jag helt avskuren från världen, det var en riktig skräckupplevelse, men jag mår under omständigheterna bra.

Nej men allvarligt, vad handikappad man blir! Min första tanke när anslutningen dog var att googla vad felet kunde bero på. Sen kom jag på att jag inte kunde googla. Då kom jag på att jag kunde gå in på leverantörens hemsida och kolla om det stod något där. Sen kom jag på att jag inte kunde gå in på leverantörens hemsida. Det var många glödlampor som tändes och släcktes över mitt huvud innan det till sist sjönk in att jag faktiskt inte kunde ta hjälp av Internet för att lösa mitt Internet-problem. Moment 22-fällornas moment 22-fälla.

Men jag använda dödtiden i förmiddags till att storstäda istället, så helt fel var det inte att vara frånkopplad i några timmar. Det är tydligen vad som krävs för att man ska få för sig att moppa golvet...


Pas mal du tout

Hade överrasknings-gästföreläsning idag (de vet att ingen går på gästföreläsningarna annars) och två av föreläsarna dök inte upp. "Vi skulle kunna köra lite övningsuppgifter på tavlan om ni vill",  sa ordinarie föreläsaren Svante, "men risken finns att han från Lunds energi dyker upp, så det är nog säkrare att vi skyndar oss hem." Svante är en rolig prick. Nu kan jag med gott samvete istället ägna den tiden åt att läsa nya numret av Chic som jag hittade i brevlådan. Life is good.

Bättre sent än aldrig

Gammalt kinesiskt ordspråk: Man skola icke fastna framför MTV Movie Awards så länge att man endast skola hava tio minuter på sig att klä på sig, sminka sig, föna håret och äta lunch innan föreläsningen.

Om jag faktiskt inte var allra sist i världen med att se årets Movie Awards finns en länk till att streama den precis här: http://www.casttv.com/shows/mtv-movie-awards

Äntligen fick jag med egna ögon se Brunos legendariska rumpan-först-landning på Eminem, Robstens heta nästan-kyss och Kristen som begår den ultimata pinsamheten och tappar sitt popcornpris (väldigt Bella, snacka om att gå in i rollen.) Plus en massa annat kul däremellan. Längtar redan till nästa awards season!


Freedom, frihet, liberté

Åh ljuva lättnad! Är det så här det känns att inte ha något som hänger precis över en? Jag hade glömt bort hur härligt det är. Tentan kan ha gått hur som helst, men det var svarsalternativ och jag tror att en kombination av magkänsla, uteslutningsmetoden och 25 % chans till rätt svar kan ha fått mig godkänd. I vilket fall är den över för tillfället, come what may.

Måste städa och fixa lite annat tjafs, men först ska jag gå in stenhårt för att inte göra något vettigt på ett par timmar, av ren efter-tenta-princip.

If you ain't got it by now, you ain't got it

Seriously, ser jag orden Conceptual Framework, Structural Processes eller Key Factors en gång till så skriker jag! Är kanske inte så jättehimla välförberedd inför dagens tenta (trots sista-minuten-inmatning sen sju imorse), men eftersom vi inte har fått några extentor att träna på så ser jag det som en sådan. I bästa fall klarar jag den, och i värsta fall, ingen har dött av att kugga en tenta. Tror jag inte. Äh, what the hell.


Söndagsmelankoli

Suck, vill inte, vill inte, vill inte plugga mer idag. Men fyra artiklar kvar att läsa, och då har jag ändå räknat med att gå upp tidigt imorgon och plugga hela förmiddagen. Blä. En promenad med Lotta piggade upp lite som tur var, härligt höstväder i Lund idag trots att det blåser halv storm.

Dagens låt:


Que pasa?

Oj, vilken plötslig peak i besökarantal! Jätteroligt, men hur har ni hittat hit hörrni? Är det någon som har länkat till min blogg?

Prison fun

Om någon skulle bett mig gissa vad jag tror att folk gör för att roa sig i filippinska fängelser är det här knappast vad jag först hade gissat på...



Tydligen gör fångarna på det här fängelset en ny dans varje månad, söker man på youtube med sökordet byronfgarcia så kommer det upp en massa nummer, från Thriller till Radio Gaga. De är rätt duktiga måste jag säga!

Nu, tillbaka till mina artiklar, som tur är har jag inflyttningsfest hos Frida att se fram emot ikväll!


RSS 2.0